Samtidigt som klockorna klämtar för jordens framtid ökar flera länder sina utsläpp av växthusgaser. En knäckfråga är hur människor i fattiga delar av världen ska få tvättmaskin och på andra sätt höja sin levnadsstandard – utan att hamna i fossilfällan. Det finns ljusglimtar som visar vägen.
Under det stora FN-ledda miljömötet Stockholm+50 som pågår 2–3 juni samlas ministrar från hela världen för att diskutera hur omställningen mot hållbara samhällen ska snabbas på. En brännande fråga är hur hur länderna ska leva upp till sina löften inom Parisavtalet för att begränsa uppvärmningen av planeten till 1,5 eller max 2 grader.
I dag ökar flera länder sina utsläpp av klimatskadliga växthusgaser – tvärt emot vad som krävs för att undvika de mest katastrofala effekterna av klimatförändringarna.
Och det är en liten klick länder som står för merparten av utsläppsökningen i världen: Under det senaste decenniet stod tio länder för hela 75 procent av nettoutsläppsökningen. Det visar siffror över utsläpp inom ländernas gränser, exklusive koldioxidutsläpp från markanvändning, som redovisas i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC.
Rika måste gå före
Kina intar en föga smickrande topplacering på listan över länder som ökat sina utsläpp mest – följt av Indien, Indonesien och Vietnam. I många fall handlar det alltså om utvecklingsländer som historiskt sett bär en liten del av skulden till den globala uppvärmningen.
Åsa Persson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute, betonar att det viktigaste globalt sett är att den rika delen av världen – som fortfarande står för de högsta växthusgasutsläppen – får ner dessa snabbt. Hit räknas framför allt EU-länderna och USA, men även Kina.
Samtidigt behöver de fattigaste länderna få höja sin levnadsstandard vilket kräver mer energi – och rättvisefrågan i omställningen har länge varit hett omdebatterad. Kort sagt, hur ska fler få tillgång till tvättmaskin och på andra sätt få bättre levnadsstandard utan att planeten fördärvas?
– Här ligger den stora politiska svårigheten. Vilka krav kan de rika länder ställa på de fattiga länderna för att de ska ställa om – vad är rättvist? säger Åsa Persson.
Det pågående miljömötet är ett sätt att högtidlighålla att det har gått 50 år sedan FN:s första miljökonferens, som hölls i Stockholm 1972. Redan där luftades tankar om att utvecklingsländerna borde slå in på en smartare väg än de industrialiserade länderna tagit, för att inte bli lika beroende av fossila bränslen. Det har inte gått vägen.
Men det finns ljusglimtar. En sådan är Marocko, som visserligen ökar sina utsläpp men som satsat rejält på bland annat sol- och vindkraft.
Åsa Persson lyfter även fram Vietnam, som ökat sin kolanvändning relativt kraftigt de senaste åren men nu verkar svänga.
– Nya data visar att de individer som släpper ut minst i afrikanska länder söder om Sahara släpper ut mindre än ett ton växthusgaser per år, vilket kan jämföras med 55 ton för dem som tillhör de rikaste tio procenten i USA.
