I DN skriver ledarskribenten Lisa Magnusson att hon är trött på tjatet om att ”vi har varit naiva” (oftast uttryckt i samband med att man refererar till flyktingkrisen 2015) och att det är dags att damma av begreppet solidaritet. Det är en fin text, och kanske lite oväntat att den kommer från DN:s ledarredaktion. ”Det finns ingen anledning att be om ursäkt för att man försöker göra gott, det finns ingen anledning att skämmas för att instinkten när folk flyr undan krig är att hjälpa”, skriver hon bland annat.
Samtidigt kan hon inte låta bli att slänga in en liten brasklapp på slutet att vi har nog varit lite naiva ändå, i alla fall när det kommer till integrationen, där hon menar att det inte funnits någon tillräcklig politisk plan.
Det är fint att hon vill ta tillbaka begreppet naivt och göra det till något hedervärt. Samtidigt kan man fråga sig om det verkligen är naivt att vilja hjälpa människor? Naiv betyder, enligt SAOL, ”omedveten som ett barn; barnslig”. Är det barnsligt att vilja hjälpa? Föreställ dig att du går på stan och ser en person som blir attackerad med kniv. Du rusar fram till personen för att fråga hur det gick och om du ska tillkalla ambulans. Det är nog få som skulle kalla det för barnsligt, snarare skulle de flesta säga att du har varit modig och visat civilkurage. Detta trots att den som knivhögg personen skulle kunna komma rusande tillbaka och hugga dig med. Det är till och med just det som gör det till en modig handling i mångas ögon, att du struntar i dig själv för att kunna hjälpa någon annan.
Men när det kommer till migration och integration så är det plötsligt naivt att vilja hjälpa andra. Ännu märkligare är ord som godhetsknarkare – som om det vore något dåligt att vilja göra gott.
De som tycker det är naivt att hjälpa flyktingar brukar hänvisa till att det är runt hundra miljoner människor på flykt och att alla dessa omöjligt kan bo i Sverige. Det kanske är sant, men alternativen står faktiskt inte bara mellan att hjälpa hundra miljoner och att knappt hjälpa några alls. För det första är det knappast troligt att hundra miljoner människor skulle vilja bosätta sig i Sverige, även om det var möjligt.
För det andra är det en märklig logik. Det är ingen som klandras för att man tar hand om en hemlös katt, trots att det finns många andra hemlösa katter som inte får någon hjälp och att det skulle bli svårhanterligt för dig om du tog hand om alla hemlösa katter. En gör så gott en kan helt enkelt. Och det är klart att Sverige skulle kunna göra väldigt mycket mer för väldigt många fler än de försvinnande få flyktingar som vi tar emot i dag.
Vad som däremot är naivt på riktigt är de politiker som i vuxen ålder fortsätter att tro att det som inte syns inte heller finns. På något annat sätt kan man väl inte förklara att så många vägrar att se den enorma nöd som råder på många olika håll i världen. Eller som vägrar att se alla tecken på klimatförändringarna, som tuffar på och subventionerar fossila bränslen som om det inte fanns någon morgondag.
Det kanske kan komma som en överraskning för vissa, men Sverige är en del av världen. Flyktingar kommer att fortsätta att vilja ta sig hit oavsett hur höga murar vi bygger. Klimatförändringarna kommer att komma vare sig vi vill det eller inte. Det här är inte någon ond konspiration av vänstern och miljörörelsen utan det är så världen ser ut och vi kan välja att blunda för det eller hjälpas åt och göra det bästa av situationen. Har man inte insett det så är man verkligen naiv.
