En unik ny naturtyp av mattbildande levermossor har hittats i västra Jämtland. Naturvårdsbiologen Fredrik Larsson kallar fyndet häpnadsväckande.
”Tropiska regnskogars motsvarighet i nordliga klimat har ännu inte fått det globala erkännande de förtjänar.” Så skriver en internationell forskargrupp som kartlagt vad de kallar jordens tempererade och arktiska regnskogar. På kartan finns ett område i nordvästra Jämtland utpekat, intill gränsen mot Norge. Klimatet präglas av närheten till Atlanten, med stor nederbörd.
Just här har svenska biologer upptäckt en helt ny naturtyp, där flera arter levermossor som vanligtvis förekommer i sparsamma mängder täcker marken som mattor.
Levermossorna gynnas av ett oceaniskt klimat och förekommer främst på kuperade tallmyrar. Den nya naturtypen påminner om vad britterna kallar ”northern hepatic mat”, ett område med en specialiserad mossflora som förekommer i begränsad mängd bland annat på Irland, de brittiska öarna och Färöarna. Men till skillnad från i dessa områden faller i Jämtland stora mängder snö.
– Det jämtländska fyndet verkar utgöra en både nord- och östlig udda utpost i Europa och är därmed intressant ur biogeografiskt perspektiv. Den kan hjälpa oss förstå utbredningsmönster för “hepatic mats” och de avgörande faktorerna, inte minst klimatförändringar som den är väldigt känslig för, förklarar Anna Pielach, som är en av forskarna bakom fyndet, för Natursidan.
Naturvårdsbiolog Fredrik Larsson som också deltog i upptäckten kallar den nya naturtypen ”boreal hepatic mat”, ett arktiskt mattbildande levermossamhälle. Att en ej tidigare beskriven naturtyp upptäcks är ovanligt, säger han till Natursidan:
– Vi vill försiktigt hävda att det är häpnadsväckande i alla fall inom Sverige.
I miljön växer de rödlistade arterna snedbladsmossa, västlig fingerflikmossa som klassas som sårbara men här förekommer rikligt. Därtill piskfingermossan, som i Sverige endast hittats i just Jämtland. I det nyupptäckta mossamhället täcker mossorna flera kvadratkilometer, från nordvästra Kallsjön några mil norr om Åre till norska gränsen, längs fjällsluttningar och kuperade myrar.
Men det är inte de enskilda ovanliga arterna som är själva grejen, eller att de lever här tack vare närheten till havet, säger Fredrik Larsson till Sveriges radios Naturmorgon:
– Att Jämtland är oceaniskt präglat har man känt till, men vad är den här oceaniska prägeln i detalj? Hur ter den sig ute på våtmarker eller i skogen eller på klippväggar? Och oceaniska fjäll – vad är det?
En beskrivning av den nya naturtypen går att läsa i Flora och fauna, årg. 117:4, 2022.
