Zoom

Här växer frön till nya tankar

Hillevi Helmfrid är utbildad agronom och fristående konsult i hållbarhet.

I Nordöstra Småland växer omställningsinitiativen fram som ringar på vattnet. En motor i det hela är Hillevi Helmfrid som sedan 2017 håller kursen Odling som livsstil där hon genom odlingen vill få fler att reflektera över vad som är viktigt i livet.

– En vanlig kommentar i mina kursutvärderingar är: ”Jag kom hit för att jag trodde jag skulle få lära mig odla tomater. Men det viktigaste jag lärt mig är att vi är ett med naturen och det har förändrat mitt liv”. Det är sånt som sporrar mig, berättar Hillevi Helmfrid över telefon från sitt hem utanför Vimmerby.  
 
Här, i Astrid Lindgrens hembygd, har hon under flera år arbetat med att inspirera och utbilda personer som vill ställa om sina liv. Själv är hon utbildad agronom och sedan 1996 fristående konsult i hållbarhet. Som sådan har hon arbetat med många olika projekt för bland andra SLU, LRF och Hela Sverige ska leva. Hon har också varit aktiv i Omställningsrörelsen ända sedan 2010. De första åren jobbade hon mest på riksnivån med att bygga upp kursverksamheten och organisationen, men de senaste åren har hon fokuserat  på det lokala planet.

– Det började med att en bekant frågade om jag ville hålla en odlingskurs. Självförsörjning var mitt fritidsintresse men jag såg mig inte riktigt som en odlingslärare. Men genom att hålla odlingskurser har jag hittat en ingång som jag saknat innan. När folk är inbjudna för att göra nåt de tycker är kul så blir det lättare att även prata om tillståndet i världen. Jag kopplar alltid det lilla konkreta till en större berättelse.

Hillevi Helmfrid hemma i sin egen trädgård i Locknevi utanför Vimmerby
Hillevi Helmfrid hemma i sin egen trädgård i Locknevi utanför Vimmerby. Foto: Liv Edlund Helmfrid

Skapa en egen vision

Redan 2017 smög hon igång en kurs med namnet Odling som livsstil via Vuxenskolan i Västervik. Men det var året efter som den fick sin nuvarande form på Gamleby folkhögskola. Där hålls även flera andra distanskurser inom omställningsområdet, till exempel Ekopsykologi och Självhushållarens inre resa. Sedan tidigare finns också en kurs i textilt återbruk.

Kursen Odling som livsstil är på 25 procent, ett år lång och på distans men med elva olika fysiska träffar. Starten på kursen handlar om odlingens roll i omställning och varför vi behöver ställa om både lokalt och globalt.

Vid de första fyra träffarna får deltagarna lära sig om odling och permakultur, men de får också skapa en vision av vad de längtar efter att åstadkomma och förändra. Nästa fyra träffar, från maj till september, sker utomhus och då pratar de om allt från jord, kompost och täckodling till ovanliga och fleråriga grönsaker, skogsträdgårdar och tillvaratagande. Några av  träffarna sker hemma hos Hillevi och några hos deltagare på kursen. Under året arbetar deltagarna med sin egen plats utifrån permakulturens olika steg ända fram till presentation av en design.

– Jag försöker se till att man får med sig så mycket tankar som möjligt från de här träffarna. Det praktiska får man göra själv mellan träffarna. Vad man väljer att göra beror mycket på vilka förutsättningar man har, vilket kan se väldigt olika ut.

Olika förkunskaper

Förkunskaperna hos de som söker kursen skiljer sig också åt. Här finns alltifrån de som har odlat länge men som vill hitta ny inspiration och börja tänka annorlunda, till de som är helt gröna när det gäller odling.

– En del har redan börjat ställa om sina liv, medan det för andra blir en aha-upplevelse under kursen. Och det är många som börjar prata med sin familj, arbetskamrater och grannar.

Efter att man har gått det första året finns möjlighet att läsa en fortsättningskurs som också är på ett år. Fortsättningskursen kan se väldigt olika ut från år till år. Hillevi Helmfrid säger att hon bara har några få moment till fortsättningskursen som är planerade på förhand, i övrigt styrs kursen av vad deltagarna efterfrågar och vill lära sig. De jobbar också mycket med sina egna projekt och kursen är även mer utåtriktad än grundkursen.

