Många nya ytor för sport och rekreation utomhus har anlagts. Trots detta är andelen fysisk aktivitet hos barn och unga vuxna för låg. 80 procent av alla unga i världen når inte upp till rekommendationerna för daglig motion. Den fysiska aktiviteten minskar också, framförallt hos unga kvinnor och flickor. I projektet Equalizer har Karin Book, universitetslektor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet, tillsammans med en projektgrupp undersökt vilka barriärer som finns mot fysisk aktivitet i det offentliga rummet och hur dessa kan minskas. 

– Förändring handlar inte bara om att bygga mer utan också att göra befintliga platser tillgängliga för fler, säger Karin Book.

Metod som utgår från störningar

För att störa invanda mönster uppmanades ett antal tjejer från området att inom studien närma sig ett utomhusgym och en multisportarena som de kände till men som de inte använde. I studien användes ett utomhusgym och en multisportarena i Malmö. Tjejerna som deltog i projektet nyttjade normalt inte platserna, men kände till dem. 

– Metoden syftade till att skapa verkliga, kroppsliga erfarenheter från de platser som ingick i studien i stället för att bara intervjua tjejerna om varför de inte använder platserna, säger Karin Book.

Utifrån besöken – störningarna – var tanken att  problem och enkla, billiga lösningar skulle kunna hittas.

– Genom att kliva utanför sin egen bekvämlighetszon, men också bryta av en dominerande, pågående aktivitet och de normer som är allmänt rådande på platsen så stör man mönster, säger Karin Book.

Störningarna varierade i form och byggde på frivillighet.

– Det kunde se väldigt olika ut. De deltagande tjejerna hjälpte till att tänka ut hur besöken skulle utformas och valde själva hur ofta och vad de ville vara med på. Tanken var att de skulle gå till platser som de dittills inte tyckt de haft tillgång till. De gick dit spontant för att se vad som hände och det kunde bli intrång i en redan befintlig aktivitet. En gång dansade ett femtontal tjejer vid sidan om fotbollsplanen, en annan var det sju tjejer som spelade fotboll, berättar Karin Book.

Hur upplevde tjejerna situationen?

– De tyckte det var jättenervöst ibland och att det var jobbigt att kliva in. De kände sig obekväma och det fanns en osäkerhet i att de inte visste hur reaktionen skulle bli. De kände det som att de gjorde intrång.

Reaktionerna från de killar som brukade använda platserna varierade.

– Det varierade beroende på hur störningen var upplagd. Viss förvåning uppstod, lite osäkerhet, men också nyfikenhet. När tjejerna gick in på fotbollsplanen drog sig de lite äldre tonårskillarna undan och närmade sig dem inte. De blev en smula störda och förvånade. De yngre killarna som var i elva-tolvårsåldern interagerade däremot och var nyfikna på tjejerna. Men de visste inte hur de skulle inkludera dem förrän tjejerna själva frågade. Dans-sessionen väckte nyfikenhet. På utegymmen är det vanligare med tjejer, men där uppstod en lite lustig situation. Det var ett gäng på sex tjejer som gick dit och killarna som redan var där började tycka att det blev intrång på deras domän. Då dök ett helt fotbollslag med tjejer upp och körde ett träningspass. En av killarna sa: “men vad är detta?” Det var en helt ny situation för honom. Det blev aldrig någon konflikt eller obehagligt, men för killarna väckte det en osäkerhet och förvåning.

Åtgärder

Situationer och händelser utvärderades och utifrån detta arbetade projektgruppen fram förslag på hur barriärerna kan överbryggas, dels vad gäller den fysiska platsen, dels de dominerande normerna och vem som har makten.

– Några barriärer handlade om att få stöd att ta sig till platsen och att få en legitim anledning att passera aktivitetsytorna på ett naturligt sätt, säger Karin Book.

En av åtgärderna blev att måla slingor på marken att följa från skolan som inte ligger långt från fotbollsplanen och idrottsytorna.

