Plastens beroende av fossila råvaror gör att den påverkar miljön och leder till koldioxidutsläpp. Mikroplaster hittas också överallt på jorden.

– Vår översikt visar hur starkt plasten är låst till fossila resurser som olja och gas genom hela livscykeln. Vi måste bli mycket mer medvetna om dessa kopplingar om vi ska kunna göra förändringar, säger Fredric Bauer, biträdande universitetslektor vid Miljö- och energisystem vid Lunds universitet i ett pressmeddelande.

Han är en av författarna till en studie, publicerad i tidskriften One earth, av plastens påverkan och livscykel, som konstaterar att beroendet av olja och gas finns kvar på grund av en ”stark ovilja” inom företag att ställa om. Därigenom utvecklas inte alternativa energitekniker, hållbara system eller en ökad användning av förnybara råvaror.

Komplext område

Men plastens fossilberoende kan brytas och göra den mer hållbar om olika delar av samhället samarbetar på ett sätt som leder till smart användning, förnybara råvaror och cirkulära system, enligt forskningsprogrammet Sustainable Plastics and Transition Pathways, lett av Lunds universitet.

– Plast är ett otroligt komplext område. Men med tydliga mål, bättre kunskap om vad som hämmar omställningen, och en starkare styrning på sikt, kan vi förhoppningsvis vända utvecklingen, säger Fredric Bauer.
Genom smart användning minskas användningen av onödig plast, till förmån för andra material.

Förnybara råvaror som kan ersätta olja är stärkelse, socker, cellulosa och koldioxid.

Cirkulära system gör att all tillverkad plast kan användas under en längre tid och till olika saker.

Därför är plast fortfarande beroende av fossila råvaror

Forskarna har identifierat fem aspekter som idag gör att plast fortfarande tillverkas och används på ett icke hållbart sätt.

• Tillverkningen baseras på fossila råvaror och fossila bränslen. Att ställa om produktionen beskrivs som en utmaning för plastindustrin. Som exempel nämns att industrier i USA använder tekniker som kräver fossil gas.

• Fossilbaserad plast är billig och konkurrerar därigenom ut alternativa material. Plasten används också som en engångsmaterial inom många områden och polyester ersätter bomull och ull inom textilindustrin.

• Merparten av all plast läggs fortfarande på deponier eller okontrollerade soptippar runt om i världen, vilket gör att plasten kommer ut i miljön. Förbränning av plast är ett alternativ, men det leder till koldioxidutsläpp. Mindre än tio procent av all plast återvinns, på global nivå och en illegala handeln med plastavfall ökar.

• Plast-och kemiindustrin kontrollerar plastproduktionen och har starka kopplingar till bolag som utvinner olja och gas, enligt studien. Industrin har också en ovilja att ställa om och nyinvesterar fortfarande i produktion av fossilbaserad plast. Mellan 2010 till 2019 gjordes investeringar i plast och kemikalieproduktion för 221 miljarder euro i USA och för 748 miljarder euro i Kina.

• Stater har intressen i plast-och kemiindustrin och lobbyingverksamhet försöker mildra statliga regler som förbud mot engångsplastprodukter, restriktioner för export av plastavfall och cirkulära system.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.