Tillsammansodling

En av de som gick grundkursen det allra första året är Cecilia Edström Karlsson som bor i Edsbruk, mellan Gamleby och Valdemarsvik. Cecilia, som till vardags jobbar på Valdemarsviks sparbank, hade redan innan hon började kursen odlat en del tomater.

– Jag har tomater längs alla husväggarna hemma och kommer man till mig på jobbet så brukar man få med sig Tomatklubbens häfte med information om tomatodling, berättar hon.

Cecilia Edström Karlsson har startat en tillsammansodling med sina grannar på bygden
Cecilia Edström Karlsson har startat en tillsammansodling med sina grannar på bygden. Kursen gav henne många nya insikter, en av dem var att sluta med konstgödsel. Foto: Privat

Efter att Cecilia Edström Karlsson hade läst kursen blev hon dock inspirerad till att odla mer ekologiskt och bestämde sig för skapa en tillsammansodling ihop med grannarna i bygden. Hon tog kontakt med fem andra familjer i området som alla var sugna på att börja odla och de har nu startat en gemensam odling på en av deltagarnas mark.

Cecilia Edström Karlsson säger att hon alltid har tyckt om att odla men att Odling som livsstil gav henne många nya insikter.

– Innan hade jag inte tänkt på allt liv som finns i jorden, varför man ska täckodla, vattnets betydelse och helheten som är så viktig inom permakulturen. Grannarna kanske tycker att vi är lite knäppa när vi täcker odlingarna med ensilage, för det är ju inte riktigt det traditionella sättet att odla på, men det fungerar bra, säger hon.

Foto: Riquette de Louw Foto:
Foto: Riquette de Louw Foto:
Öppna i helskärm
1 / 2

Något som hon också har tagit med sig från kursen är att hon har slutat med konstgödning, istället använder hon bokashi och egen kompost.

En utmaning under det första odlingsåret har varit vattenbristen. Under 7-8 veckor fick de knappt en droppe.

– Vi har lite tur som har så fin lerjord här, så trots vattenbristen har vi faktiskt fått potatis som vägde 800-900 gram styck. Om alla skulle laga bakpotatis samtidigt så tror jag att vi skulle slå ut elen i Edsbruk, säger hon och skrattar.

Satsar på nystart

Några mil sydväst om Cecilia Edström Karlssons odlingar, i närheten av Vimmerby, hittar vi Riquette de Louws permakulturträdgård och Bed & Breakfast – Lidhem.

Riquette de Louw kommer ursprungligen från Nederländerna, men flyttade hit för ungefär 15 år sedan. Här har hon under årens lopp experimenterat med permakultursystem och skogsträdgårdar och haft både grisar, får och höns. Men nu håller hon på att sälja gården och ska flytta till ett villaområde i Mariannelund.

– Jag kände att det blev för mycket med allting, särskilt när min man började lönearbeta. Så nu fokuserar jag på att ändra mitt mindset och börja om. Jag vill visa att alla kan ställa om sina liv, man behöver inte en stor gård utan det kan räcka med en lägenhet med en balkong för att odla.

Riquette de Louw har experimenterat med både permakultursystem  och att hålla får och grisar
Riquette de Louw har experimenterat med både permakultursystem  och att hålla får och grisar. Foto: Privat

Träffar likasinnade

Genom Odling som livsstil har hon lärt sig mycket om att odla, men det viktigaste tycker hon är det nätverk av likasinnade som hon har fått genom kursen och insikten om att hon inte är ensam. Något som hon också har tagit till sig är att man måste anpassa odlandet utifrån de förutsättningar som finns på platsen.

– En biolog sa till mig att jag skulle testa att bara vara ute och observera i trädgården. På det sättet lär man sig att se och uppskatta det som finns istället för att genast börja förändra och plocka bort.

Foto: Riquette de Louw Foto:
Foto: Riquette de Louw Foto:
Foto: Riquette de Louw Foto:
Öppna i helskärm
1 / 3

Just det här med att iaktta och reflektera över det man ser är också något som hon har hållit praktiska workshops kring i samband med kursen. Hon säger också att hon har märkt att inte bara hon själv utan även andra som har gått kursen har fått mer självförtroende och vågar prata om saker och göra mer själva.

