Andelsjordbruk har blivit ett allt vanligare sätt att bedriva jordbruk på, framförallt bland småskaliga odlare. Förutsägbarhet, mindre säljande och starkare relation till köparna är några av skälen som flera anger till att de har valt att satsa på modellen.
Olle Olsson tar emot på gården Lilla jordbruket i Bergum, någon mil nordost om Göteborg, med hunden Mattis i släptåg. Det är en blåsig dag i början av maj och på en av åkrarna håller två praktikanter på att plantera ut kålplantor. Annars är många grödor än så länge kvar inne i växthusen som det finns flera stycken av på gården.
Sedan 2016 har Olle Olsson bott och odlat på Lilla jordbruket. Men han är uppvuxen på en annan ekologisk gård, Ås trädgård utanför Östersund, där han ofta hjälpte till och arbetade under uppväxten. Efter gymnasiet valde han att flytta till Göteborg och började plugga sociologi, utan någon tanke på att börja odla själv. Men efter att ha varit hemma på gården under några somrar då han fått ta lite mer ansvar väcktes längtan efter att skapa något eget.
Under våren 2016 upptäckte han och några vänner att det gick att arrendera mark av Göteborgs stad och tog chansen. I dag är han odlare på heltid och driver gården tillsammans med några olika säsongsanställda.
På Lilla jordbruket har man valt att satsa på andelsjordbruk, vilket I korthet innebär att producenter och konsumenter ingår ett partnerskap.
Konsumenterna, eller andelsägarna, binder sig till att köpa andelar av det som produceras på en gård under hela säsongen och producenterna, eller bönderna, ansvarar för att odla och leverera det som andelsägarna har betalat för. Ibland förekommer det också att andelsägarna deltar i gemensamma arbetsdagar på gården.
Ursprung i Japan
Modellen växte fram i Japan i slutet av 1970-talet då fler konsumenter började efterfråga säker tillgång till livsmedel fria från kemikalier. I Sverige startade det första andelsjordbruket 2001 och de senaste åren har allt fler odlare börjat se fördelarna med modellen.
För Olle Olsson var det dock långt ifrån självklart att satsa på andelsjordbruk från början.
– När vi började odla här 2016 så var det samtidigt flera andra jordbruksföretag som startade upp i samma område och som ville satsa på andelsjordbruk. Jag tyckte först att det lät som väldigt mycket jobb. Men efterhand insåg jag att de inte var lika upptagna med att sälja under säsongen eftersom de redan hade gjort det jobbet innan odlandet drog igång. Det gjorde också att de fick en större hållbarhet i företaget och behövde inte oroa sig från vecka till vecka, berättar han.
Efter att ha testat på modellen under 2018 har han nu valt att gå över helt till andelsjordbruk. Om det blir något överskott så säljs det även till några butiker, men grundtanken är att det som odlas är andelsägarnas grönsaker.
Hållbara metoder
Totalt har Lilla jordbruket i år ungefär 80 kunder som de levererar en grönsakskasse i veckan till under 27-29 veckor.
– Det är helt vanliga vardagsgrönsaker som man kan stoppa ner i en gryta eller ha på mackan. Men samtidigt är det lite speciellt eftersom det är Krav-märkta grönsaker som är odlade i Göteborgs kommun och för att vi odlar med väldigt hållbara metoder och försöker hela tiden tänka på den biologiska mångfalden, säger Olle Olsson.
Träffades på folkhögskola
I Kungsängen utanför Stockholm hittar vi ett annat andelsjordbruk som heter Hela jorden och som drivs som ett kooperativ av tre personer. Odlarna, som till att börja med var fyra stycken, träffades när de gick en folkhögskolekurs i att odla lokalt och förändra globalt och valde att satsa på ett gemensamt regenerativt jordbruk.
För Ellis Kivi, som är en av medlemmarna, var det viktigt att hitta något som kändes meningsfullt och som sker i samklang med naturen. Hen tycker att också att andelsjordbruk är den mest hållbara modellen för att små jordbruk ska kunna gå ihop ekonomiskt.
– Vi vet ungefär hur mycket vi ska odla och hur mycket vi kommer få in och kan utifrån det göra investeringar inför säsongen. Det är väldigt skönt att inte behöva sälja varje grönsak, men också att vi får en relation med andelsmedlemmarna.
Förutom att andelsägarna köper produkterna så har de också gemensamma arbetsdagar en gång i veckan där vem som helst, inte bara andelsmedlemmar, är välkommen att delta. De har också en informationsträff i början av säsongen där de beskriver hur ett andelsjordbruk fungerar och vad de kommer att odla den här säsongen.
