Fyndet gjordes av marinarkeologer vid museet tillsammans med marinen i december i fjol. Vrakets skeppssidor var delvis nedfallna på botten men i övrigt var skrovet bevarat upp till undre kanondäck.

Vid dykningar kunde man konstatera att det rörde sig om ett örlogsfartyg med två kanondäck sedan man i de nedfallna sidorna funnit kanonportar i två olika nivåer.

– Då började vi få lite pirr i magen, sa Jim Hansson vid en pressträff på måndagen.

Mått, konstruktionsdetaljer, träprover och arkivmaterial pekade alla åt samma håll. Ett kraftigt balksystem för att klara av att bära kanonerna var identiskt med Vasas, vilket också pekade på att det var systerskeppet Äpplet man funnit.

– Det är väldigt mycket kvar av skeppet. Och det är stort, säger Hansson.

I våras gjordes en andra, mer noggrann undersökning och då hittades skeppstekniska detaljer som tidigare bara setts på Vasa. Där framkom bland annat att eken som användes som virke hade huggits 1627 i Mälardalen, där också virket till Vasa huggits något år tidigare.

Åt samma håll

Mått, konstruktionsdetaljer, träprover och arkivmaterial pekade alla åt samma håll och man kunde bekräfta att det var just Äpplet som hittats.

Tillsammans med Vasa var skeppet det ena av två stora örlogsfartyg som den svenske kungen Gustav II Adolf 1625 skrev kontrakt på att bygga. Det stod färdigt knappt ett år efter Vasas förlisning 1628.

– När Sverige går in i 30-åriga kriget 1630 och landstiger i Tyskland, då är det Äpplet som leder den andra eskadern med riksamiralen ombord, säger Patrik Höglund, marinarkeolog vid Vrak.

Men trots att Äpplet var bredare än Vasa och därmed sjödugligt var det inget lyckat skepp, slår Höglund fast. Kungen valde ett annat, äldre skepp, när han följde med armadan till Tyskland. Riksamiralen gjorde vid andra tillfällen samma val.

Förmodligen seglade Äpplet ganska kärvt i sjön, vilket också kan ha gjort att fartyget tog stryk. Det räckte inte med att bara bredda det. Men man provade sig fram med tidens metoder för att försöka lösa det, säger Höglund.
Äpplet användes bara ett fåtal gånger och dömdes ut betydligt tidigare än Vasas två andra systerskepp. 1659 sänktes det avsiktligt vid Vaxholm.

Fyndet innebär likväl ny och viktig kunskap enligt marinarkeologerna och ger bland annat en pusselbit om utvecklingen av svenskt skeppsbyggeri. Någon gång till våren är tanken att arkeologerna ska återvända till vrakplatsen för mer detaljerade undersökningar. Nästa steg är att fotografera och göra en 3D-modell av vraket.

– Sedan vill vi titta på detaljer från samma konstruktör. Det är mycket som vi ännu inte vet, som vi kan ta reda på nu, säger Jim Hansson till TT.

Mår bäst på plats

Tanken är att skeppet ska ligga kvar på platsen och inte tas upp likt Vasa.

– Det mår faktiskt bäst på botten. Vi ska bevara det här för framtida marinekologer som vill ta del av samma material.

TT: Hur rankar du det här fyndet?

– Det är ett av de häftigaste fynd vi har gjort, säger Jim Hansson och lyfter framför allt möjligheterna att nu samköra forskningen med Vasa.

– Det är kul att man kan lyfta perspektivet och titta på en helhet.

Fyndet gjordes inom forskningsprogrammet ”Den glömda flottan”, som utförs i samarbete mellan Centrum för maritima studier (Cemas) vid Stockholms universitet, Vrak/Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) samt Museiverket i Finland.

Redan 2019 hittade man vrak som man trodde skulle kunna vara Äpplet, men senare undersökningar visade att det i stället var Apollo och Maria, två medelstora skepp från 1648.