Den svenska fågelkartan ritas om i en allt snabbare takt. Värmeälskande fågelarter flyttar in söderifrån, samtidigt som fåglar som måste ha det svalare trängs undan norrut. Fågelarterna blir fler – men för vissa finns farhågor.
– Det är hisnande vilka förändringar som sker, säger Åke Lindström, biologiprofessor vid Lunds universitet.
Svarthakad buskskvätta, brandkronad kungsfågel, ägretthäger och vitstjärnig blåhake hör till de nyare arterna på svensk mark.
– Fågelskådare tycker att det är jättespännande, men gemene man ser dem inte, för de är så ovanliga ännu.
Nordlig reträtt
Samtidigt är arter som storspov och rödvingetrast på nordlig reträtt.
– Det är en komplex bild. Jag tycker inte att det generellt är oroväckande hur klimatet påverkar de svenska fåglarna, det vill jag inte säga, men det finns fågelarter som med stor sannolikhet kommer att drabbas av ett varmare klimat.
Han beskriver hur vissa arter trycks norrut, längre upp i fjällen efterhand som klimatet blir varmare.
– Det är dem vi på lite längre sikt oroar oss för när kalfjällen växer igen – de har ingenstans att ta vägen, säger Åke Lindström.
I Svensk fågeltaxerings årsrapport för 2022 summeras iakttagelser från mer än 700 frivilliga inventerare som håller systematisk koll på fågellivet. Enligt den är trenden tydlig: Värmeälskande arter blir vanligare medan köldföredragande arter minskar i antal.
– Det är en väldigt tydlig signal att klimatet påverkar, säger Åke Lindström.
Utslagna av värmechock
Skälen till att en fågelart drar sig längre norrut kan vara en sämre förmåga att hantera värmechocker under långdragna värmeböljor.
– Blir det för varmt så klarar man kanske inte av att arbeta lika hårt. Man kanske inte klarar av att föda upp ungarna – de jobbar ju hårt under botiden. Det kan också vara så att det blir för varmt för ungarna i boet. Det här inget vi vet säkert vilken mekanism som styr varje art.
På grund av det tuffa vinterklimatet i Sverige är artrikedomen inte lika stor här som på sydligare breddgrader. Men decennium för decennium blir arterna i Sverige successivt fler.
– Det här har pågått åtminstone sedan 1850, men allting tyder på att det går fortare nu. Vi får nya arter i en högre takt, säger Åke Lindström.
