Med hjälp av GPS har forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet bekräftat det renskötarna misstänkte, nämligen att björnen är farligast för renarna vid tiden för kalvning. Nu är det dags att fundera på åtgärder, tycker Rune Stokke, renägare i Udtja sameby.
När renarna kalvar, då är ofta björnen där och dödar kalven. Det är vad renägare och renskötare hävdat. Men nu har forskarna bekräftat att det också är så, med hjälp av GPS.
– En björn tar i snitt elva kalvar per år och det är begränsat till kalvningen vid andra halvan av maj och första dagarna i juni, konstaterar Jens Frank, föreståndare för Viltskadecenter vid Sveriges Lantbruksuniversitet.
Han berättar att om det finns många björnar i ett område kan det betyda att en stor andel av renkalvarna dör varje år. Ibland försvinner så många att det inte finns något överskott av renar inför slakten.
Ersättning borde ökas
Hans slutsats är att den ersättning renägarna får för sina förluster, är alldeles för liten. Han berättar om en sameby som fick 11 000 kronor i ersättning medan förlusten var mer än 300 000 kronor.
Det finns även andra metoder att minska förlusterna, som att låta renarna kalva i hägn. Det är provat men ledde till andra problem, som att renarna oftare drabbades av parasiter och sjukdom när de tvingades leva närmare varandra. Ett annat sätt är att skjuta fler björnar och minska antalet. Men det krockar med politiska beslut om att låta även rovdjur leva.
Jens Frank berättar att långt upp i norra Sverige, där björnar och renar ska leva tillsammans, så tycker man att björnarna gott kan få leva i Mälardalen istället. Det handlar om en konflikt mellan norra och södra Sverige, och mellan majoritetssamhället och en minoritet som länge diskriminerats eftersom renägare och renskötare nästan uteslutande är samer.
Många björnar i Udtja
Rune Stokke I Udtja sameby är en av de renägare som deltagit i undersökningen. Hans hemort finns dessutom i ett område med ovanligt mycket björn. Förra året motsvarade förlusten av renkalvar upp emot en miljon kronor. Och då har han inte ens räknat förlusten över flera år, som består i att kalvar som kunnat växa upp till kraftiga avelskvigor inte överlevt.
– Det blir en stor förlust som regering och riksdag bara betalar 22 000 kronor för, säger Rune Stokke.
Han är nöjd med att forskarna nu undersökt saken ordentligt så att det som han och hans kollegor misstänkt blivit bekräftat. Men nu vill han att det blir verkstad. Svenska Samernas Riksförbund har talat om problemet och krävt beslut om ökad ersättning för björnskador.
– Jag vet inte varför de inte vill betala för björnarna. Men de ska likafullt ha många av dem här i området, konstaterar Rune Stokke.
Han menar att det viktiga är just ersättningen. Att försöka minska björnstammen i områden där renarna kalvar, är en möjlighet som provats. Men det har inte fungerat. För björnarna rör sig över stora områden. Skjuts några björnar så dyker det snart upp andra i området. Att försöka tränga bort dem till andra områden, som Mälardalen, tror han inte heller på.
– Man vill alltid flytta problem till andra områden, säger Rune Stokke.
Med forskarnas uppgifter om att det verkligen är de nyfödda kalvarna som är värst utsatta, hoppas han att diskussionen med makthavarna kan bli bättre.
– Det är komplicerat med rovdjuren, i synnerhet om man inte har myndigheterna med sig och det har ju inte rennäringen. Inte på björnfronten i alla fall, fast vi har svart på vitt från björnforskningen om hur det är, säger Rune Stokke.
