Innehåll



  • Glöd

  • Radar

  • Zoom

    • Kiosken som blivit ett hem

      Erik Normarks kiosk i Dalsland är både en bostad och en arbetsplats. Med konceptet bokiosk vill han visa hur man kan slippa dyra hyror genom att bo och arbeta på samma plats, samtidigt som han…
    • I en vägkorsning i Dalsland, långt från närmaste samhälle, finns kiosken som också är ett boende.
      Zoom

      Kiosken som blivit ett hem

      Erik Normarks kiosk i Dalsland är både en bostad och en arbetsplats. Med konceptet bokiosk vill han visa hur man kan slippa dyra hyror genom att bo och arbeta på samma plats, samtidigt som han också utmanar storstadsnormen. 

      Halvvägs mellan Ed och Bengtsfors, i Dalslands vidsträckta skogar och mittemellan två sjöar, ligger den lilla byn Näs. Och här i en vägkorsning ligger sedan några månader tillbaka även Eds andra kiosk, eller Bokiosken som den också har kommit att kallas. I kiosken, som är 16 kvadratmeter stor, har Erik Normark bott i somras, samtidigt som han har sålt glass genom en lucka. 
      Erik Normark bor annars i Stockholm men har sina rötter i Dalsland sedan generationer tillbaka.

      – När jag växte upp här, under 80- och 90-talet, fanns det ingenting här. Tidigare låg det en lanthandel fem kilometer bort, men den stängde på 90-talet i takt med att flera fabriker lades ner, konstaterar Erik Normark.

      Erik Normark
      Erik Normark. Foto: Privat

      Hans föräldrar bor dock fortfarande kvar i området och Erik brukar vara där tillsammans med sin dotter på somrarna. Och det var under ett samtal med sin far som Eriks idé till kiosken föddes.
      – Min pappa har alltid haft många idéer om allt ifrån att bygga en flytande bastu till att brygga eget öl. För två somrar sen berättade han att det fanns en gammal kiosk inne i Ed som stod och förföll och som vi kunde köpa.

      Kiosk från 1920-talet som förlaga

      Erik hade länge tänkt att han skulle vilja ha någon eget hus att vistas i på somrarna i närheten av sina föräldrar och insåg plötsligt att det här kunde vara en bra möjlighet, dels att få ett eget sommarställe men också att ha en meningsfull sysselsättning på sommaren.

      När de kom till Ed för att köpa kiosken visade det sig dock att den hade sålts till en vintage-samlare bara någon vecka tidigare. Men Erik Normark gav inte upp för det. Istället bestämde han sig för att bygga en egen kiosk med den gamla kiosken i Ed, som arkitekten Georg Zakariasson ritat på 1920-talet, som förlaga. Därav uppstod också namnet, Eds andra kiosk.

      – Jag började med att starta upp en kampanj för att ha råd att bygga kiosken och insåg då samtidigt att det här projektet var mycket större än att jag bara skulle ha en kiosk. Genom att bygga den här återupplivar vi också ett stycke dalsländsk kulturhistoria.

      Den första kampanjen samlade inte in mer än tusen kronor, men det räckte i alla fall till att bygga en liten modell av hur kiosken skulle se ut.

      Modellen av kiosken som Erik byggde tillsammans med sin dotter
      Modellen av kiosken som Erik byggde tillsammans med sin dotter. 

      Den ursprungliga kiosken i Ed vara bara på 9 kvadratmeter, men eftersom den nya också skulle rymma en del där Erik och hans dotter kan bo på somrarna så behövde den bli nästan dubbelt så stor. Den nya är på totalt 16 kvadratmeter, där själva kioskdelen utgör ungefär fem. Den har även ett sovloft på fyra kvadratmeter.

      Byggvecka med arkitektstudenter

      Efter att Erik Normark hade byggt en modell så fick han kontakt med arkitekten Erik Berg som jobbar på Egnahemsfabriken på Tjörn. Tillsammans kom de överens om att söka pengar från Arkdes, statens centrum för arkitektur och design, för att ha råd att bygga kiosken. Till sin förvåning fick de projektpengarna vilket ledde till att de kunde anordna en byggvecka då 30 personer samlades för att bygga kiosken tillsammans.

      – För att alla skulle få nåt vettigt att göra bestämde vi oss för att inte bara göra en utan två kiosker, så det blev ett lite större projekt än vad som var tänkt från början, berättar Erik Normark.

      Studenter från hela världen kom för att delta i bygget av kiosken
      Studenter från hela världen kom för att delta i bygget av kiosken. Foto: Erik Normark

      Bland de som deltog i byggandet fanns arkitektstudenter från Chalmers i Göteborg, varav många kom från andra delar av världen, bland annat Indien, Singapore, Kina och Schweiz.

      I utformandet av den nya kiosken har man försökt efterlikna Georg Zakariassons original, men Erik Normark vill inte kalla den för en pastisch på originalet.

      – Till skillnad från många pastischer där bara utsidan ser gammal ut så har vi faktiskt använt gamla tekniker, så som kyrkspåntak, och även delar av inredningen är gammal. Jag skulle också vilja säga att vi har utvecklat den gamla kiosken, dels genom att ha boende men också med lite mer snickarglädje.

      Kiosken från insidan
      Kiosken från insidan. Foto: Erik Normark

      Kioskens kulturhistoria

      Kioskerna genom decennierna spelat en viktig roll i den svenska kulturen. Romantiserandet av kiosken återfinns i alltifrån Roy Anderssons filmatiseringar till tv-seriekaraktärerna Ronny och Ragge. Samtidigt så antalet kiosker minskat stadigt alltsedan 1960-talet. Under åren 1991-2015 fick i genomsnitt tre kiosker i månaden bomma igen.

