Fler och värre värmeböljor, skogsbränder, skyfall och stormar. Sämre skördar, dålig luft, försurade hav och svårigheter för många växt- och djurarter att klara sig. Och så påverkad tillgång på arbetskraft, ekonomiska skador och ökade hälsoproblem i den globala uppvärmningens spår.

Det finns inte längre någon person eller ekonomi på planeten som inte berörs av klimatförändringens effekter, konstaterar FN:s miljöchef Inger Andersen.

– Vi behöver sluta sätta oönskade rekord för växthusgasutsläpp, globala temperaturtoppar och extremväder, säger hon i en kommentar.

Genomsnittstemperaturen i september var den högsta globalt för månaden sedan mätningar inleddes och 2023 väntas bli det varmaste året som hittills uppmätts.

Utsläppen ökar

Sedan Parisavtalet kom till 2015 har vissa framsteg skett. Utsläppen av klimatskadliga växthusgaser, främst orsakade av människans förbränning av fossila bränslen, har förvisso inte börjat minska – men ökningen till 2030 ser inte ut att bli lika stor som ländernas klimatpolitik pekade mot före avtalet.

Men för att ha en chans att leva upp till målen som ska mildra klimatförändringens mest förödande effekter måste arbetet växla upp. Och det redan det här årtiondet, understryker FN:s miljöprogram Unep i Emissions gap report.

För att begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader, jämfört med förindustriell tid, måste utsläppen minska med 28 procent till 2030 och med 42 procent för 1,5 grader. Ländernas nuvarande klimatlöften skulle, om de efterlevs, bara minska de globala utsläppen med 2–9 procent, enligt rapporten.

Lever världens länder upp till sina klimatlöften väntar en uppvärmning på 2,5–2,9 grader vid seklets slut. Fortsätter nuvarande politik skulle det däremot handla om 3 graders uppvärmning, enligt rapporten.

Den globala utsläppen ökade med 1,2 procent mellan 2021 och 2022 och nådde rekordnivån 57,4 gigaton koldioxidekvivalenter. Ökningen för G20-länderna, som står för lejonparten av alla utsläpp, landar också på 1,2 procent för 2022.

Globala spänningar

Årets klimattoppmöte sker mot en kuliss av ökade geopolitiska spänningar. Rysslands krig i Ukraina fortsätter och konflikten mellan Israel och Hamas har blossat upp igen.

– En övergripande fråga inför COP28 är om man kommer att lyckas samlas kring att lösa klimatfrågan, trots konflikterna i världen, säger Åsa Persson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute.

– Det finns ju många andra aktörer, näringslivet är väldigt redo att göra investeringar. Det återstår att se vilka krafter som lyckas påverka resultaten från det här mötet.

Med 462 röster mot 134 och 30 som avstod ställde sig parlamentet även bakom krav på ökad internationell klimatfinansiering och en allmän utfasning av fossila bränslen ”så snart som möjligt”.

– Det är en extremt viktig markering mot alla världens länder. […] Vi måste inse att vi befinner oss i ett klimatnödläge, säger svenske ledamoten Pär Holmgren (MP) i ett pressmeddelande.

Bland svenskarna röstade M, S, C, L och MP för resolutionen, medan SD och KD röstade emot – de sistnämnda som enda ledamöter från sin partigrupp, kristdemokratiskt konservativa EPP.

Årets klimattoppmöte äger rum i Dubai i oljestaten Förenade arabemiraten och leds av Sultan Al Jaber som är vd på ett oljebolag. Något aktivistnätverket Scientist rebellion i ett pressmeddelande kommenterar så här: 

”Klimatomställningen hålls som gisslan av en elit vars intresse ligger i att förhindra eller fördröja reell omställning för att upprätthålla den fossilekonomi som byggt upp deras rikedom. Lösningarna finns men kommer inte bli av förrän dessa maktstrukturer bryts. För detta krävs en massiv mobilisering på gräsrotsnivå.”

Med civil olydnad och informationskampanjer protesterar forskare i hela världen mot klimattoppmötet. I Stockholm klistrade medlemmar i Scientist rebellion upp plakat med forskningsartiklar på fönstren till klimat- och näringslivsdepartementet.

– Världens elit och makthavare har nu visat i decennier att de sviker oss. Krisen blir värre för varje dag som går och det är de mest sårbara som kommer drabbas värst. Hur mycket mer klimatsvek kan vi acceptera innan var och en av oss reagerar? Nu är det dags att vi reser oss och agerar kollektivt, säger Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla, forskare i biomedicin och aktiv i Scientist rebellion.

”Sverige har inget att komma med”

Organisationen lyfter att Sveriges regering för första gången lagt fram en politik som kommer att öka utsläppen. Vårt land har inget att komma med till förhandlingsborden, enligt Thomas Hörberg, docent i lingvistik och aktiv i Scientist Rebellion.

– Hur ska vi kunna övertyga fattigare länder med historiskt låga utsläpp att ta sin del av ansvaret när vi inte själva gör det? Det är en skam att ett rikt land som Sverige som dessutom har extremt goda förutsättningar för att ställa om till förnybart utgör en bromskloss när det kommer till internationella klimat- och miljöåtgärder, säger han.

Klimatministern: ”Jag har hög trovärdighet”

Men klimatminister Romina Pourmokhtari (L) tror inte att det faktum att regeringens politik ökar utsläppen sänker hennes trovärdighet i förhandlingarna på klimatmötet.

– Jag har en väldigt hög trovärdighet i kontrast till andra EU-länder och andra delar av världen, säger Pourmokhtari till TT, och tar upp att Sverige och Portugal har lägst utsläpp per capita i hela EU.

Att utsläppen i Sverige kommer att öka är en stor fråga i Sverige – inte internationellt, menar ministern.

– Det är aldrig någon som diskuterar svensk reduktionsplikt med mig på Cop-möten, utan tvärtom vill man veta hur vi lyckas med elektrifieringen av transportindustrin, man vill höra om det rena stålet, man frågar om Northvolt och man vill också veta om det svenska klimatpolitiska ramverket, säger hon till TT.

Radikal samhällsförändring

För att Sverige ska kunna uppnå sin del av Parisavtalet krävs en utsläppsminskning på 38 procent varje år. Något som kräver ”en radikal samhällsförändring mot en icke-tillväxtbaserad ekonomi som håller sig inom de planetära gränserna”, skriver Scientist rebellion.

– De som bär störst skuld till utsläppen är också de som har störst ansvar för att ta oss ur klimatkrisen. För att omställningen ska bli rättvis är det framför allt de rika som måste göra avkall på ohållbara livsstilar med överflöd. Det är inte rimligt att de som redan lever på marginalerna får ta notan av detta överflöd, säger Jeannette Eggers, forskare inom hållbart skogsbruk och aktiv i Scientist Rebellion.