Det är kvinnorna som gör det mesta av det dagliga oavlönade arbetet som krävs i ett hushåll – skurar, dammar, städar, diskar, fejar. Det är också oftast kvinnorna som tar hand om barnen och vabbar, lagar mat och tvättar deras kläder. Till det kommer det tunga ansvaret för föräldrar och släktingar som behöver hjälp.

Den ojämna fördelningen syns redan hos pojkar och flickor och mönstret är det samma bland äldre som inte längre arbetar.

Jämställdhetsmyndigheten konstaterar i sin utredning att normer verkar vara den tydligaste förklaringen till att det går så långsamt. Men arbetsfördelningen i hemmet är inte frikopplad från hur det ser ut i resten av samhället, förklarar utredaren Johan Kaluza.

– Vi kan inte per automatik förvänta oss att nästa generation kommer att göra mer jämställda val. Vi lär av våra föräldrar, vi träder in på en arbetsmarknad som är könsstereotyp.

Lämnar över ansvaret

Han får medhåll av Lars Einar Engström, psykolog och författare med inriktning på jämställdhet.

– Det räcker med att titta hur det är i förskolan. Pojkarna får, nu som då, hjälp och uppmärksamhet och flickorna blir hjälpfröknar.

Han tycker att män är väldigt benägna att lämna över ansvar för barn och hushåll till kvinnorna i sin närhet.

– Hela tiden skjuts det över till en kvinna – fru, partner, mormor, farmor eller någon utifrån som får betalt. Har familjen till exempel städhjälp är det ändå kvinnan som ska projektleda den.

Ida Öun är docent i sociologi vid Umeå universitet och forskar på arbete, familj och jämställdhet. Hon pekar på att det finns undersökningar som visar på att vi vill ha förändring.

– Vi vill ha jämställt ansvar för betalt och obetalt arbete. Men det verkar inte jättelätt att ändra.

Normerna sitter hårt rotade, men det finns exempel på att det går att göra det med konkreta åtgärder, påpekar Johan Kaluza och tar föräldraledighet som ett exempel.

– Forskningen pekar ändå på att fäder tycks ta det lite mer som en självklarhet nu att vara hemma med barnen.

37 procent av landets kvinnliga chefer utnyttjade möjligheten till vård av barn, VAB, under 2020, visar en ny rapport från Försäkringskassan. Siffran för manliga chefer var än lägre, 26 procent. 

Detta kan jämföras med genomsnittet för kvinnor respektive män med barn mellan 1 och 11 år, där 59 respektive 47 procent vabbade minst en dag under 2020.

Att chefer inte vabbar är ett problem, enligt företaget Simployer som arbetar med expertstöd inom HR, där Jenny Randau är marknadschef.

– Jag har hamnat i situationer där jag känt att det är svårt att ta VAB även när det har behövts, vem ska ta mina möten eller andra arbetsuppgifter när jag är borta? Men svaret är inte att jobba med sjuka barn utan det behövs en ersättningsplan just om sådana situationer inträffar. Det handlar om att skapa en sund arbetsmiljö där alla kan både ta hand om sin familj och göra ett bra jobb, säger hon i ett pressmeddelande.

Saknas en plan för ersättare ökar risken att medarbetare fortsätter jobba hemifrån med det sjuka barnet, eller till och med nattetid för att kompensera för arbetsbortfallet. Något som ökar risken för psykisk ohälsa – som är den snabbast växande orsaken till sjukskrivning bland chefer.

Vad som krävs för att skapa bättre förutsättningar för chefer att vabba är tydligt utpekade ersättare som kan ta över när chefen behöver vara borta. Något som också skapar en mer jämställd arbetsmiljö enligt Cecilia Fredriksson, HR-expert på Simployer.

– Genom att stötta chefer med möjligheten att ta VAB skapar organisationer en mer jämställd arbetsmiljö samtidigt som de främjar medarbetarnas välbefinnande och utveckling.

Många försöker göra hållbara val i mataffären – men vad betyder det egentligen? Klimatsmart tänker kanske många. Men viktigare hållbarhetsfrågor för svenskarna är den egna hälsan, social rättvisa och djurhållning. Det visar en ny Sifoundersökning genomförd på uppdrag av Consupedia, ett företag som skapat en databas med hållbarhetsinformation för matvaror.

– Vi har levt i en dimma av lyx sedan 80-talet där vi har tärt på jordens resurser – men det handlar inte bara om klimatet, utan även om hur producenter har exploaterat och förtryckt människor, behandlat djur illa, nyttjat barnarbete, använt bekämpningsmedel och stört den biologiska mångfalden. Om man inte tar hänsyn till alla dessa faktorer så är det inte hållbarhet på riktigt, säger Roberto Rufo Gonzalez, grundare av Consupedia i ett uttalande.

Olika grupper i samhället skiljer sig i sin syn på hållbar matkonsumtion, visar undersökningen. Kvinnor, äldre och akademiker är de mest hållbarhetsmedvetna matkonsumenterna. Malmöbor rankar social rättvisa som viktigast, medan stockholmare och göteborgare prioriterar den egna hälsan högst. 

– Medvetandegraden om den omställning som behöver göras har blivit större de senaste åren, men det är egentligen konstigt att vi i princip bara mäter en av alla de olika hållbarhetsaspekterna som är viktiga för en bättre värld. Konsumenterna tycker bevisligen att andra aspekter är minst lika viktiga som just klimatet, säger Roberto Rufo Gonzalez.