      Erik Normarks tanke är att han vill återuppväcka intresset för kiosken, samtidigt som han också skapar nya möjligheter genom konceptet bokiosk. 
      – Bokiosken har en demokratiserande dimension. Genom att man bor och arbetar på samma plats så sänker man kostnaden för att bo och starta upp verksamheter, säger Erik Normark och fortsätter:
      – De flesta människor har väl någon gång haft en väldigt enkel affärsidé av typen ”jag bakar bullar och säljer dem”. Alla har något de är bra på att göra, men det finns en tröskel eftersom man först måste hyra en lokal. Men om man bor någonstans där man bara kan öppna fönstret och sälja det man är bra på blir det genast mycket enklare.

      En Dalslands-ko tronar på taket
      En Dalslands-ko tronar på taket. Foto: Erik Normark

      På taket till kiosken tronar en ko, istället för en tjur som är Dalslands landskapssymbol.
      – Det är ju en glasskiosk så jag tyckte det passade med en ko, men det var också kul att provocera lite. Alla landskapssymboler är ju av manligt kön eller könlösa så det var roligt att göra en kvinnlig variant.

      "Finns ingen efterfrågan"

      Hur ser då ekonomin kring kiosken ut? Är det verkligen möjligt att tjäna pengar på glassförsäljning långt från alla större samhällen?

      – Alla har sagt till mig att det inte finns några pengar i det här eftersom det inte finns någon efterfrågan på glass i den här avkroken i Dalsland, och det har väl långsamt sjunkit in. Men nu när kiosken är på plats så kommer det ändå kunder, säger Erik Normark och berättar stolt att han sålde mer glass än Kalmar slott den här sommaren.

      Även ryttare blir sugna på glass ibland
      Även ryttare blir sugna på glass ibland. Foto: Erik Normark

      Eftersom kiosken bara har öppet en månad på sommaren så rör det sig dock inte om några stora summor. Att det ändå kan fungera menar han beror på att kiosken ingår i ett nätverk av olika verksamheter i Dalsland, ”lite som på Österlen”.

      – Man kan åka runt och titta på olika ställen i Dalsland och så kan man stanna till här och ta en glass på vägen.

      Eftersom han själv bara kan vara i kiosken i en månad på sommaren, då han har semester från sitt vanliga jobb, så har han en idé om att under en del av nästa sommar låna ut kiosken gratis men med kravet att man håller den öppen.
      – Det kan bli lite som en annorlunda familjesemester.

      Vad tycker folk som bor i närheten om kiosken?

      – Vi gjorde faktiskt en enkät innan vi byggde kiosken där vi frågade folk vad de ville ha i bygden. Just kiosk var faktiskt inte med på listan, men jag ser det som att vi har erbjudit något som de boende inte visste om att de ville ha, för responsen när den väl kommit på plats har varit överväldigande. Folk gillar den, dels för att glassen är så god, men jag tror också att den upplevs som lite pittoresk, och sen finns det ju inte så många andra saker här.

      Kiosken som en livsstil

      Att bo och verka på samma plats har sina fördelar, men det kan också ha nackdelar har Erik Normark blivit varse.
      – Förutom att man bor litet så bor man också på en semipublik plats. Närsomhelst kan någon knacka på rutan.

      Har det hänt att någon knackat tidigt på morgonen och väckt dig?

      – Nej men däremot knackade det på klockan elva på kvällen en gång och utanför stod ett barn som ville ha en glass. Men det här är också en livsstil som man får lära sig.

      Tekniska hinder

      Erik Normarks mål är att idén om bokiosk ska sprida sig och uppstå på fler platser. En lokal modulfabrik i Bengtsfors har hört av sig och diskutera möjligheten att bygga fler kiosker, och Erik har även varit ute och föreläst på kioskbranschens forum. Erik ser dock flera problem med hur systemet är konstruerat idag.

      – För att få ett bygglån eller företagslån måste man äga marken som fastigheten ska stå på. Det gjorde att det var svårt för mig att få lån eftersom den står på mina föräldrars mark. Man skulle också kunna stycka av marken, men bara det kostar 70 000 kronor.

      Ett annat problem är att man enligt nuvarande regler inte får bo permanent i något som räknas som fritidshus eller affärslokal. Om Erik Normark bestämde sig för att flytta och bosätta sig i kiosken permanent skulle det alltså inte vara möjligt idag.
      – Om bokiosken som idé ska kunna slå brett och erbjuda både boende och verksamhetslokal till de med dålig ekonomi så tror jag att man behöver se över de reglerna.

      Fakta: Kiosker

      Ordet kiosk har sitt ursprung i turkiskan eller persiskan och var från början en sorts paviljong eller lusthus. 

      I Sverige har kiosker varit populärt sedan åtminstone andra halvan av 1800-talet. Ett av de äldsta exemplen i Sverige är den så kallade “turkiska kiosken” i Hagaparken i Solna som uppfördes 1786-1788.

      1950-talet var kioskens guldålder i Sverige, men därefter fick kioskerna konkurrens av köplador samtidigt som striktare regelverk infördes kring arbetsmiljö och livsmedelshantering. Det fick som följd att antalet kiosker minskade så kraftigt under de kommande decennierna att man kan tala om en ”kioskdöd”. 1991-2015 försvann i genomsnitt tre kiosker i månaden. Många ursprungliga kiosker, såsom Pressbyrån, har också gjorts om till butiker som man går in i.

  • Energi