På onsdag ska jag delta i ett rättspolitiskt samtal med Ardalan Shekarabi på temat ”Har kriminalpolitiken blivit för repressiv?”. Svaret är ju ja. 
Det är både en svår och väldigt enkel debatt samtidigt. Det finns enorma problem med gängkriminalitet. Förövarna och offren begår allt grövre brott och är allt yngre. Barn skjuter mot varandra. Barn dödar varandra. Barn växer upp utan hopp eller framtidsdrömmar och rekryteras till att begå fruktansvärda våldsdåd. I den åldern har du heller inte ett utvecklat konsekvenstänk. Detta är så oerhört farligt och ingjuter skräck i hela samhället.

Men är de åtgärder som föreslås rimliga och proportionerliga? Hjälper det ens med allt fler hårdare straff eller kan de till och med vara kontraproduktiva och leda till att våra grundläggande rättigheter och demokratin urholkas?
Jag är rädd att det är det senare. Jag är inte motståndare till att genomföra hårdare straff generellt och tycker ofta att det är bra att uppdatera lagstiftningen när verkligheten ändrats. När jag förhandlade rättspolitik på regeringskansliet var jag med och genomförde över 30 straffskärpningar. Till exempel är det nu olagligt att rekrytera unga in i kriminalitet, ett förslag Miljöpartiet drev på för och som också blivit verklighet.

Men det som nu föreslås är bortom all rimlighet. Ett exempel är en sverigedemokratisk vinst i Tidöavtalet. De föreslår att ”bristande vandel” ska utgöra en grund för utvisning. Bristande vandel handlar alltså om att du gör saker som inte är olagliga, men som makten inte gillar. Du beter dig på ett sätt som de styrande tycker är dåligt, men som inte är olagligt. Då ska du kunna utvisas. Det skulle kunna handla om att du är arbetslös, missbrukare eller prostituerad. Saker som vi som samhälle vanligtvis bemöter genom att erbjuda hjälp. Nu ska du utvisas istället. Om du inte är svensk medborgare. Men regeringen utreder samtidigt möjligheten att lättare återkalla medborgarskap. Och möjligheten att sänka straffmyndighetsåldern. Jimmie Åkesson tycker att 13-åringar ska kunna dömas till livstid.

Ett annat förslag som precis utretts handlar om vistelseförbud. Det föreslås att människor ska kunna förbjudas från att vistas på vissa platser, trots att de inte är dömda för, misstänkta för eller ens misstänks begå brott i framtiden. Om polisen tror att det finns en risk att de kan främja grov kriminell verksamhet (av andra) i framtiden så ska de alltså kunna förhindras från att vistas på vissa platser.

Polisen ska göra en riskbedömning och sia om vad som kan ske i framtiden. Förlåt, men detta känns väldigt rättsosäkert. Du ska inte heller ha rätt till ett offentligt biträde. Allt detta gör att remisskritiken är massiv. MR-institutet avstyrker förslaget i sin helhet. Att inskränka rörelsefriheten för personer som inte är misstänkta eller anklagade för brott är faktiskt enormt. MR-institutet skriver att bland annat att ”lagen i denna del inte lever upp till Europakonventionens krav på tydlighet och förutsägbarhet och att det kan bli svårt för den enskilde att veta vilket beteende som kan få konsekvenser”.
Det är uppenbart att detta kan komma att drabba oskyldiga ungdomar som bara hänger på torget, trots att de inte gjort något fel. Och frågan är väl sedan om det kommer ses som ”bristande vandel” och därmed vara grund för utvisning.

Flera av de åtgärder som den nuvarande regeringen föreslår kommer att ändra vårt samhälle i grunden och inskränka grundläggande rättigheter som rörelsefrihet och föreningsfrihet. Och framförallt kommer vi att få ett mer rättsosäkert samhälle där människor är mer rädda än i dag. Vem kan man lita på när polisen kan inskränka rättigheter utan att du ens är misstänkt för något, när sjukvårdspersonal och lärare ska ange personer som inte har rätt papper att vistas här och när ditt sätt att leva och dina bekymmer, som inte är olagliga, kan göra att du blir utslängd ur landet.

