Gamla eldhärjade tallar utgör en bra livsmiljö för flera rödlistade lavar. Utan dessa livsmiljöer riskerar flera hotade lavar att dö ut. Det visar en ny studie vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Silverfärgade tallar är träd som långsamt har dött och som också har utsatts för skogsbränder. Träden har reparerat sina skador med kåda som impregnerar det vilket gör det svårt att bryta ner. Dessa döda träd kallas keloved eller silverved och utan dem riskerar flera rödlistade lavar att förlora sin livsmiljö. Det visar en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet som har granskat vilken roll keloveden spelar för lavar som är beroende av döda träd, så kallad död ved, som behövs för den biologiska mångfalden.
– Vedberoende lavar är en understuderad grupp. De bedöms vara särskilt utsatta i dagens skogslandskap på grund av bristen på död ved och den långsamma spridningen och tillväxten av dessa lavar, säger Albin Larsson Ekström, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, i ett pressmeddelande.
Studien har genomförts i Effaråsen, ett område väster om Mora i Dalarna, med gammal tallskog där det pågår flera olika forskningsprojekt. I denna studie har forskarna inventerat den döda veden och kategoriserat den efter ålder och kvalitet. När de sedan undersökte vilken typ av lavar som lever på de olika vedtyperna hittade de sammanlagt 27 olika arter. Av dessa är sex nära hotade enligt Artdatabankens rödlista.
– Samtliga av de nära hotade arterna hittades på keloved. Där fanns också flera av de mer vanligt förekommande lavarna, vilket visar att denna typ av död ved hyser en stor andel av det totala artsamhället, säger Albin Larsson Ekström.
Det råder brist död ved i skogslandskapet och det tar flera hundra år för keloveden att bildas. Om keloveden försvinner fins det risk att lavarterna som är beroende av den också försvinner. Forskarna drar därför slutsatsen att det både är viktigt att bevara den kvarvarande keloveden och att skapa ny död ved – trots att det tar lång tid.
– Keloveden måste värnas i alla steg av skogsskötseln. Samtidigt måste ny keloved skapas genom återkommande naturvårdsbränningar. I skogar där det redan finns gott om död ved bör dock naturvårdsbränningar undvikas för att förhindra lokala förluster av arter, säger Albin Larsson Ekström.
Fakta: Keloved
Keloved eller silverved är träd som har dött långsamt och som har utsatts för skogsbränder. När skador har uppstått har träden lagat dessa med hjälp av kåda som fungerar som impregnering, vilket innebär att träden bryts när långsamt.
Dessa träd, även kallade död ved, utgör goda livsmiljöer för flera lavarter.
I en ny studie i Effaråsen i Dalarna har död ved undersökts och kategoriserats. Forskarna hittade 27 lavarter varav sex är nära hotade.
Lavarter som är beroende av keloved riskerar att försvinna om keloveden gör det. Därför är det viktigt att bevara den keloved som finns kvar, liksom att skapa ny, bland annat genom återkommande naturvårdsbränningar.
Studien Reinventory of permanent plots show that kelo lichens face an extinction debt är publicerad i Science direct.
