Degrowth, eller nerväxt på svenska, spelar en stor roll i omställningen till ett mer hållbart samhälle. Det menar forskare vid universitetet i Lodz i Polen som har jämfört fyra städer – Amsterdam, Köpenhamn, Detroit och Totnes – och hur väl dessa städers arbete går att kombinera med en ekonomi som bygger på nerväxt.
– Det finns många olika synsätt på hur vi ska möta klimatutmaningarna. Ett är att ny teknologi ska rädda oss, men faktum är att den också genererar nya problem eftersom den kräver mer energi. Vi tror att de behövs alternativa idéer. Om huvudproblemet är att vi producerar och konsumerar för mycket och att tillväxten driver på det så kan nerväxt vara en metod att motverka konsumtionen. När vi gör det måste vi också se till att det sker på ett sätt som är socialt rättvist, säger Jakub Kronenberg, forskare vid Institutet för städer och regionala ekonomier vid universitet i Lodz som tillsammans med Yaryna Khmara har skrivit den vetenskapliga artikeln ”On the road to degrowth economics?”, publicerad i tidskriften Cities.
Många som pratar om nerväxt menar att det är omöjligt att uppnå inom ramen för det kapitalistiska systemet. Jakub Kronenberg menar att vi trots allt måste bygga vidare på de framgångsrika experiment som har gjorts, snarare än att tro att vi ska välta omkull hela systemet.
– Det här kommer inte att ske på en dag. Samtidigt får det inte heller ta alltför lång tid eftersom vi förstör planeten här och nu.
Vill jämföra det städerna representerar
Att Jakub Kronenberg och Yaryna Khmara har valt att jämföra de fyra ovan nämnda städerna grundar sig i att de representerar fyra olika ”urbana fenomen”. Köpenhamn representerar de så kallade C40-städerna – ett nätverk av städer som har åtagit sig att skynda på klimatomställningen och drastiskt minska sina koldioxidutsläpp. Amsterdam representerar städer som har implementerat munkmodellen – den modell som går ut på att invånarnas behov ska tillgodoses utan att vi överskrider de planetära gränserna.
Totnes har man valt eftersom det är vaggan för Omställningsrörelsen. Detroit slutligen är det kanske mest kända exemplet på en stad vars befolkning krymper, något som de konstaterar är långtifrån detsamma som nerväxt – men som ändå kan fungera som en fruktbar grund för att prioritera invånarnas sociala och ekologiska välmående framför tillväxt. Ingen av de fyra städerna har nerväxt som en policy, däremot har flera av dem strategier som ligger i linje med principerna om nerväxt.
– Målet har inte varit att jämföra enbart dessa fyra städer, utan den bredare bild som de representerar, säger Jakub Kronenberg.
Smartare resursanvändning
Städerna har jämförts utifrån fem olika kategorier: Hur man arbetar med att begränsa urbaniseringen och storleken på städerna, hur man ser på markanvändning, vilken hållning man har till den industriella produktionen, bostadspolitik samt slutligen transporter. Jakub Kronenberg menar att ingen av kategorierna är viktigare än någon annan utan att de hänger ihop och påverkar varandra. Till exempel påverkar en stads växande i hög grad både markanvändningen och transporterna.
– När det gäller den urbana tillväxten så pratar vi om hur man inom städerna kan sätta gränser och använda sina resurser smartare och mer effektivt. När det gäller bostäder så handlar det dels om isolering och energi, men också om bostadsyta per person. Om man bygger stora hus kommer folk vilja ha fler möbler som i sin tur spär på tillväxten, därför behöver städerna hitta lösningar som får folk att minska sina behov.
Utifrån vilka aktiviteter, initiativ eller policies inom de olika kategorierna och som kan bidra till nerväxt har städerna sedan fått poäng. Amsterdam fick bäst resultat, 52 av 72 poäng, följt av Totnes på 44 poäng, Köpenhamn på 38 poäng och Detroit på 30 poäng.
Ni har jämfört städer – tror ni städer, snarare än länder, har en större potential att leda vägen när det kommer till nerväxt?
– Vi tror att det krävs en kombination, vi behöver agerande på alla nivåer. Folk får ofta höra att det är upp till dem som individer att göra något, men vi tror inte att vi kan förlita oss på det eftersom det bygger på varje individs motivation och vilja. Vi tror att det även krävs institutionella sammanhang i form av länder, städer och organisationer, säger Jakub Kronenberg och konstaterat att även EU kommer anordna en konferens i maj som heter Bortom tillväxten.
Amsterdam fick högst poäng i er jämförelse – kan ni säga baserat på det att munkmodellen är den av de här fyra modellerna som bäst går att kombinera med nerväxt?
– Det är en bra fråga. Även om Amsterdam får representera munkmodellen i den här jämförelsen så är vi väl medvetna om att de har funnits ett antal initiativ innan man började arbeta utifrån munkmodellen. Och det kan även handla om sådant som hur det nederländska samhället är organiserat, så man kan inte säga att det enbart beror på munkmodellen.
Fyra olika modeller
C40 är ett nätverk som binder samman städer som har åtagit sig att sänka sina koldioxidutsläpp i linje med Parisavtalet. Det betyder att de ska vara helt fossilfria till 2050 och redan 2030 ska utsläppen ha minskat från över 5 ton koldioxidekvivalenter per capita till omkring 2,9 ton kolodioxidekvivalenter per capita. En del av C40-städerna kan också ha egna ännu mer ambitiösa mål.
Munkmodellen är en ekonomisk modell framarbetad av den brittiska ekonomen Kate Raworth. Modellen har fått sitt namn eftersom den visuellt liknar en munk. Hålet i mitten representerar alla de som saknar tillgång till tolv sociala grundmål. Tomrummet utanför munkens ytterkant representerar de nio planetära gränserna och själva munken utgör den ”säkra och rättvisa ytan för mänskligheten”. Munkmodellen och teorin om nerväxt delar många värden, till exempel frågan om ekologisk hållbarhet och social rättvisa. Kate Raworth har också sagt att hon är “agnostisk” när det gäller tillväxt.
Omställningsstäder är ett internationellt nätverk bestående av gräsrotsinitiativ som bland arbetar för att etablera lokala ekonomier och skapa resilienta samhällen som bygger på inkludering och social rättvisa. Omställningsprinciperna ligger också nära tankarna om nerväxt.
Krympande städer – städer som har minskat i befolkning på grund av en nedgång i ekonomin. Författarna till studien konstaterar att det finns många olika sätt att bemöta en sådan minskning – från “business-as-usual” till att skapa policies som prioriterar invånarnas och miljöns välmående framför tillväxt.
Så här har poängen räknats:
Inom varje av de fem kategorierna finns ett antal underkategorier. Inom dessa har städerna fått poäng baserat på sina aktiviter, från 0 poäng som betyder att de inte har några aktiviteter upp till 3 poäng som betyder att de har koherenta och väl utarbetade nerväxt-relaterade policies. Poängen har sedan slagits samman.