– Men de ligger separerade. Har man inte ett speciellt ärende dit så tar man inte den vägen. Genom att måla slingor gjorde vi målpunkterna kända och de gav en legitim anledning att röra sig förbi. Redan när man målade började barn och ungdomar följa slingorna. Det är en enkel hjälp till vägledning: gå här och se var du hamnar.

En annan åtgärd var att göra platserna mindre konventionella genom att sätta upp basketkorgar och ringar på olika höjder och i olika riktningar, exempelvis på utsidan av arenan, vilket bjöd in till mer rörelse och lek.

– Vid några tillfällen hjälpte vi till med stödpersoner i form av aktiva baskettjejer som kom till multisportarenan. En annan gång ordnades en fotbollsworkshop. Detta ledde till ombytta roller. När ett gäng killar kom dit blev de lite förvirrade. De stod där en stund och kastade lite boll i de nya utåtvända basketkorgarna. Sedan frågade de ”får vi vara med?”. Och det fick de såklart.

Flera åtgärder bidrar till lösningen

Varje enskild åtgärd är inte en lösning, men i kombination kan man börja komma åt problemen, menar Karin Book:

– Vi tror inte att man löser de stora problemen genom att måla slingor på marken eller göra området kring fotbollsplanen mer lekfullt. Men med kombinationen av socialt stöd, information, inspiration att hitta på saker och att ta med grupper till de här platserna kan man sakta börja nöta ner de dominerande normerna.

Visste du att sjukskrivna kan få kulturaktiviteter på remiss från vården? Så kallad kulturunderstödd rehabilitering eller Kultur på recept kan användas för att behandla personer med psykisk ohälsa som stressproblematik, ångest, depression eller vid långvarig smärta.

I en studie där 400 personer deltog erbjöds hälften Kultur på recept och hälften fungerade som kontrollgrupp. Deltagarna i kulturgruppen fick träffas under tio veckor vid två tillfällen i veckan i grupper om 6–9 personer, för att göra någon form av kulturaktivitet tillsammans. Det rörde sig till exempel om att sjunga, spela teater eller testa olika hantverk som måleri. 

– Kulturaktiviteterna bidrar till att deltagarna utmanar sig själva, att bara ses för en ”fika” räcker inte för att få till stånd en förändring. Träffarna är lustfyllda och det sociala sammanhanget behövs för att våga gå utanför sin trygghetszon, vilket i sin tur bidrar till deras utveckling, säger Paula Bergman, doktorand på Hälsohögskolan vid Jönköpings universitet.

En av deltagarna berättar om att testa att dreja, i en intervju på Jönköpings universitets hemsida.

– Jag tänkte bara ”hur ska det här gå, det här kommer inte jag och klara”, men sen när jag väl var där första gången vill jag bara tillbaka. Jag vill göra det igen, det var skitkul. […] Man känner att man klarar av någonting, det är ju jättebra för självkänslan liksom.

Störst effekt hos deprimerade

Efter sex och tolv månaders behandling hade den psykiska ohälsan minskat hos deltagarna i kulturaktiviteter jämfört med kontrollgruppen. Stört effekt syntes hos personer med depression.

– Studien visar att det ger resultat, det betyder mycket för de här personerna att få vara med i ett sammanhang. Det är därför viktigt att fler får möjlighet att delta i kultur på recept som ett alternativ eller komplement till sin konventionella sjukvård, säger Paula Bergman.

Aktiviteterna kräver inte prestation, och är frivilliga. Behandlingen fungerar även arbetsförberedande i bemärkelsen att deltagarna behöver passa tider, träffa nya människor och besöka nya platser.

Sex regioner ingick i studien: Region Jönköpings Län, Region Östergötland, Region Kalmar Län, Region Uppsala, Region Blekinge samt delar av Västra Götalandsregion.

Motivation och självkänsla stärks

Parallellt testar och utvärderar Region Skåne metoden i ett forskningsprojekt som pågår fram till sommaren 2024. Några exempel på kulturaktiviteter som erbjuds patienterna är stadsvandringar, gemensam högläsning och konserter på Malmö Opera.

