Renskötsel har betraktats som ett sätt att mildra klimatförändringarnas effekter på växtlivet genom att de betande djuren fortsätter att hålla landskapet öppet. En ny studie visar dock att nästan all renbetesmark är utsatt för en ökande belastning och hotas av människors ökande aktivitet i norr.
Skogsbruk, turism, gruvor och vägar påverkar nästan all tillgänglig renbetesmark. Det kan göra att landskap i fjällen växer igen.
Betande renar ses som viktiga för att hålla landskapen öppna, när klimatförändringar riskerar att leda till igenväxning.
Men renarna har en mycket liten orörd yta kvar att beta på. En ny studie visar att det handlar om så lite som fyra procent av den yta där renar har rätt att beta.
– Betande djur är en nyckelfaktor för att bibehålla den biologiska mångfalden bland växter, även i fjällen, säger Regina Lindborg, professor i geografi vid Stockholms universitet en av författarna till studien i ett pressmeddelande.
– På grund av den stora kumulativa belastningen på renbetesområdet, liksom klimatförändringarna, finns en stor risk för förändringar i växtlivet och i landskapet i framtiden. Förändringar som leder till att betet koncentreras till de områden som är mindre påverkade och att träd och buskar vinner terräng i de mer påverkade, säger hon.
Turism, skogsbruk, vägar, järnvägar, gruvor och vindkraftparker påverkar 96 procent av betesområdena, vid sidan om effekterna av klimatförändringar och rovdjursstammar. Framför allt påverkar detta storleken och kvaliteten på renarnas sommarbetesområden.
Många gånger påverkas markområden dessutom av flera av dessa verksamheter samtidigt.
Det som påverkar mest är friluftsturism, skogsbruk och vägar och järnvägar.
– Att området är utsatt för många typer av påverkan är inte nytt. Det nya i den här studien är att vi har lyckats skapa en översikt av de sammantagna effekterna av denna påverkan på hela renbetesområdet, säger Marianne Stoessel, doktorand vid Institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och en annan av författarna.
– I norra Fennoskandia har vi kvar ett av de äldsta systemen för djurhållning i Europa, där renar kan ströva fritt på 40 procent av Norges, Sveriges och Finlands yta. Eller åtminstone brukade de kunna göra det. Den ökande mänskliga närvaron hotar hela systemet, säger hon.
