Uppdraget var att skapa ett konstverk som uppmärksammar och gestaltar kampen för lika rättigheter för hbtqi+personer i Göteborg, historiskt, i dag och i framtiden. Resultatet håller just nu på att installeras på Esperantoplatsen i Göteborg.

– Jag var inte riktigt beredd på en så stark fysisk reaktion när de första delarna svävade in med en kran över Esperantoplatsen. Det blev som en slags ritual över platserna som inte finns kvar. Det kändes overkligt och väldigt känslosamt, svårt att hålla tillbaka tårarna, säger konstnären Conny Karlsson Lundgren i ett uttalande.

Gläntan är tänkt att fungera som mötesplats och scen. Monumentet består av tre rosafärgade lager i marksten och betong, som vart och ett representerar ett rum hämtat ur Göteborgs hbtqi+historia. Det är nattklubben Touch, det feministiska kollektivet ”Högst upp” och sovrummet hos ”Josefin”, en hemlig mötesplats fram till att homosexuella handlingar avkriminaliserades 1944. Översta lagret kröns av tre kuddar i rosa marmor, som är avbildningar av några av dagens hbtqi+personers huvudkuddar.

På marken runtomkring monumentet löper en linje i mässing som symboliserar marschen för lika rättigheter i Göteborg 1981. 
Monumentet är det första i sitt slag i Sverige.

– Hela projektet är ett kollektivt arbete, summan av alla inblandade som har bidragit med historiska och samtida berättelser och erfarenheter, och alla de som har varit med under gestaltningsarbetet. Det är en mångfald av gemenskaper som är tänkta att representeras på Esperantoplatsen, där jag hoppas att många känner sig välkomnade, säger Conny Karlsson Lundgren.

I arbetet har konstnären samarbetat med arkitektbyrån New order arkitektur, och monumentet finasieras  genom Charles Felix Lindbergs donationsfond.

Invigningen av Gläntan äger rum 11 november, med tal, performance, konstnärssamtal och musik.

Det är kvinnorna som gör det mesta av det dagliga oavlönade arbetet som krävs i ett hushåll – skurar, dammar, städar, diskar, fejar. Det är också oftast kvinnorna som tar hand om barnen och vabbar, lagar mat och tvättar deras kläder. Till det kommer det tunga ansvaret för föräldrar och släktingar som behöver hjälp.

Den ojämna fördelningen syns redan hos pojkar och flickor och mönstret är det samma bland äldre som inte längre arbetar.

Jämställdhetsmyndigheten konstaterar i sin utredning att normer verkar vara den tydligaste förklaringen till att det går så långsamt. Men arbetsfördelningen i hemmet är inte frikopplad från hur det ser ut i resten av samhället, förklarar utredaren Johan Kaluza.

– Vi kan inte per automatik förvänta oss att nästa generation kommer att göra mer jämställda val. Vi lär av våra föräldrar, vi träder in på en arbetsmarknad som är könsstereotyp.

Lämnar över ansvaret

Han får medhåll av Lars Einar Engström, psykolog och författare med inriktning på jämställdhet.

– Det räcker med att titta hur det är i förskolan. Pojkarna får, nu som då, hjälp och uppmärksamhet och flickorna blir hjälpfröknar.

Han tycker att män är väldigt benägna att lämna över ansvar för barn och hushåll till kvinnorna i sin närhet.

– Hela tiden skjuts det över till en kvinna – fru, partner, mormor, farmor eller någon utifrån som får betalt. Har familjen till exempel städhjälp är det ändå kvinnan som ska projektleda den.

Ida Öun är docent i sociologi vid Umeå universitet och forskar på arbete, familj och jämställdhet. Hon pekar på att det finns undersökningar som visar på att vi vill ha förändring.

– Vi vill ha jämställt ansvar för betalt och obetalt arbete. Men det verkar inte jättelätt att ändra.

Normerna sitter hårt rotade, men det finns exempel på att det går att göra det med konkreta åtgärder, påpekar Johan Kaluza och tar föräldraledighet som ett exempel.

– Forskningen pekar ändå på att fäder tycks ta det lite mer som en självklarhet nu att vara hemma med barnen.

2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige. Drygt 20 000 av dem bor kvar, visar en ny rapport från SCB.

Drygt 8 av 10 av de ensamkommande pojkar som kom till Sverige 2015 och därefter fick uppehållstillstånd hade arbete 2022, då de var 23 år gamla. Det kan jämföras med svenskfödda unga män i samma ålder, där 66 procent förvärvsarbetar. 

– Vi har kämpat de här åren. Vi har behandlats väldigt illa och brutalt. Myndigheter har bortprioriterat oss men vi har också lyckas skapa ett nätverk, säger Muhammed Ali, ordförande för Ensamkommandes förbund, i Nyhetsmorgon.

Han tror att många lyckats skaffa jobb så snabbt på grund av en hård uppväxt där de tidigt lärt sig ta ansvar.

– Vi har också gjort den här långa och farliga resan. Vi har satsat våra liv på det här, fortsätter han.

En annan orsak till att fler arbetar bland de ensamkommande än bland svenskfödda kan vara att de sistnämnda studerar vidare efter gymnasiet i större utsträckning än förstnämnda.

Den vanligaste sysselsättningen för ensamkommande är arbete inom vård och omsorg. Det gäller både kvinnor och män.

Bland kvinnor är andelen sysselsatta ungefär densamma för kvinnor i gruppen ensamkommande som bland födda i Sverige, 67 procent.