Kostnaderna för att producera och avfallshantera plast blir tio gånger högre för miljö, hälsa och ekonomi i fattiga länder jämfört med rika. Det slår WWF fast i en ny rapport.
– Vi kan inte längre acceptera att plast är en billig engångsvara, säger Inger Näslund, havsexpert på WWF.
Kostnaden för ett kilo plast under hela dess livstid, alltså inklusive såväl produktion som avfallshantering, är cirka 2200 kronor i låginkomstländer och cirka 209 kronor i höginkomstländer. Plastens pris är alltså tio gånger högre för fattiga, visar en ny rapport från WWF.
Låg- och medelinkomstländer är minst rustade för att ta hand om plasten. Till exempel saknas som regel återvinningssystem; endast 9 procent av världens plast återvinns. Låginkomstländer är mer sårbara för giftiga kemikalier, något som påverkar såväl människors hälsa som miljö. Ändå förväntas just dessa länder ta hand om avfallet.
WWF sätter sitt hopp till ett globalt plastavtal som ska förhandlas fram av FN-länderna i Nairobi, Kenya 13–19 november.
– Alla länder måste stå upp för höga ambitioner och bindande globala regler för en framtid utan plastskräp. Regeringar frestas att tro på nationella eller frivilliga åtgärder snarare än gemensamma regler. Men vår rapport visar att länders enskilda beslut leder till ett orättvist system, där bördorna bärs av de som har minst resurser, säger Inger Näslund, senior havsexpert på Världsnaturfonden WWF i ett uttalande.
I dag är 60 procent av den plast som tillverkas designad för engångsbruk, och det saknas producentansvar för plastens påverkan på hälsa, miljö och ekonomi.
Inför FN-mötet i Nairobi efterlyser WWF bland annat en utfasning av de mest riskfyllda plasterna och globala krav på system som prioriterar återanvändning och återvinning av plast.
Plastproblemet i världen – några exempel
Kenya: För sex år sedan tog Kenya ett djärvt steg genom att förbjuda engångsplastpåsar. Trots förbudet fortsätter landet att kämpa med illegal import av plastpåsar. Ett stort problem är att grannländerna saknar förbud mot plastpåsar.
Fiji: Turister som anländer till den lilla östaten Fiji genererar sju gånger mer plastavfall per person och dag än landets invånare. Trots miljölagstiftning och strategier för avfallshantering klarar bara en av Fijis åtta slutförvarsplatser miljökraven. Det innebär ett plastläckage på 25 procent eller nästan 4 000 ton plast varje år. Det motsvarar 80 fyllda simbassänger.
Brasilien: Mer än 10 miljoner ton plast kommer in på den brasilianska hemmamarknaden varje år. Dessutom importerar Brasilien årligen 12 000 ton plastavfall i en takt som växer med 7 procent. Mängden avfall som hanteras olagligt ökar. Om nuvarande trend fortsätter kan Brasilien bli den fjärde största producenten av felhanterat plastavfall. Endast 22 procent av städerna i Brasilien samlar in avfall för återvinning.
Källa: WWF
