Utvinningen av batterimetallen kobolt är förknippad med både miljöförstöring och brott mot mänskliga rättigheter. Men den går att återvinna. En forskargrupp från Linnéuniversitetet har hittat en miljövänlig metod, som använder urin och ättika.
Läser du den här texten på en smartphone eller i en bärbar dator har du sannolikt metallen kobolt i din närhet. Det är en viktig beståndsdel i litium-jonbatterier, som används i elbilar, mobiltelefoner och datorer, och behovet ökar med den gröna omställningen.
År 2030 väntas antalet svenska elfordon vara 400 000, vilket motsvarar omkring 9 000 ton kobolt. Northvolts batterifabrik i Skellefteå beräknas år 2024 behöva uppemot 6500 ton kobolt per år. Detta enligt Sveriges geologiska undersökning (SGU).
Merparten av världens kobolt bryts i Demokratiska republiken Kongo. Utvinningen har kritiserats starkt för att den sker i konfliktområden, under livsfarliga arbetsförhållanden. Amnesty international har även vittnat om barnarbete i samband med utvinningen.
Samtidigt återvinns bara en bråkdel av dagens batterier.
– Dagens metoder för att återvinna kobolt ur batterier för med sig flera utmaningar. Det krävs mängder med energi och skapar biprodukter som är farliga för både människor och miljön, säger Ian Nicholls som är professor i kemi vid Linnéuniversitetet i ett uttalande.
Hans forskargrupp har utvecklat en ny metod för att utvinna kobolt ur gamla batterier. Med hjälp av urea som finns i urin, och acetamid som framställs ur ättikssyra har forskarna lyckats lösa upp sammansättningen av metaller som finns i batterierna (litiumkoboltoxid). Den kobolt som frigörs kan användas till nya batterier.
En fördel med den nya metoden är att återvinningen kan ske vid mycket lägre temperaturer än dagens metoder, berättar Ian Nicholls.
– I vårt fall är reaktionen som mest effektiv redan vid 180 grader celsius, vilket gör metoden mycket mer energieffektiv än dagens kommersiella lösningar, som behöver extrema temperaturer, ofta högre än 1400 grader.
En annan fördel är lösningsvätskans innehåll, fortsätter han.
– Kombinationen av lättillgängliga, relativt harmlösa ämnen och energisnålhet gör att vår metod har potential att fungera även i stor skala.
