I tisdags var det partiledardebatt i Expressen. Partiledarna hade själva fått välja ämnena. Första ämnet blev Ulf Kristerssons och det skulle handla om kriminaliteten. Det som sades var inget nytt, Ulf Kristersson vill dubbla straffen, ha ”danska straff för svenska brott”, ta bort “straffrabatten” för grova brott, fler utvisningar och anonyma vittnen. Magdalena Anderssons svar var att de skärpt 70 straff och kriminaliserat 30 fler handlingar.

Märta Stenevi, Nooshi Dadgostar och Annie Lööf invände att alla förslag som gör skillnad på människor beroende på var de är födda också göder brottsligheten och spär på segregationen. Det är så klart sant, tanken att språktest och skoltvång för tvååringar i förorten skulle leda till att människor kommer in i samhället är befängd. Men det finns ett annat problem. Som ingen nämner, för alla partier tycker det.

Längre straff hjälper inte. De gör inte det. Forskningsrapport på forskningsrapport visar att det inte funkar så. Men det handlar inte längre bara om forskning.

Vi har haft samma debatt under hela tjugohundratalet. Vi har sett samma lösningsmodell sen åtminstone Reinfeldt. Vi har sett straffskärpning på straffskärpning. Att Magdalena Andersson kan skryta om sina 70 höjda straff och att fler gängmedlemmar sitter inspärrade nu än någonsin förut samtidigt som allt fler skjuts beror inte på att man bara inte tagit i nog, inte höjt straffen tillräckligt än. Det beror på att den som skjuter inte fokuserar på vilket straff den kommer få om den åker dit. Magdalena Andersson och Ulf Kristersson kan ta i så hårt de vill, det kommer inte hjälpa. Forskningen visar det, de statliga utredningarna visar det, den samlade erfarenheten av decennier av höjda straff visar det.

Någonstans behöver det få ett slut. Det är inte rimligt att Ulf Kristersson med flera får stå där i utfrågning efter utfrågning och i debatt efter debatt påstå att deras metoder skulle lösa brottsligheten. Någon gång måste utfrågarna säga stopp, ”vi har läst utredningarna”, hänvisa till forskarna, fråga om empirin. För när Ulf Kristersson påstår att det är brottsförebyggande att grova brottslingar sitter inne länge missar han en väldigt viktig sak: Det är oftast unga som begår de grova brotten, och det absolut effektivaste sättet att få en ung brottsling att stanna i grov brottslighet är att spärra in dem, ju längre de är inspärrade desto effektivare för att de ska bli kvar i kriminaliteten.

Vi har problem med gängkriminaliteten. Det är bra att det diskuteras. Men det minsta vi kan kräva av våra partiledare är lite intellektuell hederlighet. Om de nu är så sugna på att att hämnas på kriminella, låt dem inte komma undan med att straffsuget handlar om att minska brottsligheten. Det handlar om det gamla klassiska ”öga för öga”. Då, när det är tydligt, kan vi också ha en riktig debatt om brottsligheten och straffrätten.