Energi

Fotografier som ska få oss att undra hur det kommer gå

Väninnorna Birgitta och Lena som drömmer om ett liv tillsammans i en husbil är en av bildserierna som visas i Dokumentärfotosalongens utställning på temat "fortsättning följer" på Arbetets museum i Noorköping.

Just nu pågår Dokumentärfotosalongen 2022 på Arbetets museum i Norrköping. 38 fotografer från hela Sverige ställer ut bilder på temat ”Fortsättning följer”. Här berättar två av fotograferna om sina bilder. 

Malin Lövkvist: Lena och Birgitta (2022)

 

Malin Lövkvists bilder visar Lena och Birgitta, två äldre kvinnor som blev grannar 2017. Efter ett tag flyttade de ihop och nu drömmer de om att bosätta sig i en husbil (klicka för att bläddra dig vidare i bildspelet). Foto: Malin Lövkvist Foto:
Malin Lövkvists bilder visar Lena och Birgitta, två äldre kvinnor som blev grannar 2017. Efter ett tag flyttade de ihop och nu drömmer de om att bosätta sig i en husbil (klicka för att bläddra dig vidare i bildspelet). Foto: Malin Lövkvist Foto:
Malin Lövkvists bilder visar Lena och Birgitta, två äldre kvinnor som blev grannar 2017. Efter ett tag flyttade de ihop och nu drömmer de om att bosätta sig i en husbil (klicka för att bläddra dig vidare i bildspelet). Foto: Malin Lövkvist Foto:
Malin Lövkvists bilder visar Lena och Birgitta, två äldre kvinnor som blev grannar 2017. Efter ett tag flyttade de ihop och nu drömmer de om att bosätta sig i en husbil (klicka för att bläddra dig vidare i bildspelet). Foto: Malin Lövkvist Foto:
Malin Lövkvists bilder visar Lena och Birgitta, två äldre kvinnor som blev grannar 2017. Efter ett tag flyttade de ihop och nu drömmer de om att bosätta sig i en husbil (klicka för att bläddra dig vidare i bildspelet). Foto: Malin Lövkvist Foto:
Malin Lövkvist. Foto: Privat Foto:
Öppna i helskärm
1 / 6

Malin Lövkvist berättar för LFT:

– Lena och Birgitta verkade så härliga och det kändes som de hade så mycket energi. Det är lite konstigt att det anses som så normbrytande med den typen av vänskap, att två äldre kvinnor flyttar ihop, men det är så det är. Jag tyckte det var spännande att de vågade.

– De har inte lyckats skaffa någon husbil än, det är det som ”fortsättning följer” syftar på. De är två kvinnor så pensionen är ju inte jättehög. Husbilar är dyra och de är trots allt över 70 år så det går inte med vilken husbil som helst, det måste vara någorlunda bekvämt med sängar och så.

– Som besökare lämnas man med frågan: kommer de få den här husbilen eller inte? De vill inte sluta leva, de tar verkligen tillvara på livet tillsammans och vill fortsätta bygga på den här drömmen. Det kanske aldrig blir av, men man kan ju alltid hoppas.

Kommer du fortsätta skildra dem?

– Jag var där igen för några veckor sen och tog en kaffe så vi har kontakt och så, vi får se vad som händer. Man måste ha tid också, när jag gjorde det här så hade jag två månader avsatt för projektet och då blir det ju lättare.

Vad har du tagit med dig?

– Våga kör på din grej, även om folk ifrågasätter. Låt vänskapen ta plats. De flesta äldre har antingen en partner, eller så är man ensam. Men de visar att så behöver det inte alls vara, vänskapsrelationer kan också få ta plats, och man kan bo tillsammans även om man har fyllt 70, det är inga konstigheter. Det tar jag med mig, och att fortsätta drömma och inte ge upp.

 

 

 

 

 

Alexandra Bengtsson: Jag vill tro på renen och Ingegerd (2020)

 

 

Alexandra Bengtssons bilder skildrar familjen Rokka som i generationer har bedrivit rennäring i Ängeså sameby, utanför Överkalix (klicka för att bläddra dig vidare i bildspelet). Foto: Alexandra Bengtsson.  Foto:
Ingegerd Rokka (klicka för att bläddra dig vidare i bildspelet). Foto: Alexandra Bengtsson.  Foto:
Alexandra Bengtsson. Foto: Privat Foto:
Öppna i helskärm
1 / 3

Alexandra Bengtsson berättar för LFT:

– Jag var uppe i Överkalix i 7 veckor vintern 2020, strax innan coronapandemin slog till, och följde med Ingegerd Rokka som är på en av bilderna. Under de veckorna fick jag ta del av hennes liv och arbete. Bilderna blev sedan mitt examensarbete på Nordens fotoskola.

– Jag tycker det är väldigt viktigt att skildra. Samerna är en del av Sveriges kultur, och de påverkas väldigt mycket av klimatförändringarna. Det märkte jag när jag följde med Ingegerd, hon var ute varje dag och stödutfodrade sina djur för att de skulle klara vintern. De påverkas av att det inte är en kall vinter rakt igenom. Det smälter, och sen fryser det på och blir en skorpa så att djuren inte kommer åt sin huvudsakliga föda som är marklaven.

Hur tänker du kring temat för Dokumentärfotosalongen ”Fortsättning följer”?

– Titeln på mitt examensarbete var ”Jag vill tro på renen”. Det är Ingegerds citat som visar att hon ser positivt på framtiden, på det sättet tycker jag det passar bra in på temat.

Vad tar du med dig från mötet?

– Att få en inblick i hennes arbete och den kulturen. Men också en öppenhet, att jag fick följa med i sju veckor är fantastiskt. Jag har lärt mig att människor i allmänhet är väldigt öppna och vill berätta.

Kommer du att fortsätta skildra Sápmi?

– Det skulle jag jättegärna vilja. Jag har haft som plan att åka och fota renmärkning, men jag har inte lyckats än. Nu bor jag i Stockholm och när jag skickade in bilderna bodde jag i Älvsbyn. Så det är lite svårare nu men det vill jag absolut göra.

Fotnot: I november utses tre stipendiater inom kategorierna Juryns pris för bästa bild, Juryns pris för bästa bild utifrån temat och Publikens pris för bästa bild. Vinnarna får 5000 kronor vardera.