– Sen har vi även en enkät i slutet av året för att fånga in allas tankar om vad som har fungerat bra och mindre bra.
På Lilla jordbruket utanför Göteborg försöker man också ta steg mot att involvera andelsägarna mer i verksamheten.
– I år har vi till exempel fått två nya utlämningsplatser som drivs av andelsägarna. De administrerar utlämningen av grönsakskassarna där helt själva och de har även hjälpt till att hitta flera andelsägare, berättar Olle Olsson.
Utvecklingen av andelsjordbruk i Sverige gick till att börja med ganska trögt. År 2001 startade det första andelsjordbruket på Ramsjö gård norr om Uppsala. Runt 2007 kom ytterligare ett, men det är först sedan 2014 som det har börjat växa rejält.
"Det viktiga är inte vad man kallar sig"
Hur många andelsjordbruk som finns i Sverige i dag är svårt att svara på, säger Dana Wagler, som är ledamot i föreningen Andelsjordbruk Sverige och som dessutom driver ett eget andelsjordbruk. Detta eftersom begreppet kan tolkas på lite olika sätt.
– Det finns småskaliga producenter som säljer abonnemang eller att man kan prenumerera på honung till exempel och som kallar sig för andra saker. Men det viktiga är inte vad man kallar sig utan visa att vi finns, säger Dana Wagler.
Just nu håller Andelsjordbruk Sverige på med marknadsföring så att fler producenter ska bli medvetna om deras existens, de gör även en uppdatering av hemsidan så att det ska bli lätt för konsumenter att hitta andelsjordbrukare i närheten.
Dana Wagler är ursprungligen från Kanada där det är mycket vanligare med andelsjordbruk, berättar han.
– När jag flyttade till Sverige 2008 blev jag lite överraskad av att det inte verkade vara en grej här. Jag tror det kan handla om att man inte såg ett lika stort behov av en gräsrotsrörelse som andelsjordbruk i Sverige eftersom det finns ett starkt föreningsliv och en stark välfärd, och man kan få stöttning på väldigt många sätt. Grunden för andelsjordbruk är att skapa trygg matförsörjning, schysst mat som alla kan ha råd med, men svenskar har inte behövt kämpa för detta lika mycket som folk i andra länder.
Vill odla relationer
I början odlade Dana Wagler bara grönsaker för självhushållning, men efter att ha gjort det i ungefär tio år bestämde han sig för att börja odla kommersiellt.
– Jag tycker om att odla mat lika mycket som jag tycker om att odla relationer. Så för mig kändes det ganska självklart att om jag skulle driva en kommersiell verksamhet så skulle det vara i form av ett andelsjordbruk.
Även om han inte kan säga hur många andelsjordbruk som är aktiva så menar han att det är tydligt att de har skett en kraftig ökning senaste åren.
– När man sa ordet andelsjordbruk för fem år sedan så visste ingen vad det var, men nu har i alla fall de flesta hört talas om det även om man inte vet exakt vad det är. I min region i Östergötland så fanns det tre stycken för fem år sedan, och nu finns det 20 stycken.
Annorlunda system i Sverige
Dana Wagler menar att systemet i Sverige skiljer sig en del från hur det kan se ut i många andra länder. I en del länder är det vanligaste att en grupp konsumenter går samman och tar kontakt med en bonde och säger att de vill köpa andelar i odlingen. I Sverige är det än så länge betydligt vanligare att initiativet kommer från bonden själv.
– Man kan säga att det mer liknar en prenumeration eller abonnemang här än så länge. Men jag tror också att många börjar se att det finns ett syfte i att engagera sina andelsägare till att bli mer än enbart konsumenter.
Enligt Dana Wagler hamnar andelsjordbruk på sätt och vis utanför det gängse kapitalistiska systemet som är strikt uppdelat i producenter och konsumenter. Andelsjordbruk bygger istället på ett ömsesidigt förtroende där den som odlar och de som köper produkterna tar ett gemensamt ansvar för att det ska vara långsiktigt hållbart.
– Jag tror också att det är många konsumenter som tycker om att veta vem som är deras bonde. Det finns ett stort intresse för det nu när maten har blivit så anonym genom industrialiseringen av jordbruket. Många saknar relationen till en plats och till en person.
Mindre sårbart
Eftersom de flesta andelsjordbruk är småskaliga och drivs efter ekologiska principer så är det inte så beroende av fossila drivmedel eller annan import av insatsvaror från utlandet. Detta ser Dana Wagler också som en stark fördel eftersom man blir mindre sårbar för de skakningar som sker på världsmarknaden.
