Det är kvinnorna som gör det mesta av det dagliga oavlönade arbetet som krävs i ett hushåll – skurar, dammar, städar, diskar, fejar. Det är också oftast kvinnorna som tar hand om barnen och vabbar, lagar mat och tvättar deras kläder. Till det kommer det tunga ansvaret för föräldrar och släktingar som behöver hjälp.

Den ojämna fördelningen syns redan hos pojkar och flickor och mönstret är det samma bland äldre som inte längre arbetar.

Jämställdhetsmyndigheten konstaterar i sin utredning att normer verkar vara den tydligaste förklaringen till att det går så långsamt. Men arbetsfördelningen i hemmet är inte frikopplad från hur det ser ut i resten av samhället, förklarar utredaren Johan Kaluza.

– Vi kan inte per automatik förvänta oss att nästa generation kommer att göra mer jämställda val. Vi lär av våra föräldrar, vi träder in på en arbetsmarknad som är könsstereotyp.

Lämnar över ansvaret

Han får medhåll av Lars Einar Engström, psykolog och författare med inriktning på jämställdhet.

– Det räcker med att titta hur det är i förskolan. Pojkarna får, nu som då, hjälp och uppmärksamhet och flickorna blir hjälpfröknar.

Han tycker att män är väldigt benägna att lämna över ansvar för barn och hushåll till kvinnorna i sin närhet.

– Hela tiden skjuts det över till en kvinna – fru, partner, mormor, farmor eller någon utifrån som får betalt. Har familjen till exempel städhjälp är det ändå kvinnan som ska projektleda den.

Ida Öun är docent i sociologi vid Umeå universitet och forskar på arbete, familj och jämställdhet. Hon pekar på att det finns undersökningar som visar på att vi vill ha förändring.

– Vi vill ha jämställt ansvar för betalt och obetalt arbete. Men det verkar inte jättelätt att ändra.

Normerna sitter hårt rotade, men det finns exempel på att det går att göra det med konkreta åtgärder, påpekar Johan Kaluza och tar föräldraledighet som ett exempel.

– Forskningen pekar ändå på att fäder tycks ta det lite mer som en självklarhet nu att vara hemma med barnen.