Med musikprojektet Vystopia vill Martin Ahlquist väcka uppmärksamhet kring det som pågår inom djurindustrin och inspirera fler att leva veganskt. Pengarna som han får in kommer att gå till olika djurrättsorganisationer.
Det hela började förra sommaren med att Martin Ahlquist var på ett djurrättsläger i skogen utanför Linköping. Han hade innan dess varit vegan i många år men steget till att bli en aktivist kändes långt och svårt. På lägret kom han dock i kontakt med många andra som var aktiva inom djurrättsrörelsen och började fundera på vad han själv kunde göra.
– Musiken är min styrka, innan hade jag inte tänkt att jag skulle skriva musik om djurrätt men det här blev en vändpunkt. När jag kom hem var jag så inspirerad att jag skrev ihop tre låtar på fyra dagar.
Musikskrivandet utmynnade i projektet Vystopia. Namnet kommer från den australienska psykologen och författaren Clare Manns bok Vystopia: the anguish of being vegan in a non vegan world. Vystopia är det begrepp Mann använder för att förklara den ångest många veganer känner över att se hur brutalt många djur plågas i djurindustrierna, och samtidigt känna att det är väldigt få som förstår och delar den här känslan.
– Allt i världen är uppbyggt kring att tjäna pengar, och det tycks inte spela någon roll att individer lider. För många blir det här övermäktigt, jag och många med mig tänker på det här varje dag, säger Martin Ahlquist.
Än så länge är två singlar släppta, låten Bereaved and Bereft, som förutom veganismen också har ett tydligt klimatbudskap och Protein Deficiency Blues som är en ironisk kommentar till de som undrar om veganer får i sig tillräckligt med protein. Låtarna går att höra på de större musikplattformarna.
Martin Ahlquist är noga med att påpeka att han själv inte vill stå i centrum, utan att det viktiga är budskapet i musiken.
– Mitt mål är att försöka väcka folks tankar kring vår skeva syn på djur. Att vi ser dem som ting snarare än individer. Det här är en kanal för att få ut min frustration.
Den första låten som släpptes, Bereaved and Bereft, är en punk-rockig dänga medan den andra Protein Deficiency Blues är en ballad. Han säger till LFT att det framöver kan komma låtar i helt olika genrer, främst för att det blir så när han skriver men också för att nå ut brett med sitt budskap. Av samma anledning har han valt att skriva på engelska så att många kan förstå, han berättar också att han har sett att låtarna redan har spelats i vitt skilda länder som Argentina, Israel, Island och Japan. Under hösten kommer det att komma ytterligare ett par singlar, några planer på att ge ut ett album har han dock inte i nuläget eftersom han menar att folk idag tilltalas mer av låtar än av skivor.
Med hjälp av engagerade medmusiker, som ställt upp utan att ta något betalt, har han redan samlat 2500 kronor som går till organisationer som Forska utan djurförsök, Seashepherd, Stockholms Vildfågelrehab samt Åsas hönsfristad.
Hur har du valt vilka organisationer du ska ge pengar till?
– Jag har inte haft några tydliga kriterier utan jag har valt det som känts rätt, och så har jag lyssnat till olika aktivistvänner.
– Stora organisationer som Djurens rätt har redan rätt mycket pengar, medan det finns små djurfristäder som är i stort behov av pengar. Men det viktiga är att det är en organisation som jobbar för djurens skull.
Upplever du att veganism och djurrättsrörelsen har förändrats något de senaste åren?
– Det som är tydligast är att utbudet av veganska produkter har exploderat. När jag blev vegetarian fanns det två snabbprodukter, idag finns det hur mycket som helst.
– När det gäller djurrättsrörelsen så är jag ganska ny så där har jag ingen riktig koll på hur det var innan. Tyvärr känns det som att det har gått bakåt lite i Sverige senaste tiden trots att den växer i andra länder, men det kan kanske vara en pandemieffekt. Jag hoppas att det kommer vända för det behövs fortfarande fler människor. Ju fler vi blir ju snabbare kommer det ske en förändring.