Detta måste få ett stopp! Dagens unga behöver fler möjligheter, tidigare insatser och bättre skolor. Den rädsla och hopplöshet som breder ut sig måste motverkas. Det finns ingen snabb eller enkel lösning, men svaret är inte att vi avskaffar de värderingar vårt samhälle vilar på utan att vi satsar på ungdomar, jobbar ihop för att de ska få en bättre framtid och lägger resurser på deras framtid.

I en lagrådsremiss föreslår regeringen en ny lag om preventivt vistelseförbud på allmän plats, som ska börja gälla redan 1 februari. Syftet med den nu föreslagna lagen är att förebygga och förhindra brottslighet i kriminella nätverk, till exempel skjutningar och sprängningar.

Lagen innebär att en person som tillhör eller verkar för en kriminell grupp ska få beläggas med vistelseförbud om han eller hon medvetet främjar gruppens brottslighet. Beslut tas av åklagare på begäran av polisen.

Brottsligheten måste ha en koppling till en gängkonflikt i vilken det finns risk för att skjutvapen eller sprängämnen används, eller handla om brottslighet som allvarligt skadar tryggheten på en viss allmän plats. Enligt Strömmer kan det till exempel handla om öppen narkotikahandel.

På frågan om vistelseförbud främst ska riktas mot gängledare eller mot gängens springpojkar svarar justitieministern:

– Lagen riktar sig inte bara mot toppen av pyramiden, utan syftet är att brett kunna arbeta med att plocka bort individer som bedöms vara farliga och som kan främja brottslighet av grovt slag.

För vagt?

Grunden för åklagarens beslut om vistelseförbud kommer att utgöras av underrättelser från polisen om aktuell person. Vistelseförbudet behöver inte vara kopplat till en dom.

– Det måste finnas en viss nivå på de underrättelser som ligger till grund för ett sådant beslut, säger Strömmer.

Justitiekanslern, JK, har varnat för att det utredningsförslag som regerings lagrådsremiss bygger på ”i allt väsentligt är uttryckta i vaga och/eller allmänna ordalag”. Därmed överlämnas uttolkningen av hur lagen ska tillämpas i stor utsträckning till åklagare och polis.

Även mot barn

Ett vistelseförbud ska vara avgränsat och framförallt gälla för ”allmän plats”. Enligt lagrådsremissen omfattar den formuleringen en stor del av den geografiska ytan i utsatta områden och de flesta platser, inom- och utomhus, där allvarlig brottslighet bedrivs. Förutom allmän plats ska även skolgårdar och områden runt förskolor och fritidshem omfattas.

Vistelseförbudet ska få gälla högst sex månader i taget, men kunna förlängas. I allvarliga fall ska man kunna kontrollera att förbudet följs genom att personen får en elektronisk fotboja.

Överträder man vistelseförbudet ska man kunna straffas med fängelse i högst ett år.

Vistelseförbud ska kunna beslutas inte bara mot vuxna utan också mot barn över 15 år.

I en mycket uppmärksammad dom från Stockholms tingsrätt slapp 41-åriga Noa Tucker dagsböter trots att han bedömdes vara skyldig till ohörsamhet mot ordningsmakten. Enligt domen var det ”uppenbart oskäligt att utdöma påföljd” mot bakgrund av att klimatet befinner sig i ”akut nödläge” och att varken nuvarande eller föregående regering har agerat tillräckligt. 

Rätten var dock inte enig i sitt beslut om påföljdseftergift, alltså att låta mannen slippa straff. Åklagare Julia Gustafsson som nu överklagar domen motiverar det så här, i ett pressmeddelande i ett pressmeddelande från Åklagarmyndigheten:

– Rättens ordförande och en av nämndemännen var skiljaktiga och ville döma mannen till dagsböter. Jag delar de skiljaktigas bedömning och anser att det saknas förutsättningar att meddela påföljdseftergift. Min bedömning är därför att det finns skäl att överklaga domen.