Systemkritiska frågeställningar och praktiska frågor måste gå hand i hand. Det menar Li Kristjansdottir, projektledare för Svenska matbanksnäverket, en del av föreningen Ätbart som jobbar med matsvinn och social hållbarhet.
– Vi ska fortsätta att lyfta de negativa sidorna av den här lösningen, säger hon till Landets Fria.
Li Kristjansdottir har tillsammans med Julia Berglund skrivit Matbanksrapporten som blev avstamp för den ideella föreningen Ätbarts konferens i Stockholm i slutet av april där matsvinn liksom social hållbarhet diskuterades. I rapporten finns bland annat nya siffror som tagits fram med hjälp av Stadsmissionen om att det årligen doneras omkring 9 500 ton mat i Sverige, motsvarande omkring 15 000 ton koldioxid. Den donerade maten delas sedan ut med hjälp av omkring 220 matbanker i ungefär hälften av landets kommuner till människor som behöver den.
Det är bland annat detta, möjligheten att minska klimatpåverkan genom att säkra att maten omfördelas och därmed skapa sociala vinster som gör att lösningen kan verka självklar. Professor Marcus Herz vid Göteborgs universitet varnar dock i rapporten för att sambandet mellan överskottsmat och matfattigdom är förrädiskt eftersom det inte är brist på mat som är förklaringen till att vissa saknar tillräckligt med mat i Sverige i dag. Det handlar snarare om ett bristande välfärdssystem. Och kan man då förändra dessa tillstånd inom det system som vi har i dag?
– Hela vårt ekonomiska system innebär att vi med lätthet kan ta jordens resurser för givna. I nuläget spelar det liten roll för klimatet om man äter upp sitt frukostägg eller kastar det. Problemet är det överflöd som handeln erbjuder och de vägar marknaden har för att tillskansa sig vinst på småskaliga bönders bekostnad världen över. Matsvinn är en stor klimatbov, vi måste inse att livsmedelssystemet och tillväxtparadigmet manar fram problem som medborgare sedan förväntas hantera. Vi behöver lösningar på makronivå, inte mikronivå, säger Li Kristjansdottir.
Att lyfta frågor till politisk nivå
Hon förklarar att Ätbart under konferensen både har velat lyfta frågor som är mer teoretiserande, filosofiska och politiska och ge konkreta exempel på hur olika matbanker jobbar praktiskt med frågorna. I Matbanksrapporten framkommer också att kommuner i vissa fall öppet råder personer med exempelvis försörjningsstöd eller som av andra skäl har svårt att få ekonomin att gå ihop att vända sig till matbanker. Individer som kommunen själva har ansvar för, och som välfärden borde kunna sörja för.
För att inte bidra till ett system som upprätthåller ojämlikhet inom ett sargat välfärdssystem är det många matbanker som också ger människor socialt stöd som exempelvis kontakt med kommunens skuldrådgivare, hjälp att söka jobb eller med att fylla i ansökningar om försörjningsstöd. Under konferensen lyftes också möjligheten att matbanker gemensamt skulle kunna fungera som en plattform för mobilisering för att lyfta frågorna på politisk nivå, och på så sätt åstadkomma mer genomgripande förändring
– Det är det vi lite vill åt med Matbanksnätverket, säger Li Kristjansdottir.
Svenska matbanksnätverket grundades i mars 2023, och i samband med det inleddes den första omfattande kartläggningen av matbanker i landet. Ett år senare hade Ätbart funnit omkring 220 matbanker, bland annat genom att begära ut register på registrerade livsmedelsföretag från alla svenska kommuner: Även matbanker bör nämligen registrera sig som livsmedelsföretag då de hanterar mat.
Fler vill skänka efter nya avfallsförordningen
Svenska matbanksnätverket har under året som har gått fört dialog med livsmedelskedjor och livsmedelsföretag för att matcha butiker som vill donera mat med lokala matbanker. På bara tre månader, mellan december 2023 till mars 2024 har Svenska matbanksnätverket tagit emot 70 förfrågningar om att donera mat.
Skälet till den stora tillströmningen av butiker som vill donera är den nya avfallsförordningen som trädde i kraft i januari i år, enligt vilken butikerna måste ansvara för att separera livsmedel från sina förpackningar innan det blir avfall. Det senaste året har också inneburit ett tätare samarbete med livsmedelsbranschen, på gott och ont.
– Det finns anledning att vara försiktig i kontakterna med livsmedelsföretagen, säger Li Kristjansdottir och betonar vikten av att organisationer inom civilsamhället inte blir beroende av sponsrade samarbeten. Hon menar att detta är särskilt viktigt för organisationer och sociala företag som jobbar med att fördela donerad överskottsmat eftersom det arbetet också innebär en kostnadseffektivisering för livsmedelsföretagen.
– Vi har ett växande problem med livsmedelsrelaterade sjukdomar och för tidig död hos utsatta grupper. Om dessa grupper ska ta emot osäljbara livsmedel som handeln väljer att fortsätta producera ska vi se till att livsmedlen som doneras är hälsosamma. Civilsamhället ska inte underlätta för livsmedelsbranschen att bli av med tonvis av sockrade yoghurt, märkliga proteinpuddingar, plastiga såser eller halvfabrikat.
– Här behöver vi vara medvetna om att livsmedelsbranschen kan ha önskemål som inte är förenliga med den samhällsutveckling vi vill se, säger hon.
Försöker mobilisera gemensamt
Hur bör man då gå vidare så att man å ena sidan inte ser bort från de människor som behöver stöd här och nu, å andra sidan inte indirekt bidra till att upprätthålla ett ojämlikt system?
– Det handlar om att jobba på två fronter samtidigt, säger Li Kristjansdottir som förklarar att även om lösningen kan vara positiv på kort sikt så innebär det att människor som ofta är frustrerade och desperata hamnar i en situation som inte alltid är värdig.
Skillnaden blir stor när hon tänker på att hon själv och andra i samma samhällsklass kan prioritera att lägga lönen på ekologiska varor med högt näringsvärde:
– Det är klyftorna som är beklämmande. Det är enligt min åsikt inte relevant om enskilda personer kan vittna på scen eller i rapporter om att matstödet fungerar positivt för dem. Det var även därför vi valde att inte plocka in vittnesmål från mottagare av mat. Risken, när man diskuterar sakfrågan på strukturell nivå, är att den sortens vittnen görs till alibin för legitimering av matdonationer som system.
– Helt krasst har vi en politik som uppmuntrar välgörenhetsbaserade insatser framför offentlig omsorg. Poängen att det hela är djupt orättvist, och frustrationen kring den orättvisan borde vi försöka mobilisera tillsammans – mottagare av mat, såväl som omfördelare av den, fortsätter Li Kristjansdottir.
