Den 21 augusti påbörjades årets licensjakt på björn. Totalt får 649 björnar skjutas i hela landet. Att kalla det licensjakt är dock att försköna sanningen: när det kommer till kritan är det troféjakt det handlar om – ett dödande för dödandets skull.
Egentligen är björnen, liksom alla andra stora rovdjur, fredad i Sverige sedan EU-medlemskapet 1995. Det betyder enligt Artdatabanken att man inte får jaga på ett sätt som utgör ett hot mot björnstammen. Där står också att den skandinaviska brunbjörnen är mycket känslig för högt jakttryck, men vad det faktiskt innebär framgår inte.
Det är faktiskt mycket i informationen om björnen som är svårt att förstå i Artdatabankens beskrivning: ”Den senaste beräkningen (2017) av den svenska populationens storlek är 2877 (2771–2980) individer vilket motsvarar 1 438 reproduktiva individer. Populationen är ökande. Över de sista tre generationerna har björnstammen växt, även om den skjutits ner något sedan toppen 2008.”
Exakt hur stor populationen är i dag är alltså oklart – senaste siffran är från för sex år sen. Det står att populationen ökar – men också att den har minskat sedan 2008, så exakt vad det innebär för dagens population är ovisst. Gör man en enkel överslagsberäkning utifrån siffrorna, där hälften av de reproduktiva individerna antas vara honor och dessa honor antas få ca 1 unge i snitt per år (baserat på att de får 1–4 ungar per kull var 2–3 år) skulle det innebära att det föds 719 nya björnar varje år. Men dödligheten för björnungar är hög – cirka 40–50 procent dör innan de hunnit fylla 1,5 år. Det betyder att det varje år i så fall skulle bli en ökning på cirka 431 individer. Och då antar man att alla som har levt till 1,5 års ålder får leva vidare till reproduktiv ålder, vilket är extremt osannolikt.
Med reservation för att jag inte är biolog, och att landets länsstyrelser gjort andra beräkningar skulle dessa siffror leda till en direkt minskning av björnstammen i Sverige. Det kan så klart finnas andra anledningar som påverkar björnpopulationen i Sverige, till exempel in- och utvandring till och från våra grannländer och huruvida björnar eventuellt skulle bli allt äldre, men om jag har tolkat Artdatabankens information rätt spelar dessa faktorer ingen stor roll. Förra året dog totalt 744 björnar i Sverige. I skrivande stund har 513 björnar hittills dött i år, varav 428 sedan licensjakten började (siffrorna uppdateras allteftersom jakten fortskrider och här räknas även de få björnar vars dödsorsak är illegal jakt, oklar eller annan än jakt med).
Man skulle kunna tänka sig att ett så stort rovdjur som björnen gör stor skada. Men om man tittar på siffrorna även här finns det inget som motiverar en storskalig jakt. Mellan 1977 och 2016 skedde 42 björnattacker, varav två med dödlig utgång. I stor utsträckning är de som blir attackerade jägare med vapen, så ett enkelt sätt att skydda sig från björnattack är helt enkelt att inte jaga. Och redan i år, trots att jakten knappt har börjat, har en björn attackerat jägare. Men man måste ställa sig frågan vem det egentligen är som går till attack först: den som gett sig ut med målet att döda, eller den som får sin boplats invaderad?
Att tillåta troféjakt där målet är att döda för dödandets skull är absurt. Den som har en önskan att ha ihjäl en annan människa för nöjes skull spärrar vi in. Men den som önskar döda ett rovdjur av annan art för nöjes skull får tillåtelse av staten att inte bara göra det, utan också att locka till sig sitt byte för att underlätta dödandet. I år tillåts såväl åtel som hetsande hundar vid björnjakt. Man riskerar alltså inte bara sitt eget och björnens liv – även jakthundarna riskerar att sätta livet till för att husse ska få ha en äkta björnpäls att stolt visa upp.
Det är som om vi människor är totalt förblindade av vår idé om vår egen storhet: inga andra rovdjur får finnas vid sidan av oss. Björnar är skygga djur som undviker kontakt med människor om de kan. Ändå väljer vi att se dem som ondskefulla mördarmaskiner som våra ridderliga jägare skyddar oss från.
Men vilken art är det egentligen som har gjort sig till expert på att döda andra djur? Det är definitivt inte björnen. Licensjakten på stora rovdjur bör stoppas. De resurser som går åt till att organisera den bör istället gå till att utbilda och informera människor om vilka andra varelser vi delar den här planeten med, och hur vi kan leva tillsammans på bästa sätt utan att ha ihjäl varandra.