– En fråga som jag återkommer till är vilka är vi som vill förändra? Det finns så många i samhället som gör viktiga saker, men tyvärr är vi ganska osynliga, det är väldigt mycket som inte syns i tv och i media. Men vi är ändå många som känner hopp och som vill bidra med något positivt.

Förutom Odling som livsstil håller Hillevi också en kurs som heter Odlingsambassadörerna som sker inom ramen för det leader-finansierade projektet Odlingsakademin. Den kursen vänder sig till personer som brinner för odling och omställning och som vill sprida sin kunskap och passion till andra. Bland annat kan man få inspiration till hur man startar en odlingscirkel, hur man kan göra för att öka den biologiska mångfalden i ett villaområde eller hur man på olika sätt kan lyfta frågorna om lokal livsmedelssäkerhet.

Brinner för fröer

En av de som valt att bli odlingsambassadör, och som också har gått kursen Odling som livsstil, är Marianne Käfer som bor i närheten av Kristdala, mellan Hultsfred och Oskarshamn. Marianne är långtifrån en nybörjare när det gäller odling. Hon berättar att hon har vuxit upp på en bondgård i Tyskland och att hon började odla själv för drygt trettio år sedan. Redan då var det viktigt för henne att utgå från ekologiska principer. Men genom kursen har hon fått nya idéer om både vad och var man kan odla.

– Ytor som jag inte trodde var något att ha har jag nu insett att jag kan odla på. Jag hade till exempel en slänt där jag har byggt upphöjda odlingsbäddar och börjat odla pumpa nu, berättar hon.

Marianne Käfer brinner för att sprida fröer. Det är viktigt att bevara gamla frösorter för att kunna bygga ett långsiktigt hållbart jordbruk, menar hon. Foto: Privat Foto:
Det Marianne Käfer odlar själv säljer hon bland annat på skördefester, hon brukar också hålla i växtbytardagar. Foto: Marianne Käfer Foto:
Foto: Marianne Käfer Foto:
Öppna i helskärm
1 / 3

Marianne Käfer brinner också för att sprida fröer. Dels håller hon i något som heter Odlarträffen, där folk träffas och byter fröer och växter med varandra. Dels är hon engagerad i föreningen Sesam, som arbetar med att skydda och bevara kulturväxter. Bland annat ger de ut en frökatalog ur vilken man kan beställa fröer som är svåra att få tag på. För Marianne är det viktigt att bevara gamla frösorter för att vi ska kunna bygga ett långsiktigt hållbart jordbruk.

Återbrukar allt hon kan

Redan under 90-talet observerade hur många fröer började försvinna ur handeln och att de flesta fröerna idag ägs av multinationella företag som på så sätt kan bestämma vad vi ska odla.

– När man inte har sina egna fröer så blir man mindre resilient. Vi vet aldrig om vi kommer behöva gamla sorter i framtiden för att kunna ta fram nya grödor som är mer klimatanpassade, säger hon och berättar att hon har odlat en gammal potatissort i år som stod emot torkan bra.

Själv försöker Marianne Käfer att leva efter permakulturprinciperna. Hon anpassar sig efter platsen och återbrukar allt som går att återbruka.

– Folk skänker alla möjliga saker till oss som vi kan ha användning av, och min man är en fena på att återanvända material.

Precis som Riquette de Louw säger hon att hon har kunnat se hur andra som har gått odlingskursen har genomgått en förvandling och insett hur odling också hänger ihop med en hållbar livsstil i övrigt.

– När man har gått en sån här kurs så tror jag man inser att man inte kan flyga till New York på en shoppingresa… Det håller inte.

Återträff

Hillevi berättar att hon älskar odling men hennes starkaste drivkraft är odling som en ingång till att prata omställning. Nytt för i år är att hon bjuder in tidigare kursdeltagare till återträffar där omställning är temat. Den senaste hölls i oktober.

-Vi utforskade världsbilder, värderingar och antaganden som kan bära omställningen. Det blev många engagerade samtal, deltagarna fick möjlighet att bygga nätverk och blev stärkta av att känna att de inte är ensamma. De stöder också varandra tematiskt, till exempel genom att dela erfarenheter av att starta gemensamhetsodlingar, vilket sker på flera håll nu kring tidigare kursdeltagare.

