Radar

Fattiga bär plastens verkliga kostnad – ”Ingen billig engångsvara”

Endast 9 procent av världens plast återvinns.

Kostnaderna för att producera och avfallshantera plast blir tio gånger högre för miljö, hälsa och ekonomi i fattiga länder jämfört med rika. Det slår WWF fast i en ny rapport.
     – Vi kan inte längre acceptera att plast är en billig engångsvara, säger Inger Näslund, havsexpert på WWF. 

Kostnaden för ett kilo plast under hela dess livstid, alltså inklusive såväl produktion som avfallshantering, är cirka 2200 kronor i låginkomstländer och cirka 209 kronor i höginkomstländer. Plastens pris är alltså tio gånger högre för fattiga, visar en ny rapport från WWF.

Låg- och medelinkomstländer är minst rustade för att ta hand om plasten. Till exempel saknas som regel återvinningssystem; endast 9 procent av världens plast återvinns. Låginkomstländer är mer sårbara för giftiga kemikalier, något som påverkar såväl människors hälsa som miljö. Ändå förväntas just dessa länder ta hand om avfallet.

WWF sätter sitt hopp till ett globalt plastavtal som ska förhandlas fram av FN-länderna i Nairobi, Kenya 13–19 november.

– Alla länder måste stå upp för höga ambitioner och bindande globala regler för en framtid utan plastskräp. Regeringar frestas att tro på nationella eller frivilliga åtgärder snarare än gemensamma regler. Men vår rapport visar att länders enskilda beslut leder till ett orättvist system, där bördorna bärs av de som har minst resurser, säger Inger Näslund, senior havsexpert på Världsnaturfonden WWF i ett uttalande.

Plastskräp hotar det marina livet
Plastskräp hotar det marina livet. Foto: Rich Carey/WWF

I dag är 60 procent av den plast som tillverkas designad för engångsbruk, och det saknas producentansvar för plastens påverkan på hälsa, miljö och ekonomi.

Inför FN-mötet i Nairobi efterlyser WWF bland annat en utfasning av de mest riskfyllda plasterna och globala krav på system som prioriterar återanvändning och återvinning av plast.

Plastproblemet i världen – några exempel

Kenya: För sex år sedan tog Kenya ett djärvt steg genom att förbjuda engångsplastpåsar. Trots förbudet fortsätter landet att kämpa med illegal import av plastpåsar. Ett stort problem är att grannländerna saknar förbud mot plastpåsar.

Fiji: Turister som anländer till den lilla östaten Fiji genererar sju gånger mer plastavfall per person och dag än landets invånare. Trots miljölagstiftning och strategier för avfallshantering klarar bara en av Fijis åtta slutförvarsplatser miljökraven. Det innebär ett plastläckage på 25 procent eller nästan 4 000 ton plast varje år. Det motsvarar 80 fyllda simbassänger.

Brasilien: Mer än 10 miljoner ton plast kommer in på den brasilianska hemmamarknaden varje år. Dessutom importerar Brasilien årligen 12 000 ton plastavfall i en takt som växer med 7 procent. Mängden avfall som hanteras olagligt ökar. Om nuvarande trend fortsätter kan Brasilien bli den fjärde största producenten av felhanterat plastavfall. Endast 22 procent av städerna i Brasilien samlar in avfall för återvinning.

Källa: WWF

Radar

Batteri utan konfliktmineral snart på marknaden

Natriumjonbatterierna är tänkta för energilagring vid exempelvis vindkraftverk.

Svenska Northvolt har skapat ett batteri som varken innehåller konfliktmetaller som kobolt eller bristämnen som nickel. Nästa år kommer det att finnas till försäljning.

Elektrifieringen kräver snabbt ökande utvinning av ämnen som är eller riskerar att bli bristämnen, däribland litium och nickel, samt så kallade konfliktmetaller som kobolt. Kobolt kallas ibland ”blodsmineral”, eftersom brytningen är förenad med livsfarliga arbetsförhållanden. 

Det finns med andra ord flera skäl att söka andra ämnen för världens batteribehov. En svårighet är att lagra tillräckligt mycket energi i batteriet. 

