Janne Josefsson är en av Sveriges mest uppburna journalister. Hans framgång grundar sig framför allt på Uppdrag granskning, där han gjorde en del bra reportage men också en del där målet snarare tycks ha varit att sätta dit folk än att ge en balanserad och nyanserad bild. Sedan ett antal år tillbaka är han krönikör på DN där han allt som oftast ägnar sig åt att beklaga sig över utvecklingen i Sverige och gå till attack mot ”den ansvarslösa migrationspolitiken”.
I sitt senaste alster basunerar han ut att Sverige befinner sig i ”ett krigsliknande tillstånd”. Han konstaterar också att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken men att ”åtskilliga forskare, akademiker, journalister och kulturpersoner gjort mycket för att slå blå dunster i oss för att förneka verkligheten”.
Man hade kunnat tro att Josefsson efter sina många år som journalist hade någon slags aning om vad krig faktiskt innebär, men det verkar dessvärre inte så. Det är givetvis fruktansvärt med de dödsskjutningar, sprängningar och bränder som sker på många håll i Sverige. Men att jämföra det med ett krig som drabbar en hel befolkning – inte bara i form av dödligt våld utan också i form av ständig skräck, hungersnöd och raserade städer – är inte bara grovt överdrivet utan ett slag i ansiktet på alla dem som upplevt riktiga krig.
”Det är inte invandrarnas fel”, skriver Josefsson, för att i nästa mening slå fast att invandrare har en helt annan syn på demokrati, kvinnans ställning, stat, släkt, familj och hederskultur. Han fortsätter sedan med att gå till attack mot alla politiker som ”inte vågade se sanningen när de hade makten”.
Det komiska i det här är att Janne Josefsson verkar tro att han fortfarande slår ur något slags underläge, att han säger det som ingen annan vågar säga. Men i själva verket förhåller det ju sig precis tvärtom. Josefssons syn på verkligheten är sedan flera år tillbaka den totalt dominerande i det politiska samtalet. Det finns knappt någon politiker i dag som inte tycker att ”vi har varit naiva” och som inte tycker att vi borde strama åt invandringen så mycket som det överhuvudtaget är möjligt. För tio år sedan hade en sådan här artikel möjligen uppfattats som kontroversiell, men i dag framför Josefsson bara det som är såväl regeringens som Socialdemokraternas hållning.
Om man vill vara snäll kan man säga att det finns några poänger i krönikan. Ja, det finns problem med hederskultur och islamism. Men det är verkligen inte samma sak som att alla invandrare från muslimska länder anser att kvinnor ska förtryckas eller att den västerländska demokratin ska bekämpas. Tvärtom har många flytt till Sverige just för att komma bort från religionens förtryck. Och ja, vi har, som Janne konstaterar en bit ner i texten, ett fruktansvärt klassamhälle med klyftor som har vidgats enormt under de senaste decennierna. Men är det i så fall inte det man borde attackera? Istället för att söka efter de grundläggande strukturella problemen som gör att invandrare är dominerande i brottsstatistiken nöjer sig Josefsson med att konstatera att det handlar om kulturskillnader.
Josefsson avslutar med att citera Olof Palme som ska ha sagt att han alltid varit en anhängare av en reglerad invandring – ett citat som Josefsson menar ”har fallit i glömska”. Jag undrar vilken verklighet Josefsson lever i. Sist jag tittade efter hade Sverige en högst reglerad invandring. 2022 sökte exempelvis strax under 17 000 personer asyl i Sverige, åren dessförinnan var det 11 400 respektive 13 000 personer. Det är knappast vad jag skulle vilja beskriva som en oreglerad invandring. Vidare finns det väl knappt någon politiker i modern tid som har varit för en oreglerad invandring?
Palme-citatet passar dock perfekt in i det SD-understödda narrativet om att ”det var bättre förr”. Faktum är att hela krönikan osar så mycket SD-propaganda att man får kolla en extra gång för att försäkra sig om att det faktiskt är DN man läser och inte Samnytt eller Nyheter idag.
Det är dags att vakna, Janne! Kom ut ur din bubbla och se verkligheten! Då kanske du inser att vi har ett betydligt större problem med angiverilagar, regeringssanktionerad rasism och hot om indragna uppehållstillstånd än vi har med att en bråkdel av de människor som flytt från verkliga krig söker en trygg tillvaro i Sverige.
