Den slog ned som en bomb och förbryllade forskare när den först upptäcktes i Florida i USA 2014 – och har sedan dess spridit sig söderut till Karibien.

Korallsjukdomen SCTLD (stony coral tissue loss disease) angriper korallernas vävnad och lämnar vita fläckar av blottat skelett bakom sig. Infekterade koraller kan dö på bara några veckor.

Sjukdomen påverkar mer än 20 korallarter. Nu har forskare i Mexiko försökt att skaffa sig en bättre bild av spridningen genom att undersöka 45 mil korallrev i de mexikanska delarna av Karibien – både innan och efter det att sjukdomen nådde området.

Utbredd dödlighet

Av de 29 095 korallkolonier som studerades efter utbrottet av SCTLD var 17 procent redan döda och ytterligare 10 procent drabbade av sjukdomen, enligt studien som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Communications Biology.

48 arter ingick i undersökningen och bland de över 20 som drabbats av sjukdomen varierade dödligheten från mindre än 10 procent och upp till 94 procent. Vissa tycks drabbas hårdare än andra, däribland hjärnkoraller och revbyggande arter, vilket enligt forskarna tyder på att det finns risk för att några av dem kommer att dö ut i området.

Korallsjukdomen kan komma att bli ett av de dödligaste hoten att drabba reven i Karibien, varnar forskarna. De efterlyser särskilda insatser för att rädda sårbara arter för att försöka förhindra att de dör ut helt.

"Hjärtskärande"

Mycket är fortfarande okänt när det gäller SCTLD, till exempel om det handlar om ett virus eller en bakterie eller kanske en kombination.

I Florida pågår en febril jakt på svar – ett arbete som leds av marinbiologen Valerie Paul, som är forskare vid Smithsonian Marine Station i Fort Pierce. Hennes team testar bland annat olika sätt att behandla sjuka koraller på.

– Till en början visste vi ingenting, bara att den dödade korallvävnad. Nu vet vi mer än vad vi gjorde för några år sedan, men absolut inte tillräckligt, säger hon till nyhetsprogrammet PBS Newshour.

– Det är hjärtskärande. Helt ofattbart.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.