Irya Gmeyner följer sin egen linje

– Jag bestämde mig aldrig för att jag skulle satsa på musiken, det blev bara så, säger Irya Gmeyner, som har levt med musiken under hela livet.
Irya Gmeyner växte upp i Delsbo i Hälsingland. Hennes föräldrar, som kommer från England, hade flyttat dit under 70-talets gröna våg och startade en Waldorfskola där Irya gick.

Redan som 16-åring flyttade hon hemifrån och försörjde sig en tid i slutet av 80-talet med att spela balalajka på gator och krogar i York i England. En inflammation i armen ledde dock till att hon fick sluta med det. Istället flyttade hon tillbaka till Sverige och landade i ett kollektiv i Barkarby utanför Stockholm. Där bestämde sig hon och hennes vänner för att istället för att gå på ett vanligt gymnasium så skulle de starta en egen skola. Irya Gmeyner minns det som en spännande tid.

– Vi kontaktade bland annat den dåvarande skolministern för att se vad som krävdes och fick veta att vi bland annat behövde ha auktoriserade lärare i svenska, engelska och matte men i övrigt fick vi göra lite som vi ville. Så då kontaktade vi några lärare och erbjöd oss att göra tjänster åt dem i utbyte mot att de undervisade oss några timmar per vecka.

De fick också den dåvarande rikspolischefen att komma till dem och berätta om lag och ordning, och en läkare kom och föreläste om kroppens anatomi. Undervisningen skedde hemma i deras kollektiv i Barkaby, tills grannarna klagade på att de hade ett skelett i vardagsrummet.

Nycirkus och Balkanmusik

Skolprojektet stärkte Irya i tron på att det går att göra saker själv om man kämpar och vill. 1995 var hon med och bildade nycirkusen Cirkus Cirkör som i dag är en av världens ledande nycirkuskompanier. Hon startade också bandet Urga som spelade hetsig och intensiv musik med inslag från Balkan och där hon sjöng på ett påhittat språk. Urga och Cirkus Cirkör hade under flera år ett nära samarbete.

– Vi turnerade väldigt mycket och körde på i 180 hela tiden. Det var roligt men det gjorde också att jag körde slut på mig själv, säger Irya Gmeyner.

Efter detta ville hon göra något som var lite mer nedtonat och där texterna och hennes röst skulle få vara i fokus. Hon startade därför bandet Irya’s Playground som gav ut tre album mellan 2008 och 2017. Även med det bandet turnerade hon mycket och livet rullade på. Men så en dag sprack ett tioårigt förhållande och Irya stod plötsligt utan bostad, band och inkomst.

För att ventilera all sorg och ilska började Irya skriva massor av låtar och bestämde sig för att ge ut dem under ett nytt artistnamn, April Snow.

– Det var i månaden april som jag hade det här break-upet. När jag stod med mitt flyttlass så var det riktigt april-väder, sol i ena sekunden och snöstorm i nästa. Det slog mig att det här är något ganska genomgående i mitt liv, hur man kastas mellan olika känslor. Det är också talande för hur skivan låter, det är organiska instrument blandat med beats och brus. Många kontraster helt enkelt.

Tunna blå linjen

I början av förra året kom den första ep:n med April Snow och den 28 oktober släpptes fullängdsalbumet You. Låtarna på den nya skivan är suggestiva och stämningsladdade, precis som mycket av den andra musik som Irya Gmeyner har jobbat med de senaste åren.

Förutom musiken har intresset för film gått som en röd tråd genom Irya Gmeyners liv, och de senaste åren har hon kommit att skriva musik för tv-serierna Systrar 1968 och Tunna blå linjen, tillsammans med Martin Hederos.

– Jag och Martin kompletterar varandra väldigt bra. Vi tvivlar och peppar tillsammans. Och triggar varandra till att göra vårt bästa.

Vad är utmaningen med att skriva musik till filmer och tv-serier jämfört med att skriva musik i ett band eller som soloartist?

– När det gäller filmmusik måste man ta hänsyn till en massa saker; Vad är regissörens bild? Vad är det för känsla och ton i filmen? Är det en deckare eller en känslig dokumentär? Som soloartist har man bara sig själv, vilket kan vara svårt nog. Att skriva solo­musik är också begränsande, men på ett helt annat sätt.

Musiken till serien har fått stor framgång, och temat ”Urban City” har i dagsläget nästan en och en halv miljon lyssningar på Spotify.

Vad tror du att den här framgången beror på?

– Jag tror att vi har lyckats träffa en ton som stämmer överens med seriens ton, och att det i kombination med scenerna gör att det blir väldigt starkt. När jag läste manuset kände jag en tydlig nerv och känsla för serien och det känns som att vi har hittat den nerven i musiken.

Vill stötta unga tjejer

Förutom egna projekt har Irya Gmeyner också hunnit med att starta projektet Gipomusic (Girl Power Music) som går ut på att stötta unga tjejer som vill bli artister.

– När jag var yngre längtade jag själv efter ett sammanhang där man kan få feedback och peppa varandra, så det var därför jag startade det här. Många unga tjejer vågar tyvärr inte ta plats, och mycket av det som skrivs hamnar i byrålådan. En del kanske har gått i musikskola men vet inte hur de ska ta sig vidare till att bli artist, så vi vill också fungera som en länk. Det ska finnas utrymme för att testa sig fram och ta reda på sitt uttryck, men ändå i en professionell miljö.

Om du skulle ge ett råd till dig själv när du var tonåring och började spela gatumusik, vad skulle det vara?

– Det är ju svårt att ge rådet att ha bättre självförtroende, men det är i alla fall något som jag hade velat ge mig själv. En självkänsla som hade gjort att jag hade känt att det jag gör är okej. Men det kanske är en del i att vara ung att man trasslar in sig i saker och gör det bökigare än vad det är.

Nu närmast väntar några konsertkvällar där Irya Gmeyner kommer att framföra soundtracket till Tunna blå linjen. Medverkande artister på scen är bland andra Familjen, Tusse, Gina Dirawi och Joy. Den 25 och 26 november spelar hon i Göteborg, den 2-3 december blir det konsertkvällar i Malmö och den 7 december uppträder hon på Cirkus i Stockholm.

– Redan före pandemin bestämde vi oss för att vi ville framföra den här musiken live och nu blir det äntligen av. Det känns stort och läskigt, jag tror det är första gången musiken till en dramaserie åker ut på turné på det här sättet. Det ska bli väldigt intressant att se hur det tas emot.