Resultaten är hittills goda, menar Anita Jensen, kultur -och hälsostrateg vid Kompetenscentrum primärvård som leder forskningsprojektet inom Region Skåne.

– Vi kan genom vår forskning se att motivation och välbefinnande samt den positiva självkänslan stärks hos deltagarna liksom sociala relationer och samhörighet till samhället, säger hon i en intervju på den nationella kunskapsplattformen Mötesplats social innovation.

Kultur på recept är ett bra komplement till medicinsk behandling av psykisk ohälsa, menar Sofia Carlin, leg. psykolog och specialist i klinisk psykologi, som också deltar i Region Skånes projekt.

– En fara är att vården behandlar onödigt många medicinskt och därmed gör normala känslor och reaktioner sjukliga i onödan. Vården behöver fler verktyg och här är Kultur på recept ett bra komplement, säger hon och fortsätter.

– Det man bland annat behöver göra för patienter med psykisk ohälsa, vilket Kultur på recept gör, är att hjälpa patienterna hitta nya beteenden och rutiner. Dessa rutiner och aktiviteter behöver vara kravlösa, sociala och meningsfulla, säger Sofia Carlin.

En fördel är att verktyget Kultur på recept tar patienterna ut från vårdcentralen, menar Yvonne Lindberg, Leg kurator och rehabkoordinator.

– För vissa patienter var vi annars de enda som såg dem. Vi ser att Kultur på recept-deltagarna fått nya kontakter och intressen. Att de har hittat tillbaka till lust och glädje. Deras behov av vårdkontakt har minskat. Det blev ett steg vidare där patienterna hamnar i ett nytt sammanhang och bryter sin sociala isolering, säger hon.

Såg du på TV4-nyheterna måndagen den 4 december? I så fall kunde du se kycklingar som slungades omkring på rullband i en gigantisk maskin och klämdes till döds. Skadade och sjuka kycklingar lämnades i backar där de åt på varandra. Det var Djurrättsalliansen som hade filmat med dold kamera inne på en av Kronfågels kläckerianläggningar. Om du är som de flesta så mådde du illa av att se bilderna. Kanske du till och med bytte kanal för att du inte ville se det? Reaktionerna visar att vi bryr oss om djur och lidandet de utsätts för. 

Kronfågels VD Fredrik Strømmen säger om bilderna: ”Så det jag ser här är någonting som absolut inte följer våra rutiner.” Det är som det alltid brukar låta när djuren plågas i Sveriges djurfabriker. Det är enskilda undantag som ska åtgärdas snabbt — vill de få oss att tro. ”Jag och alla våra medarbetare har ju djurvälfärd som första prioritet och högsta mål” säger också Kronfågels VD. Är det någon som fortfarande tror på detta? Jag tror att många av oss konsumenter VILL så gärna tro det eftersom vi inte gärna ändrar våra vanor. Därför är vi extra lättlurade när det gäller påståenden som dessa. 

Men är det inte dags att vi slutar med vårt kollektiva självbedrägeri och istället är ärliga mot oss själva? Det går inte att undgå våld och lidande i djurindustrin, oavsett hur många kontroller som utförs. När vi betraktar kännande varelser som en produkt (dessutom billig) som ska framställas i snabb takt för högsta profit så leder det med säkerhet till stort lidande. Vi har alla en moralisk plikt att granska hur djuren behandlas i djurindustrin eftersom det är vi som stödjer den med våra inköp.

Sanningen är endast några googlingar borta. När du har sett hur djuren har det så fråga dig: stämmer detta överens med dina värderingar? Om inte så är det dags att öppna dörren för en ny kulinarisk värld – alla fantastiska smaker och former från växtriket! Mycket av det känner du redan igen, men du kan få en chans att testa nya växtbaserade produkter och recept som inte har en stark bismak av lidande och död.