Radar

Stor förlust av viktiga våtmarker – Sverige sticker ut

En våtmark med gröna växter framför skog och ett lägre berg.

Utdikade våtmarker släpper ut mer växthusgaser än personbilstrafiken i Sverige. En ny studie som jämfört 154 länder visar att vår utdikning sticker ut.

Våtmarker betraktades länge som improduktiva områden befolkade av sjukdomsbärande insekter. Men på senare tid har vi människor börjat förstå våtmarkernas värde – för biologisk mångfald, vattenrening, påfyllning av grundvatten och – inte minst – lagring av kol.

Idag är våtmarker ett av världens mest hotade ekosystem. Under de senaste tre århundradena har enorma områden våtmark dikats ut för att kunna användas till jordbruk eller skogsbruk. Mellan 21 och 35 procent av jordens våtmarker har dränerats av människor, visar en ny studie från Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet. Forskarna har kartlagt utdikningar och förändringar i markanvändning sedan år 1700, i 154 länder. Den totala utdikade ytan motsvarar ungefär Indien i storlek.

Så mycket som en fjärdedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser kommer från utdikade våtmarker. Det är mer än utsläppen från personbilstrafiken. Och vår utdikning särskiljer sig från resten av världens, enligt Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.

– Den nya studien visar tydligt hur vi i Sverige och Finland sticker ut genom att ha klart mest dikning av skogstäckta torvmarker. I de flesta andra delar av världen dominerar förlust av andra våtmarkstyper, som dränerats för att öka andelen jordbruksmark, säger han i ett pressmeddelande.

Våtmarksaktivister har under det senaste året synts allt mer i det offentliga, stoppandes biltrafik men även här, på Tele2 Arena under Miss Lis uppträdande under Idolfinalen, november 2022
Våtmarksaktivister har under det senaste året synts allt mer i det offentliga, stoppandes biltrafik men även här, på Tele2 Arena under Miss Lis uppträdande under Idolfinalen, november 2022. Foto: Claudio Bresciani/TT

Läs även: Nya aktioner för att rädda våtmarker

De skogsklädda torvmarkerna binder mer koldioxid än andra våtmarkstyper. Ett positivt resultat från studien är att flesta liknande områden i Nordamerika och Ryssland står relativt orörda av människor, säger Gustaf Hugelius, och fortsätter.

– Men vi ser dock hot från klimatförändringar, där tinande permafrost och torka hotar kolbalansen även i de orörda torvmarkerna.

För att rädda våtmarkerna krävs flera åtgärder, enligt forskaren.

– Förutom att snabbt minska mänskliga utsläpp behöver vi skydda orörda våtmarker, arbeta för att fasa ut aktivt skogsbruk på dikade torvmarker och samtidigt restaurera dränerade våtmarker, säger han.

”Öronmärk våtmarkspengar”

Återvätning av utdikade våtmarker är en av de enklaste och mest effektiva klimatåtgärderna. I november i fjol annonserade den svenska regeringen att man höjer anslaget för att restaurera dikade våtmarker med 200 miljoner kronor per år från och med 2023.

− Genom att återväta de torrlagda våtmarkerna gör vi en mångdubbel miljönytta, eftersom återvätningen är bra både för klimatet, vattenkvaliteten och den biologiska mångfalden, sade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) då i ett uttalande.

Forskare inom området var dock kritiska till att kalla det hela en klimatsatsning. I ett debattinlägg i Aktuell hållbarhet skrev sex forskare från SLU och Göteborgs universitet, däribland våtmarksforskaren Amelie Lindgren: ”Pengarna är nämligen inte öronmärkta för dränerade torvmarker, vilka är de marker som läcker växthusgaser till atmosfären och som behöver återvätas. I stället har pengarna till stor del använts till att skapa nya våtmarker på marker utan läckande torvlager […] Om regeringen avser att vara seriös med att bidra till minskade koldioxidutsläpp med satsningen på våtmarker behöver medlen vara öronmärkta för återvätning av dränerad torvmark.”

Studien Extensive global wetland loss over the past three centuries är publicerad i Nature.

Våtmarker och klimatutsläpp – så funkar det

Torvmarker skapas långsamt då material från döda växter inte bryts ner i blöta och syrefattiga förhållanden.

I torven finns stora mängder kol inlagrat, och torvmarken kan fortsätta bildas så länge marken förblir blöt.

Om marken dikas ut syresätts det organiska materialet och börjar brytas ner. Kolet frigörs då som koldioxid.

Dessutom omvandlar bakterier den torrlagda våtmarkens kväve till lustgas – en växthusgas som är 300 gånger kraftigare än koldioxid.

Vid återvätning av en torvmark ökar utsläppen av metan på kort sikt, men utsläppen av koldioxid och lustgas minskar. På sikt är klimateffekten positiv.

Källa: Naturvårdsverket