Den invasiva fiskarten svartmunnad smörbult finns redan längs Östersjökusten. Men nu har fiskarten tagit sig långt upp i Bottenhavet, skriver Örnsköldsviks Allehanda.
– Det är en fisk som hävdar sitt revir väldigt aggressivt och kör bort andra fiskar. Den leker från vår till höst och är sur hela sommaren. Den äter gärna fiskrom och musslor, säger Stina Welander, samordnare för invasiva arter på länsstyrelsen, till tidningen.
Enligt henne förökar sig den invasiva arten snabbt och får då konkurrensfördelar. Än så länge har fisken bara hittats i havet, men det finns en oro om att den ska vandra upp i sötvatten och konkurrera med värdefulla arter.
I mitten av maj i år fick länsstyrelsen i Gävleborg upp en oroande stor fångst på 946 fiskar till en sammanlagd vikt på 40 kilo. Av ren slump lyckades de pricka in en lekperiod för den svartmunnade smörbulten vid Österviksudden, mellan Furuvik och Skutskär.
”Jämfört med 2021 och 2020 är detta en extrem mängd och mycket alarmerande då volymen är långt ifrån tidigare fångster i Gävleborg och Uppsala län. Den stora mängden innebär en stor risk för spridning samt stor påverkan på det lokala ekosystemet och undanträngande av inhemska arter”, sade Linda Calamnius, projektledare på länsstyrelsen Gävleborg, i ett pressmeddelande i somras.
Redan i våras varnade länsstyrelserna i Gävleborg och Uppsala län om att den svartmunnade smörbulten nu kan vara på väg att ta sig in i Mälaren.
Länsstyrelserna tror att att arten har tagit sig till svenska vatten via fartygs barlastvatten.
Fakta: Svartmunnad smörbult
Den svartmunnade smörbulten upptäcktes som främmande art utanför den polska hamnstaden Gdansk 1990.
Fiskarten påträffades i Sverige för första gången 2008, då i Karlskrona skärgård. Har sedan spridit sig till flera områden runt Östersjön och till Göteborgs hamnområde.
Den blir normalt mellan 10 och 17 cm. Har ofta en karaktäristiskt svart fläck på bakre delen av främre ryggfenan.
Den svartmunnade smörbulten kan leva och föröka sig i både sött och salt vatten. Etableringen i svenska vatten kan leda till betydande effekter på inhemska arter och ekosystem.
Källa: Havs- och vattenmyndigheten
