Du har just fått nycklarna till radhuset och vill plantera buskar och blommor i trädgården. Men, så får du höra att det finns strikta bestämmelser för bostadsområdet. Vare sig hallon- eller vinbärsbuskar är tillåtna. Lavendeln som du ville ha mitt i blomrabatten får också underkänt. Du förstår inte varför, men du får höra att husägarföreningen har ambitionen att bygga Det Perfekta Radhusområdet, och då måste alla boende följa protokollet.
Så brukar jag ibland beskriva EU. Sverige är den nyinflyttade radhusägaren. EU är det detaljreglerade bostadsområdet, med ett överordnat syfte. I EU:s fall handlar det om att skapa den perfekta marknaden, så som den har beskrivits i läroböcker från handelshögskolor. Därför är marknadsfundamentalismen fastslagen i fördrag och EU-direktiv. Vill du förändra det är det oerhört krångligt, såvida du inte har pengar och kan betala lobbyister. Det här har gett storföretag ett trumfkort mot oss som kämpar för miljö, klimat och folkhälsa.
Under Sveriges snart tre decennier som EU-medlem har marknadsliberalism varit en röd tråd. Sverige och andra medlemsländer får inte gå före på miljöområdet, offentliga investeringar försvåras med EU-förbud mot statligt stöd, offentlig upphandling ska premiera lägsta pris – inte miljöhänsyn, såväl järnväg som elsystem har avreglerats och nästan varje gång marknad ställs mot miljö i EU:s domstol vinner marknaden.
Hur knäppt det än kan låta så är det här helt i linje med EU:s grundtanke om att skapa den perfekta marknaden. Med en fulländad marknad suddas gränserna ut och företag kan agera sömlöst utan krångliga nationella egenheter. Många ser också den inre marknaden som en förutsättning för ökad europeisk integration med en gemensam kultur, normer och valuta. Följaktligen har EU nu blivit världens mest avreglerade ekonomi.
Tycker ni jag låter som en raspig skiva från EU-omröstningen 1994? Har inte allt förändrats med Tidöregeringen som precisionsbombar allt på miljöområdet och att det nu är EU som vi sätter hoppet till? Jo, väldigt mycket har förändrats. Exempelvis medborgarnas inställning till miljöpolitik. Inför EU-valet i juni är klimatfrågan den viktigaste för svenskarna. Och, politiker både inom EU och i medlemsländerna har gjort heroiska insatser för att få upp klimatet på dagordningen.
EU har antagitklimatpaketet Fit for 55, som egentligen är en rad EU-lagar om minskningskrav på CO2-utsläpp, målsättningar för förnybar energi, omställning av transportsektorn, förbud mot fossilbilar, krav på hållbarare skogsbruk och koldioxidtullar. Från Bryssel hör man allt oftare ord som grön omställning och en europeisk grön giv. Så lät det inte 1994. Men trots det banbrytande klimatpaketet har det inte åtföljts av reformer av EU-systemet i sig. Nyliberalismen sitter i orubbat bo. Ska vi på riktigt genomföra den gröna klimatomställningen måste vi göra upp med nyliberalismen.
När kan vara ett bättre tillfälle för detta än den 9 juni? Inför EU-valet ska vi lyfta frågan: Vad är viktigast; marknadsdogmen eller klimatet? Avkräv ett svar av alla EU-kandidater. Sprid budskapet till alla 27 medlemsländer, där man ju också röstar.
Nu röstar vi in så många klimatkämpar som möjligt. Sedan omdanar vi EU till en klimatunion.
