Citroner ruttnade på träden, skogar stod i lågor och sniglar brändes ihjäl i sina skal. Under förra årets obevekliga sommarsol gjordes flera högstanoteringar på termometrarna i Sydeuropa – som ett preliminärt nationellt temperaturrekord för Spanien på 47 grader och ett preliminärt europeiskt rekord på 48,8 grader i Italien.

Det var den varmaste sommaren som har upplevts i Europa, 1 grad över genomsnittet 1991–2020, enligt en ny rapport från EU:s klimatförändringstjänst Copernicus om förra årets klimatförhållanden, med fokus på Europa och Arktis.

– Vi tittar inte så mycket framåt utan fokuserar främst på sådant som redan har hänt. Men självklart kommer det inte att vara de sista temperaturrekorden som vi kommer att få se i Europa, säger huvudförfattaren Freja Vamborg på en pressbriefing.

Stora kontraster

Den årliga ytluftstemperaturen i Europa låg dock endast omkring 0,2 grader över genomsnittet 1991-2020 och var inte bland de tio varmaste åren.
Men 2021 var ett år av klimatkontraster för Europa. Våren var svalare än genomsnittet medan sommaren på flera håll alltså präglades av ihållande värmeböljor och torka.

Det bidrog till svåra bränder, sammanlagt eldhärjades 800 000 hektar skog och mark kring Medelhavet i juli och augusti. Samtidigt var havsytan ovanligt varm i juni och juli, till exempel uppmättes temperaturer mer än 5 grader över genomsnittet i Östersjön.

– Det är ganska mycket, konstaterar Vamborg.

Dödliga översvämningar

Medan värmen lade sig som ett glödhett grytlock över den södra änden av kontinenten var det rekordstora mängder nederbörd i kombination med redan vattenmättade jordar som orsakade störst förödelse och exceptionella översvämningar i västra Europa. Dykare bärgade lik i Tyskland, bilar staplades på hög i Belgien och broar kollapsade när vatten forsade genom städer och byar.

– Vi vet att vi sannolikt kommer att få mer av den här typen av händelser i en varmare värld, säger Vamborg.

– Men det är viktigt att komma ihåg att det inte bara var nederbörd som ledde till översvämningarna, utan andra klimatfaktorer spelade också in. Det gör det svårt att slå fast huruvida översvämningarna i sig själv var ett resultat av klimatförändringen.

Trots kortsiktiga variationer från år till år visar resultaten för 2021 på långsiktiga förändringar i klimatet, enligt Copernicus. Även om det inte var ett rekordvarmt år i Europa eller världen är den europeiska kontinenten omkring 2 grader varmare än under förindustriell tid och globalt ligger temperaturhöjningen på mellan 1,1 och 1,2 grader.

Energin från solens strålar står i dag för endast omkring två procent av jordens energibehov. Vad som krävs är miljövänliga och billiga solceller. 

Nu har forskare från Linköpings universitet och KTH lyckats skapa en solcell delvis tillverkad av kraftlignin, en relativt obehandlad restprodukt från papperstillverkning. Lignin finns i cellväggarna hos nästan alla landlevande växter. Träd består till 20–30 procent av lignin, det är vad som ger styrka till växten. 

Forskarnas långsiktiga mål är en solcell helt av trämaterial.

– Vi vill bygga effektiva, pålitliga, billiga och miljövänliga solceller. Med den här studien kan vi visa att det är möjligt och ett första steg mot att byta ut material som idag är baserade på olja mot träbaserade alternativ, säger Mats Fahlman, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik vid Linköpings universitet i ett pressmeddelande.

Lignin som behandlats kraftigt med olika kemikalier har tidigare använts i försök med solceller. I jämförelse med dem är solcellen av kraftlignin stabilare, enligt forskarna.

I jämförelse med traditionella solceller finns för- och nackdelar med ligninbaserade varianter, berättar Mats Fahlman.

– Organiska solceller kommer aldrig vara bäst när det gäller effektivitet. Men fördelen är att de är ogiftiga, hållbara och billiga. Kan de ligga på 15–20 procents effektivitet räcker det gott och väl för de flesta tillämpningar, säger han.

Det är en av de stora snackisarna under klimatmötet COP28 i Dubai. Tekniken som av vissa beskrivs som en klimaträddare – medan andra ser den som ett sätt för oljejättar att i oförminskad takt fortsätta med klimatskadliga fossila bränslen.

I Sverige beskrivs CCS som en viktig pusselbit för att nå klimatmålen. Men det går trögt med tekniken, som går ut på att avskilja koldioxid från utsläppen, transportera bort den och pumpa ned den i underjorden.

En genomgång som TT gjort bland de projekt som kommit längst visar att ingen ännu formellt har fattat ett investeringsbeslut om att faktiskt gå vidare med planerna. En anledning är den stora ekonomiska osäkerheten.

Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor för 2026–2046. Tanken är en omvänd auktion där företag tävlar om att erbjuda störst koldioxidupptag till lägst pris. Men processen har fastnat hos EU-kommissionen och hur lång tid den tar vet ingen. Klart är att auktionerna försenats till minst nästa år.

– Alla går och väntar på ett godkännande från EU, säger Julia Ahlroth, chef för strategi och omvärldsrelationer på Växjö Energi.

Bolaget planerar att sätta in koldioxidavskiljning på Sandviksverket, som årligen ska fånga in 200 000 ton koldioxid. Projektet är redan försenat, och är i gång tidigast 2028.

Var hamnar koldioxiden?

Ett annat problem är var koldioxiden som avskiljs ska ta vägen. Koldioxiden måste transporteras med båt, tåg, lastbil eller i pipeline, antagligen med slutstation i Norge eller Danmark. De lösningarna finns inte i dag och transportsektorn behöver veta att den kommer att ha någon koldioxid att avskilja. Samtidigt vill ingen satsa på CCS om ingen kan transportera bort koldioxiden.

– Utmaningen är att ingenting är på plats. Vem vågar börja med ett investeringsbeslut så att de andra kan gå efter? säger Ahlroth.

Stockholm Exergi med sitt biokraftvärmeverk i Hjorthagen är antagligen längst fram i landet med planerna på sin bio-CCS-anläggning. Men även här har projektet försenats, från 2026 till tidigast 2027.

Innan bolaget vågar lägga ett investeringsbeslut väntar man in regelverket kring den omvända auktionen, säger Fabian Levihn, forskningschef och docent i industriell ekonomi vid KTH.

– Sverige hamnar efter. Vi låg bland de första, det är bara att konstatera att Danmark redan hunnit genomföra någon typ av upphandling av stöd för negativa utsläpp.

Jätteprojekt hotat

Inte heller stora utsläppare av koldioxid har satt ned foten kring CCS i Sverige. Heidelberg Materials cementfabrik i Slite på Gotland har planer på en sådan som i ett slag skulle kapa Sveriges utsläpp med 4 procent, 1,8 miljoner ton årligen.

Men för att jättesatsningen på 10 miljarder kronor ska sjösättas behöver företaget snabba tillståndsprocesser och även nya elkablar till Gotland i god tid innan anläggningen är i bruk 2030.

– För att vi inte ska bli omsprungna måste man omedelbart ta ett mycket tydligare statligt grepp om den här strukturomvandlingen, säger vice vd Karin Comstedt Webb

I dag är Svenska kraftnäts prognos för de nya elkablarna 2031. För sent, anser Heidelberg.

– Då går investeringen kanske till något annat land, säger Comstedt Webb.