Trots massiva föräldraprotester började en mellanstor svensk kommun bussa elever från olika stadsdelar för att skapa en mindre segregerad skola. Resultatet? Eleverna började umgås mer med personer med annan bakgrund än de själva, och fick bättre resultat på de nationella proven, visar en studie från Stockholms universitet.
Sedan det fria skolvalet och friskolereformerna infördes på 1990-talet har svenska skolors sammansättning av elever blivit allt mer etniskt och socialt homogen, samtidigt som skillnaderna mellan skolor har ökat.
Även om en majoritet av föräldrarna enligt studier är för en likvärdig och mångkulturell skola, tenderar de att placera sina barn i skolor där elevernas bakgrund liknar de egna barnens.
Går det att minska segregationen genom att aktivt styra var elever ska gå i skola? Svaret från en fallstudie av en medelstor svensk kommun är ja.
Efter ett politiskt beslut 2017 organiserade den studerade kommunen om sina skolor. Elever som tidigare hade gått i förskoleklass upp till sexan i en skola nära sin bostad, fick efter omorganisationen istället gå på en av två lågstadieskolor och därefter i en gemensam mellanstadieskola.
Följden blev att eleverna någon gång under sin skoltid fick åka buss till en skola som ligger längre bort från där de bor, och gå med elever med mer varierad bakgrund än tidigare.
Förändringen hade väckt protester bland föräldrar. Kritikerna av omorganisationen förutspådde stök och försämrade skolprestationer.
Men en fallstudie från Stockholms universitet som undersökt tiden 2016–2021 visar på positiva resultat: De flesta elever som gått i så kallad integrerad skolform umgås i hög grad med elever med annan etnisk bakgrund än de själva. Och majoriteten av eleverna har fått bättre resultat på nationella prov i svenska och svenska som andraspråk jämfört med före omorganisationen.
”Skolan kan vara likvärdig”
Så här skriver forskarna i studien, om vad som åstadkommits:
”Våra resultat visar att förändring är möjlig. Skolsegregation och bristande likvärdighet kan hanteras genom lokala utbildningspolitiska initiativ […] Barns liv är inte förutbestämda av ekonomiska, sociala och kulturella bakgrundsfaktorer. Skolan kan vara kompenserande och likvärdig och den kan framförallt ifrågasätta och omformulera dominerande kulturella distinktioner mellan ’vi’ och ’dem’.”
– De huvudsakliga förklaringarna till framgången som vi forskare ser det grundar sig i skolaktörernas genuina tro på en skola för alla och ett aktivt och medvetet arbete för social och pedagogisk inkludering, säger Stefan Lund, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och projektledare i en intervju på universitetets hemsida.
I omorganisationen ingick ett värdegrundsarbete som lärare utförde tillsammans med eleverna, och ett strukturerat arbete för att främja social interaktion.
Ett exempel på det är hur eleverna i skolmatsalen placerades på bestämda platser där elever från olika parallellklasser i samma årskurs åt tillsammans, och att de bytte lunchsällskap regelbundet.
En pedagog berättar i studien om en annan metod, att ge eleverna i uppdrag att leka med någon de inte lekt med innan:
– Och då var man ju tvungen att gå ut, kliva ur den här comfortzonen. […] Så vi har tvingat in dem i olika situationer och det har faktiskt gett resultat. Det har varit jättebra, så nu möts de ju över gränserna som vi aldrig trodde förr.
