Protein som kan skapas snabbt, utan åkrar eller stora klimatutsläpp har fått amerikanska NASA att intressera sig för Göteborgsbaserade food tech-företaget Mycorena.
– Det är ett otroligt erkännande, säger Kristina Karlsson, forskning- och utvecklingsansvarig.
I höga rostfria tankar i Gamlestaden i Göteborg fermenteras svampmycel, alltså svampars rottrådar, till så kallat mykoprotein. Myko betyder just svamp, och den typ som används är av en trådig typ, som liknar bomull till utseendet. Sporer från svampen matas med kolhydrater och näringsämnen och bildar på ett dygn lika mycket protein som går att få ut av en ko – men helt veganskt. Proteinet kan användas till exempelvis biffar, nuggets eller färs.
Den resurseffektiva tillverkningen och det näringsrika resultatet har gjort att amerikanska rymdmyndigheten NASA fått upp ögonen för Mycorena. Som ett av två europeiska företag har de valts till finalister i foodtech-tävlingen Deep space food challenge.
– Förutom att möta behoven som långvariga uppdrag i yttre rymden kräver har domarna också övervägt potentialen av att använda teknologin här på jorden, där matosäkerhet är ett allvarligt problem, sa Denise Morris vid NASA:s Marshall Space flight center i Alabama, i ett uttalande i samband med att finalisterna presenterades.
Kristina Karlsson, forskning- och utvecklingsansvarig på Mycorena, är glad över uppmärksamheten som tekniken fått i samband med tävlingen.
– Det är ett otroligt erkännande när en så stor myndighet väljer att se vår teknik som en del av lösningen på framtidens utmaningar med hållbar livsmedelsproduktion. Förhoppningsvis gör det att fler kan upptäcka potentialen av mykoprotein som råvara så att vi kan skala upp produktionen industriellt och möjliggöra den gröna omställningen, säger hon.
Resurseffektivt – i rymden och på jorden
Under kommande veckor kommer representanter från NASA besöka huvudkontoret i Gamlestaden för att ta del av processen som kan göra det möjligt att producera mat i rymden.
– Vår lösning bygger på ett cirkulärt system, som drastiskt reducerar eller helt eliminerar flera av de oönskade restprodukterna ofta förknippade med livsmedelsproduktion, till exempel koldioxidutsläpp, säger Kristina Karlsson.
Den koldioxid som processen ger i från sig när svampen växer tas upp av mikroorganismer i en annan del av systemet. Även den vätska som blir kvar efter fermenteringsprocessen kan nyttjas av mikroorganismerna som tillgodogör sig överblivna näringsämnen.
NASA:s jurymedlemmar kommer på plats att få höra lite mer om Mycorenas bidrag i tävlingen. Upp till tre vinnande bidrag utses i april.
– Det som NASA söker lösningar på är hur vi i framtiden ska klara bemannade utforskningsresor till bland annat Mars, då behöver vi ha väldigt resurseffektiva livsmedelssystem eftersom det varken finns jord att odla i eller obegränsat med syre och vatten under färden. Vår lösning möjliggör det, säger Kristina Karlsson, och fortsätter.
– Vår produkt som den ser ut idag är inte beroende av yttre omständigheter som väder eller klimatförändringar och tillverkningen kräver inga stora ytor eftersom den sker i vertikalt läge. Det gör att vårt produktionssystem inte bara lämpar sig för rymdresor utan precis lika bra för att på ett hållbart sätt föda en ökande befolkning här på jorden.
Smaklöst
Eftersom svampen kan ”äta” olika typer av kolhydrater skulle tillverkningen kunna fungera lite varstans på jorden, enligt Kristina Karlsson.
– I teorin kan vi använda oss av lokala resurser för att mata svampen, som kassava i Nigeria eller majs i Mexiko. Vi kallar det en glokal (global/lokal) lösning som kan hjälpa oss att ställa om matsystemet.
Den lösning som Mycorena idag har i bruk är inte helt utsläppsfri, men har 83 procent mindre koldioxidutsläpp än sojaprotein. Det finns redan produkter i utvalda ICA-butiker och just nu bygger företaget en anläggning i Falkenberg för att kunna skala upp produktionen.
Hur smakar ert protein?
– Den stora fördelen är faktiskt att det är helt smaklöst. Det kan låta konstigt, men en stor del av processen med att framställa växtbaserade proteinprodukter handlar om att maskera den bismak som grödorna medför, innan du sedan kan tillsätta den smak du egentligen vill ha. Det steget i processen slipper vi helt, säger Kristina Karlsson.
– En annan fördel med vårt protein är texturen, fibrerna påminner mer om animaliska fibrer än växtbaserade vilket gör att vi kan efterlikna allt från lax till kyckling och mozzarella, men också skapa helt nya produkter.
Det finns en skepsis mot foodtech, både mot tekniken och att man kräver tillsatser för att få till smak. Vad svarar du den som vill ha ”naturlig” mat?
– Fermenteringsprocessen är en av de äldsta teknikerna i mathistorien, den är lika naturlig som att brygga öl eller göra en surdeg. Mat idag produceras ju till stor del i fabriker oavsett om det är bröd, sallad, eller mykoprotein. Foodtech kan låta läskigt, det brottas vi också med, men för att klara framtidens utmaningar så behöver vi hitta nya lösningar.
Hanna Westerlund