Larvens omvandling till en fjäril är ett utmärkt exempel på hur vi kan lära oss av naturen, menar Hillevi Helmfrid
Larvens omvandling till en fjäril är ett utmärkt exempel på hur vi kan lära oss av naturen, menar Hillevi Helmfrid. Foto: Hasse Holmberg/TT

En berättelse som deltagarna särskilt uppskattade var den om larvens metamorfos till fjäril inne i den till synes inaktiva puppan, berättar Hillevi. Samtidigt som de gamla larvcellerna dör pågår bygget av fjärilen i – och av – soppan av döda larvceller. Imaginaldiskarna, som bär på informationen om de kroppsdelar en fjäril behöver, omorganiserar energi och material utifrån en ny plan, den blivande fjärilen.

På samma sätt kan vi tänka kring omställningen, menar Hillevi Helmfrid. Istället för en revolution som omkullkastar allt det gamla eller en långsam och gradvis förändring kan vi tänka att någonting nytt kan skapas parallellt och inuti det gamla ohållbara systemet.

– Vad vi behöver är en tydlig vision, samverkan kring den och insikten om att var och en av oss kan välja att vara “imagoceller”. Imagoceller kan vi kalla personer som bär visioner om en hållbar framtid och som vill vara med och bygga det nya i det gamla.

– Fjärilen är ett av många exempel på hur vi kan lära oss av naturen. Täckodling är ett annat sätt där vi härmar de naturliga processerna. Hela permakulturidén bygger på att vi har naturen som läromästare.

Odling som livsstil och Odlingsakademien:

”Odling som livsstil” är namnet på den kurs som Hillevi Helmfrid startade 2017. Första året var Vuxenskolan i Västervik kurs-anordnare.
Sedan 2018 ges den i stället på Gamleby folkhögskola och från och med 2023 även på Vimmerby folkhögskola.
År 2019 höll Odlingsakademien i kursen. Totalt har runt 150 personer
deltagit.

Odlingsakademien är ett Leaderprojekt med kurser, studiebesök och inspiration för hållbar odling. Läs mer på odlingsomlivsstil.com

Odlingsambassadörerna är en grupp inom Odlingsakademien som utforskar hur odlare kan sprida sitt odlingsintresse och samtidigt inspirera till omställning.

På Gamleby folkhögskola finns också andra kurser inom samma -område, till exempel ”Självhushållningens inre resa” där man får möjlighet att reflektera över den inre omställning som det innebär att börja ett självhushållande liv på landsbygden och ”Ekopsykologi – Jorden är själens hem” som syftar till att läka och stärka våra känslomässiga band till resten av naturen.

Avknoppningar:

Några projekt som deltagare i ”Odling som livsstil” startat efter utbildningen:

Västervik: Marsbäckens trädgårdar – arbetar för att etablera en skogsträdgård, skapa en gemensamhets-odling och mötesplats för kunskapsspridning på kommunal mark vid en före detta scoutgård.

Åtvidaberg: ”Odla för Livet” – en Gemensamhetsodling där alla kan vara med. Syftet är att odling, ekologi och hushållning ska vara grunden och att socialt bidra till inkludering och gemenskap.

Blackstad: En tidigare kursdeltagare bjuder in till en kurs hemma hos sig i hur man kan odla med barn.

Mariannelund: Riquette de Louws nya bas, här vill hon inspirera andra villaägare till att gynna den biologiska mångfalden.

Kristdala: Marianne Käfer startade gruppen ”Odlarträffen” med plant- och fröbytardagar och samvaro kring odling. Gruppen fortsätter att växa.

Edsbruk: Efter kursen ”Odling som livsstil” startade Cecilia Edström Karlsson gruppen ”Odla för framtid” med odlingsträffar för grannar inne i Edsbruk. Nu har hon gått vidare med tillsammans-odling på jordbruksmark strax utanför samhället

Vimmerby: En tidigare kursdeltagare prövade en modell där hon erbjöd ett paket som riktade sig till den som ville odla men saknade mark och kunskap. Deltagarna fick en egen odlingsruta på hennes gård och ett antal träffar med odlingskunskap och odlingsgemenskap. För närvarande ligger projektet nere.

Locknevi: Här har Hillevi Helmfrid sitt hem och en del av undervisningen i ”Odling som livsstil” sker också här.