Du känner säkert igen berättelsen om en pojke som går med sin pappa på en strand där en mängd sjöstjärnor har spolats upp. Pojken tar upp dem en efter en och hjälper dem tillbaka till havet. Pappan ifrågasätter projektet. Eftersom pojken ändå inte kommer att kunna rädda alla, vad spelar det då för roll att lägga tillbaka några i havet? Pojken tittar på sjöstjärnan som han håller i handen och svarar: ”För den här spelar det roll.”
Jag blir påmind om berättelsen en morgon när jag ser tre fiskare nedanför min nya lägenhet. Jag älskar min havsvik, men nackdelen med att bo nära vatten är att jag drabbas av andras sökande efter naturupplevelser. Det är upplevelser som ibland går ut på att orsaka lidande för djur.
En av männen på bryggan försäkrar mig om att de inte dödar fiskarna. De bara fångar och släpper tillbaka, så kallad catch and release. Vet de hur många av fiskarna som de drar upp som sedan dör av chock och utmattning? Det vet de inte, men de säger att fiskarna simmar iväg piggt efter att de släppts så det är nog inget problem.
Det finns studier som visar en dödlighet på över 30 procent från catch and release-fiske.
”Det finns ingen som vill se sig själv som en djurplågare”, säger Albin Gräns, zoofysiolog vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SR 6/3). Ändå står två män och en pojke nedanför min lägenhet med linor och krokar och gör något som de aldrig skulle göra mot en fågel.
Albin Gräns berättar i Vetenskapsradion (SR 16/3) att fiskar känner smärta av kroken, men ännu värre är hur fisken påverkas av stressen och utmattningen från att ha kämpat för sitt liv medan fiskaren drar i kroken, och sedan ryckas upp i luften och inte kunna andas. Varje sekund ovanför vattnet försämrar läget för fisken. Det tar lång tid för en fisk att återhämta sig från en sådan upplevelse, om den alls gör det. Svante Winberg, professor i fysiologi vid Uppsala universitet, har ifrågasatt catch and release: “Vi leker med en annan varelse bara för att vi tycker det är roligt” (SVT 12/4 2022).
Tvärtemot vad många tror är inte fiskarnas hjärna så annorlunda jämfört med vår egen. Ångest hos en fisk kan till och med dämpas med läkemedel för människor. Men, det är ändå skillnad på att ha utvecklats till att leva i vatten och inte på land. Fåglar och däggdjur dör om blod- och syretillförseln till hjärnan stoppas. Så är det inte för fiskar som kan vara vid medvetande i minuter och timmar efter att halsen skurits av och innan själva huvudet dör.
I jämförelse med de upp till tre tusen miljarder fiskar som dödas inom fisket varje år världen över, eller de 50–150 miljarder som föds upp i fiskodlingar, kan man fråga sig om lidandet som några några fritidsfiskare orsakar är något att bry sig om. Men det är som med sjöstjärnorna. Det går inte att rädda alla, men det kan gå att rädda någon och för denna någon kan det vara avgörande att du och jag säger till.
