Det var under EU-nämndens möte som Miljöpartiets riksdagsledamot Rebecka le Moine vidarebefordrade en vädjan från Ukraina, efter att hon själv besökt Kiev.

– Det finns tyvärr en tradition av att se miljöfrågorna som nånting isolerat men det blir oerhört tydligt under det här hemska kriget hur de här sakerna hänger ihop. Att man faktiskt ger sig på att förstöra Ukrainas miljö – inte som en konsekvens av kriget utan som ett attackmål i sig, sade hon i sitt anförande.

Ekocid eller storskaligt miljöbrott skulle i Ukraina till exempel kunna röra sig om att ställa Ryssland till svars för att ha förgiftat vatten och jordar och brännt ner skogar. För att det ska kunna ske behövs omvärldens expertis för att kartlägga de miljöskador som finns, underströk le Moine.

– Vi vet hur mycket ord spelar roll och efter att jag befunnit mig i möten med Ukrainas representanter i Kiev så finns en vädjan till omvärlden att erkänna ekocid som ett miljöbrott och stötta Ukraina, sade hon.

Statsminister Ulf Kristersson ställde sig bakom le Moines ord.

– Jag delar Miljöpartiets uppfattning när det gäller synen på miljöbrott, helt och hållet.

Han berättade att han träffat den ukrainske riksåklagaren vid ett besök i Kiev, som tagit upp enorma miljöbrott.

– De ska också ses i den samlade bilden av ansvarsutkrävande. Så jag delar helt den uppfattningen och jag tror också att många förstår vidden av detta när det gäller ett återuppbyggnadsarbete av Ukraina på längre sikt, sade Ulf Kristersson.

”Glädjande”

Uttalandet togs emot positivt från organisationen End ecocide Sverige som arbetar för att miljöbrott ska erkännas i lag.

– Det är mycket glädjande att statsministern är så tydlig. Vi hoppas att regeringen nu agerar i linje med Ukrainas önskan om att inkludera ekocid som ett av brotten mot freden vid ICC [Internationella Brottmålsdomstolen], säger Pia Björstrand, ordförande för End ecocide Sverige i ett uttalande.

Ekocid erkänns redan i Ukrainas nationella lagstiftning som ett brott, och om miljöskadorna i landet klassificeras som krigsbrott kan den Internationella brottmålsdomstolen ta upp fallet.

President Volodymyr Zelenskyj har flera gånger refererat till miljöförstöringen i landet som ekocid. Det kanske mest uppmärksammade exemplet är översvämningen av Kakhovka-dammen i södra Ukraina, som lett till att avlopp sköljts ut på gatorna och bördig jord har sköljts bort från jordbruksmarken i regionen.

Dräneringen av reservoaren riskerar att leda till ökenbildning, och kan hota kylsystemen på Europas största kärnkraftsanläggning, Zaporizhzhia, enligt End ecocide Sverige.

Internationellt brott

Rebecka le Moine lämnade i början av oktober in en motion till Riksdagen, där hon föreslår att Sverige undersöker möjligheten att internationellt ta initiativ till att komplettera Romstadgan om ekocid som internationellt brott, vilket skulle göra det möjligt att åtala vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag. 

Motionen bereds i skrivande stund i Utrikesutskottet. 

Med 462 röster mot 134 och 30 som avstod ställde sig parlamentet även bakom krav på ökad internationell klimatfinansiering och en allmän utfasning av fossila bränslen ”så snart som möjligt”.

– Det är en extremt viktig markering mot alla världens länder. […] Vi måste inse att vi befinner oss i ett klimatnödläge, säger svenske ledamoten Pär Holmgren (MP) i ett pressmeddelande.

Bland svenskarna röstade M, S, C, L och MP för resolutionen, medan SD och KD röstade emot – de sistnämnda som enda ledamöter från sin partigrupp, kristdemokratiskt konservativa EPP.

Årets klimattoppmöte äger rum i Dubai i oljestaten Förenade arabemiraten och leds av Sultan Al Jaber som är vd på ett oljebolag. Något aktivistnätverket Scientist rebellion i ett pressmeddelande kommenterar så här: 

”Klimatomställningen hålls som gisslan av en elit vars intresse ligger i att förhindra eller fördröja reell omställning för att upprätthålla den fossilekonomi som byggt upp deras rikedom. Lösningarna finns men kommer inte bli av förrän dessa maktstrukturer bryts. För detta krävs en massiv mobilisering på gräsrotsnivå.”

Med civil olydnad och informationskampanjer protesterar forskare i hela världen mot klimattoppmötet. I Stockholm klistrade medlemmar i Scientist rebellion upp plakat med forskningsartiklar på fönstren till klimat- och näringslivsdepartementet.

– Världens elit och makthavare har nu visat i decennier att de sviker oss. Krisen blir värre för varje dag som går och det är de mest sårbara som kommer drabbas värst. Hur mycket mer klimatsvek kan vi acceptera innan var och en av oss reagerar? Nu är det dags att vi reser oss och agerar kollektivt, säger Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla, forskare i biomedicin och aktiv i Scientist rebellion.

”Sverige har inget att komma med”

Organisationen lyfter att Sveriges regering för första gången lagt fram en politik som kommer att öka utsläppen. Vårt land har inget att komma med till förhandlingsborden, enligt Thomas Hörberg, docent i lingvistik och aktiv i Scientist Rebellion.

– Hur ska vi kunna övertyga fattigare länder med historiskt låga utsläpp att ta sin del av ansvaret när vi inte själva gör det? Det är en skam att ett rikt land som Sverige som dessutom har extremt goda förutsättningar för att ställa om till förnybart utgör en bromskloss när det kommer till internationella klimat- och miljöåtgärder, säger han.

Klimatministern: ”Jag har hög trovärdighet”

Men klimatminister Romina Pourmokhtari (L) tror inte att det faktum att regeringens politik ökar utsläppen sänker hennes trovärdighet i förhandlingarna på klimatmötet.

– Jag har en väldigt hög trovärdighet i kontrast till andra EU-länder och andra delar av världen, säger Pourmokhtari till TT, och tar upp att Sverige och Portugal har lägst utsläpp per capita i hela EU.

Att utsläppen i Sverige kommer att öka är en stor fråga i Sverige – inte internationellt, menar ministern.

– Det är aldrig någon som diskuterar svensk reduktionsplikt med mig på Cop-möten, utan tvärtom vill man veta hur vi lyckas med elektrifieringen av transportindustrin, man vill höra om det rena stålet, man frågar om Northvolt och man vill också veta om det svenska klimatpolitiska ramverket, säger hon till TT.

Radikal samhällsförändring

För att Sverige ska kunna uppnå sin del av Parisavtalet krävs en utsläppsminskning på 38 procent varje år. Något som kräver ”en radikal samhällsförändring mot en icke-tillväxtbaserad ekonomi som håller sig inom de planetära gränserna”, skriver Scientist rebellion.

– De som bär störst skuld till utsläppen är också de som har störst ansvar för att ta oss ur klimatkrisen. För att omställningen ska bli rättvis är det framför allt de rika som måste göra avkall på ohållbara livsstilar med överflöd. Det är inte rimligt att de som redan lever på marginalerna får ta notan av detta överflöd, säger Jeannette Eggers, forskare inom hållbart skogsbruk och aktiv i Scientist Rebellion.