– Jag som producent behöver inte oroa mig över att jag kommer ha råd att odla och konsumenter behöver inte oroa sig för att det kommer kosta skjortan att köpa.
Dessutom pekar han på att det finns logistiska fördelar med att ha samma kunder som man levererar till vecka efter vecka och att det är en relativt flexibel modell. Om odlaren får för lite av en gröda så kan man stoppa ner andra saker i grönsakskassen.
Variation ger trygghet
Att sälja andelarna på vintern eller början av våren innan odlandet har satt igång kan för en oerfaren odlare upplevas som lite läskigt, för vad händer om skörden slår fel och man inte kan leverera det som man har lovat? Dana Wagler, Olle Olsson och Ellis Kivi är dock överens om att det här inte brukar vara något problem.
– Vanligtvis så är det så att om något går dåligt så finns det alltid något annat som går bra. Vi odlar ett femtiotal olika grödor så det brukar alltid finnas något som går att stoppa ner i kassen, säger Olle Olsson.
Samma bild ger Ellis Kivi:
– Det kan vara lite svårare precis i början av säsongen när inte så mycket börjat växa. Men sen under resten av säsongen kan vi alltid kompensera med något annat om det är något som inte går så bra, och det tycker jag också är en av styrkorna med modellen.
Samtidigt säger de att det är bra att ha odlat en del innan man startar igång ett andelsjordbruk så att man kan hantverket.
– Precis som inom alla yrken behövs yrkesfärdighet. Man skulle till exempel aldrig gå in på ett sjukhus och säga att idag ska jag förlossa ett barn utan utbildning. Så det behövs utbildning, kunskap och erfarenhet, säger Dana Wagler och fortsätter:
– Sen finns det en del som testar andelsjordbruk utan så mycket erfarenhet, och det tycker jag är helt okej, men då måste man vara tydlig med att kommunicera det och säga att man är ny och inte vet hur det kommer att gå men att man kommer göra sitt bästa. Och vill ni att jag ska fortsätta behöver jag stöttning. Man kan absolut göra så, men då är det jätteviktigt att man är transparent.
Olle Olsson är inne på samma linje. Själv hade han visserligen säsongsarbetat på sina föräldrars gård i Jämtland hela uppväxten, men insåg när han skulle börja odla själv att det var många saker som han inte hade koll på. Han har lärt sig saker efterhand, men rekommenderar ändå nya odlare att gå en utbildning, göra praktik och säsongsarbeta hos någon bonde innan man sätter igång att odla själv.
– På det sättet blir man trygg i sin färdighet och om du kan yrket behöver du inte känna ångest för att du inte ska få ihop det du har lovat.
Samtidigt tillägger han:
– Men du ska inte känna dig förlorad om din livssituation inte tillåter att du gör praktik först, utan då ska du sätta igång ändå!
Olle Olssons tips till dig som vill bli småskalig jordbrukare:
• Hitta ett upplägg som gör att jordbruket inte står och faller med dig. Jag anställer personer som håller uppe odlingen under min semester. Det gör att om jag eller någon närstående blir sjuk så finns det någon som kan täcka upp för mig. Man kan också säga till andelsägarna: jag är er odlare, men om något händer mig så tycker jag att vi ska ta hand om jordbruket tillsammans.
• Hitta en mekanism som gör att du inte måste hålla koll på allt. I fjol hade jag till exempel en säsongsanställd som hade koll på tomaterna så att jag kunde släppa det.
• Börja i liten skala. Om man är sugen på att odla är det bästa sättet att lära sig på att göra det i praktiken.
• Det finns massor av resurser via nätet och böcker. Utnyttja dem och gå gärna någon utbildning. Om du vill bli andelsjordbrukare kan du också kontakta Andelsjordbruk Sverige som kan hjälpa till med rådgivning.
Andelsjordbruk:
Uppstod i Japan på 1970-talet när konsumentgrupper slog sig samman med bönder på mindre gårdar för att kunna försäkra sig om att kunna köpa giftfria livsmedel.
I Japan är begreppet känt som teikei. På engelska kallas det för CSA, community-supported agriculture.
Grundtanken i andelsjordbruk är att producenter och konsumenter genom ett partnerskap ska närma sig varandra.
I regel bygger andelsjordbruk på tre principer:
– direktkontakt mellan producent och konsument
– långa avtal
– delade risker och belöningar
Förutom grönsaker kan många andra produkter som lammkött, nötkött, ägg och honung ingå i ett andelsjordbruk.