För att stärka den bilogiska mångfalden lanserar Naturskyddsföreningen projektet ”Världens längsta blomsteräng”. Målet är att minst 1000 kilometer av våra vägkanter ska bli blomrika.
De senaste hundra åren har ängsmarkerna och betesmarkerna i Sverige minskat med 75 procent, enligt siffror från Jordbruksverket. Det har också gjort att pollinatörerna är hotade, exempelvis är en tredjedel av våra vilda bin på väg att försvinna.
– Pollinatörerna är beroende av betes- och ängsmarker. Ett ohållbart jord- och skogsbruk, igenväxning av landskapet och användandet av kemiska bekämpningsmedel har bidragit till att pollinatörerna har trängts bort, säger Karin Lexén, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen, i ett pressmeddelande.
Nu gör Naturskyddsföreningen ett försök att bättra på mångfalden – och samtidigt komma in i Guinness rekordbok. I Sverige finns totalt 600 000 kilometer vägkanter som med rätt förutsättningar kan få rödlistade arter att frodas. Föreningen vill ta hjälp av såväl privatpersoner som kommuner och vägföreningar för att tillsammans med dessa få en större andel av dessa att bli blomrika.
Enligt deras hemsida har de hittills kommit upp i en total längd av 39 kilometer, vägkanterna är dock inte sammanhängande utan finns utspridda på olika platser i Sverige. Det finns också många andra artrika vägkanter som inte ingår i det här projektet.
På Naturskyddsföreningens hemsida kan man få tips om hur man gör för att skapa en mer blomrik vägkant. Bland annat rekommenderar de att gräva upp invasiva arter, att slå med lie, att så in fröer som finns i närområdet och att samla ihop avklippt växtmaterial. Det är också viktigt att skilja på näringsrik och näringsfattig mark eftersom skötselråden mellan dessa varierar.