Nu har svenska Northvolt skapat battericeller utan konfliktmineral med ett energiinnehåll på 160 wattimmar per kilo, vilket är en bit i från dagens litiumjonbatterier som ligger på över 200 wattimmar per kilo – men samtidigt nästan dubbelt så högt som tidigare lösningar, uppger Northvolt i Dagens nyheter

– De här batterierna är tänkta för energilagring, som till exempel är ett sätt att göra vindkraftverk och solceller till ännu mer attraktiva energikällor. Våra celler blir billigare och klarar mer hetta – det är bra för marknader som Indien, Mellanöstern och Afrika, säger Anders Thor, global kommunikationschef på Northvolt till tidningen.

I de nya batterierna har litium, nickel, mangan och kobolt ersatts med ett salt som kallas preussiskt vitt och består av järn, kväve, natrium och kol – vanliga grundämnen vars brytning inte är begränsade till ett fåtal platser på jorden, som är fallet med litium.

De första natriumjonbatterierna kommer att nå kunder under nästa år.

Någon lösning för bilbatterier har Northvolt dock inte i dag.

– Vi kommer att fortsätta forska kring ett natriumbatteri även för fordon, men det ligger ett antal år framåt, säger Anders Thor till DN.

Radar

Borlängebor samåker för minskade utsläpp

Utsläppen från inrikes transporter står för nära en tredjedel av Sveriges växthusgasutsläpp.

Transportsektorn står för den största delen av Borlänges utsläpp, och merparten av invånarnas resor går till och från jobbet. Därför har kommunen tillsammans med några stora företag och klimatpsykologer startat ett samåkningsprojekt.

Borlängebor reser i genomsnitt 2,3 gånger per person och dag, och många arbetspendlar i egen bil, berättar Stefan Kujanpää, avdelningschef för Hållbara anläggningar på SSAB Borlänge.

– Om vi kan underlätta för dessa att samåka kommer vi att kunna minska koldioxidutsläppen från persontransporter i Borlänge, säger han i ett pressmeddelande från forskningsorganisationen Sustainable innovation.

Förutom SSAB deltar Ikea och Borlänge energi i försöket att få till en strukturerad form av samåkning. Den som behöver en samåkningspartner eller erbjuda en plats i sin egen bil kan hitta detta i en app utvecklad för ändamålet. Appen har en bokningsfunktion och underlättar även att dela på kostnaden för resorna.

– Appen är en del av lösningen, men det här handlar lika mycket eller ännu mer om att förändra ett beteende, säger Jonas Flank, HR-chef i Borlänge kommun.

Klimatpsykologer

För att få människor att vilja prova att samåka genom appen arbetar kommunen tillsammans med klimatpsykologer som har expertkunskap om hur man får till beteendeförändringar.

Projektgruppen har bland annat intervjuat medarbetare inom företagen för att identifiera eventuella hinder för samåkning. Viktiga för att det ska fungera är enligt deltagarna att man kan veta hur hemresan ska gå till, vad som händer vid oförutsedda händelser, och trygghet i övrigt.

Borlänge är en av 22 svenska städer som deltar i innovationsprogrammet Viable cities satsning som ska skapa klimatneutrala städer till 2030. Att minska resor med bara en passagerare är ett fokusområde.

Förhoppningen är att initiativet ska skalas upp till fler arbetsplatser, säger Anna Wenstedt, hållbarhetsstrateg på Borlänge Energi:

– Om utfallet blir lyckat har vi hittat något som andra städer med enkla medel kan implementera. Att sprida goda exempel är kärnan i att vara en viable city.

Om projektet

Deltagare i Arbetspendling – beteendeförändring med digitalt stöd är Borlänge kommun, Borlänge Energi, ståltillverkaren SSAB, Ikea, Klot/Klimatpsykologerna, Freelway som utvecklat appen och forskningsorganisationen Sustainable Innovation.

Syftet är att utveckla tjänster för samåkning, särskilt mellan landsbygd och stadskärna. Projektet finansieras delvis av Viable Cities, som i sin tur finansieras av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.