Museums for future startades för knappt tre år sedan i Österrike. Organisationen ansluter till de mål som Greta Thunbergs rörelse Fridays for future satt upp: Den globala uppvärmningen ska begränsas till 1,5 grader.

Matilda Eriksson är den första svenska museiarbetaren som engagerat sig och hon motiverar arbetet med att det stämmer överens med hennes egen syn på museers moraliska ansvar. Till vardags forskar hon om föremåls ursprung, deras provinsens.

– I den rollen är man en konst- eller biografidetektiv, som tittar på ett föremåls ursprung och historia. Det finns juridiska överväganden att göra, om ett föremål till exempel stulits, men det finns också moraliska överväganden att göra, om ifall föremål ska lämnas tillbaka till ett ursprungsfolk.

Museer har också ett moralisk ansvar för klimatfrågan, anser hon, och nu arbetar hon i den internationella delen av organisationen.

– Det började i höstas när jag lyssnade på en av organisationens grundare på en konferens. Han är en två museiarbetare i Österrike som såg en bild som Volkkundemuseum (motsvarande ungefär Nordiska museet) i Wien lagt upp på sociala medier i september 2019. Det stod ”museums for future”. Samtidigt gick ett 30-tal personer med i en global klimatmarsch och lite senare startade de formellt den här organisationen.

Finns i nio länder

Rörelsen spred sig till Tyskland i maj 2021 och sedan till Turkiet. I dag finns organisationen i nio länder, tolv museiinstitutioner är medlemmar (tio i Österrike, en i Tyskland och en i Slovakien) och omkring 35 personer är volontärer inom Museum for future International.

– Jag blev förvånad över att inga svenskar var med i organisationen före mig i höstas. Jag började arbeta med hemsidan och nyhetsbrev och med att hitta utställningar och föreläsningar runt om i världen som följer organisationens riktlinjer om klimatkrisen, hållbarhet och omställning. Jag har engagerat mig mer och mer och sitter nu i strategigruppen, nätverkar och föreläser, säger Matilda Eriksson.

Vad kan just museer tillföra i klimat- och miljöfrågan?

– Mycket. Museer har en självklar roll i att tala om klimatkrisen och dess effekter. Allmänheten litar mycket på museer, att de är baserade på fakta, och sektorn är medveten om problemen. Museer har problem på olika håll i världen. De ska också tjäna allmänheten. När vi samtalar med museer säger de att de är ett offer för klimatförändringar men de är också en del av problemet och kan vara en del av lösningen. Museerna har dessutom sina samlingar för att de ska ha ett värde i framtiden, och då har de ett ansvar för hur den framtiden ska se ut. Hur kan museerna till exempel arbeta för en mer hållbar turism?

Hur arbetar då de aktiva i Museums for future i dag? Svaret är enkla och resurssnåla aktioner. Det kan handla om att lyfta fram ett ”grönt” föremål och visa hur det kan berätta om vikten av klimatarbete.

– Det finns enkla kopplingar att göra till klimatfrågan och hållbarhet på alla museer.

Ett annat är att ta ut föremål i strejk. En tavla kan tas ner, ett föremål kan täckas över och en skylt kan tala om för besökarna att museet tagit ut föremålet i klimatstrejk.

– Viktigt är också grundidén att man fotograferar det man gör och sprider budskapet i sina sociala medier.

Hashtags som används på sociala medier är #artstrike, #objectsonstrike, #greenweek och #curatorbattles.

– Museums for future är inte först med alla dessa idéer. Andra har prövat dem tidigare. Men vår senaste kampanj, som vi drog igång i samband med den globala klimatmarschen i mars i år, är #Ifobjectscouldtalk. Om objekten själva skulle prata med oss om klimatkrisen, vad skulle de säga då?

Många museer är myndigheter. Kan de vara aktivister? Kan de ta ställning?

– Jag får ofta den frågan, och hur klimatkrisen ska hanteras är en politisk fråga, men klimatkrisen i sig är fakta, ingen åsikt. Sen finns det olika lagar i olika länder och museer kan vara statliga eller privata, men alla kan arbeta med det här utifrån sina egna förutsättningar. Man kan bjuda in forskare att arbeta utifrån vissa teman på sitt museum eller hålla en föreläsning. Vi unga i Museum for future kan bilda lag tillsammans med de traditionella krafterna.

Även om klimatfrågan är levande på museer är det ett faktum att det inte är många museer som gjort tillräckligt ännu.

– Det måste finnas ett holistiskt hållbarhetsarbete i alla lager av en organisation. Det finns inga perfekta organisationer i dag, men det finns många som är genuint engagerade. Museer kan vara öppna med att man inte har alla lösningar på plats, men att man vill samarbeta och lära sig mer och göra en plan. Man behöver känna sig för vilka steg man kan ta och Museums for future vill sprida alla de här kunskaperna. Museer behöver våga lite.

Museer kan strejka

Olika sätt att våga göra mer är att stötta klimatstrejkare på olika sätt, att museet självt deltar i strejker, tillhandahålla lokaler och resurser, kommunicerar ut frågan till sina besökare på plats och digitalt samt förändra sin egen verksamhet.

På ett stort möte för svenska museer i april – som hade hållbarhet som tema –  föreläste Matilda Eriksson om organisationen och intresset var stort.

– Alla fick inte plats i lokalen. Men många fick upp ögonen, ser möjligheterna och ska bli aktivister. En del museer har påbörjat processer och fler individer engagerar sig. Den svenska museisektorn är superredo – vi har en roll att spela, frågan är bara bara hur. Vi hoppas att det blir en snöbollseffekt.

En svensk avdelning av Museums for future startas förhoppningsvis senare i år. Då är Matilda Eriksson inte längre ensam svensk den här delen av museernas klimatarbete.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.