Alice Teodorescu Måwe har landat på DN:s ledarredaktion och ett antal prenumeranter har sagt upp tidningen. Men Amanda Sokolnicki, politisk redaktör, förklarar att det ska bli spännande att se vad ”en högerröst som format den politiska epok som precis har inletts” har att säga om dagens politik.

Hennes första DN-ledare tar sig an kriminaliteten. Rubriken lyder ”Alice Teodorescu Måwe: Nu vet vi att fattigdom inte förklarar gängvåldet”. 
Så vad är det hon menar att vi vet? Hon utgår från en ny rapport från Brå, Socioekonomisk bakgrund och brott – en kunskapsöversikt. Efter att ha läst den kan man konstatera att det finns ett många gånger klarlagt samband mellan fattigdom och kriminalitet. Men på individnivå är sambandet svagt, en familjs inkomster i sig säger väldigt lite om risken för att barnen blir kriminella.
Däremot finns det starkare samband mellan kriminalitet och en massa andra faktorer – hur det går i skolan, om man har vänner som begår brott, föräldrarnas ”uppfostringskompetens” och konflikter i familjen verkar spela större roll än den dåliga ekonomin i sig.

Exakt hur de olika faktorerna hänger ihop med en risk för kriminalitet har man inte kunnat enas om. Men sambanden mellan dålig ekonomi, konflikter i familjen, ekonomisk stress, skolproblem verkar uppenbara.

Att det statistiska sambandet är svagt innebär helt enkelt att inte allt detta händer i alla fattiga familjer, och att de flesta barn i vilket fall som helst inte blir kriminella. Och å andra sidan finns det riskfaktorer även bland rika och en del som växer upp med höga inkomster blir kriminella ändå. Det är alltså inget nytt.

Men Alice Teodorescu Måwe menar att vi nu kan tänka om i fråga om fattigdom och kriminalitet. I inledningen skriver hon att för den som bara har en hammare ser alla problem ut som en spik. Om ens samhällsanalys till exempel ”bygger på antagandet att fattigdom och utsatthet leder till brott”, menar hon, är det rimligt att bekämpa fattigdomen.

Hon skriver inte uttryckligen att vi slipper det nu, men det står tydligt mellan raderna. Vilket passar som hand i handske när regeringen kommer med fler och fler förslag som gör utsatta barnfamiljer ännu mer utsatta.

Hennes egen analys av Brå:s rapport är ett löst och spekulativt resonemang som till stor del handlar om invandrade föräldrars föräldraskap. Men mest vill hon understryka att insatser mot fattigdom inte hjälper mot kriminalitet. Med hjälp av en rapport som verkligen inte säger det. Jag vet inte om spännande är rätt ord.