Under covid-pandemin tog den dåvarande regeringen fram en tillfällig pandemilag. Pandemilagen gav regeringen möjlighet att, utan riksdagens godkännande, besluta om bindande skyddsåtgärder som till exempel begränsningar av allmänna och privata sammankomster. Lagen fick en hel del kritik, framför allt för att den hade tagit lång tid att ta fram. En mindre del av kritiken handlade om det faktum att regeringen tillskansade sig en enorm makt – trots att det kanske var det som var det allvarligaste och som bland annat JO kritiserade.
Man behöver inte särskilt livlig fantasi för att föreställa sig vad som kan hända i ett samhälle där regeringen snabbt kan fatta egna beslut utan stöd från riksdagen och med minimal insyn. När Hitler tog makten i Tyskland skedde det just genom ett beslut om att regeringen skulle kunna stifta nya lagar utan riksdagens eller presidentens godkännande och trots att de var i strid med konstitutionen.
Just därför är det väldigt allvarligt att en statlig utredning nu föreslår att regeringen själv ska kunna bestämma om de ska ta över riksdagens lagstiftande makt ”i händelse av en allvarlig kris i fredstid”. Att införa så kallade undantagstillstånd har varit möjligt även tidigare. Det som är nytt med det här, om det går igenom, är alltså att regeringen själva ska ha makten att besluta om både när och hur undantagstillstånd ska införas.
Vad är då ”en allvarlig kris”? Det specificeras inte mer än att det som Europakonventionen definierar som fredstida kris som skulle kunna motivera undantagstillstånd – nämligen att ”ett allmänt nödläge som hotar nationens existens” föreligger – bara ”i viss mån” ringar in vad det skulle kunna handla om.
Ordet kris har använts återkommande i den politiska debatten på senare år, kanske framför allt när man har pratat om migration och gängskjutningar. Med den här luddiga beskrivningen skulle det förmodligen vara fullt möjligt för regeringen att säga att vi befinner oss i en våldskris och att det därför är nödvändigt att regeringen ensamma fattar beslut om relevanta åtgärder, eller en migrationskris för den delen.
Riksdagen är folkets företrädare, det är genom att välja riksdagsledamöter som vi kan påverka politiken. När regeringen tar ifrån riksdagen dess makt innebär det de facto en nedmontering av demokratin.
Några som har insett faran med det här är representanter från människorättsorganisationerna Civil rights defenders, Amnesty och Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen. Som de konstaterar tycks utredningen ha flugit under medias och allmänhetens radar, kanske för att de istället för att skriva om undantagstillstånd använder krångliga ord som ”delegering av normgivningskompetens”.
Det här är dock en så allvarlig sak att det borde plockas upp av fler. Om regeringen själva får möjlighet att besluta om när de ska kunna frånta riksdagen dess makt så är vi snart inte en demokrati värd namnet.
