2011 var ett upprorsår på många håll i världen. Den arabiska våren fick stort genomslag och gav också ringar på vattnet i Spanien där rörelsen 15M bildades.

15M var från början titeln på en uppmaning som cirkulerade i sociala medier i Spanien om att gå ut på gatorna och demonstrera den 15 maj. Uppmaningen var också en följd av den ekonomiska krisen 2007-2008 då många upplevde att politikerna värnade om att rädda bankerna istället för vanliga människor.

Följaktligen var några av slagorden som spreds den 15 maj 2011 “Vi är inte varor i händerna på politikerna och banker” och “Verklig demokrati nu!”. Inspirerade av händelserna i Tunisien och Egypten så uppmanade man också folk att  ta torgen i besittning och upprätta direktdemokratiska rådslag.

Under de kommande åren kom 15M att utmynna i ett antal medborgarplattformar i olika spanska städer, till exempel Barcelona en Comú. Plattformarna hade bildats av de sociala rörelserna, men för att få verklig makt och kunna påverka beslöt man sig för att också ställa upp i de kommunala valen runtom i landet, och 2015 vann flera av plattformarna stora framgångar. Bland annat fick både Barcelona och Madrid på detta sätt sina första kvinnliga borgmästare någonsin.

Global rörelse

Det är dock inte bara i Spanien som den här typen av rörelser finns. I den aktuella boken, som först sammanställdes och gavs ut på spanska av Barcelona En Comú 2018 men som nu för första gången finns i svensk översättning, finns praktiska exempel från bland annat Storbritannien, Argentina, USA och Syrien. Tillsammans ingår de i en global rörelse som kallas för Fearless Cities, eller Orädda städer på svenska.

Ett annat begrepp som ofta används för att beskriva den här typen av rörelser är municipalism som syftar till när aktiva i sociala rörelser experimenterar fram nya former för att ge rörelserna lokalt parlamentariskt inflytande.

Boken ges ut i Sverige av det nystartade nordiska förlaget Lode och består av 19 kapitel där personer från olika rörelser beskriver hur de har arbetat, metoder som de har använt och vad det har utmynnat i. Längst bak finns också en “municipalistisk världskarta” där 50 olika organisationer beskrivs kortfattat.

På Litteraturhuset i Göteborg träffar jag Malin Widehammar, som har skrivit förordet till den svenska utgåvan, och Jonathan Korsár som både har bidragit med översättning och hållit en folkhögskolekurs med samma titel som boken.

Båda är aktiva i den svenska organisationen Demokratisk Omställning som arbetar med att folkbilda och nätverka i demokratifrågor, till exempel genom att hålla kurser och anordna konferenser. De menar att frågorna om deltagande demokrati har fått ett uppsving tack vare medborgarplattformarnas framgångar i de olika lokalvalen, men att det tyvärr har varit ganska tyst om det i svensk media.

Boendefrågor och feminism

– I Sverige har man pratat mycket om Podemos (spanskt vänsterparti reds. anm.) men ganska lite om medborgarplattformarna. Det stora jordskredet i Spanien 2015 var att nästan alla stora städer och många medelstora bytte lokalt styre på grund av den kraftfulla mobiliseringen, säger Jonathan Korsár. 
En gemensam nämnare för de nya plattformarna som växer fram är att de är mycket bredare, och samlar en större grupp lokala medborgare, än vad de traditionella partierna gör, menar han.

– Man hittar till exempel många som har varit aktiva i olika proteströrelser, fackrörelser och boendefrågor. Gemensamt är att det finns en stark vilja att förändra hur den praktiska lokala politiken ska utformas, och ett stort fokus på delaktighet.

Malin Widehammar nämner också feminism som en fråga som förenar många av rörelserna.
– Det har handlat mycket om jämlikt deltagande, dels utifrån att både mäns och kvinnors röster ska bli hörda, men också tillgänglighet – vad behövs för att folk ska kunna delta på lika villkor?

Andra gemensamma nämnare som nämns i boken är fokuset på konkret handling och internationell samverkan. Även om det handlar om lokal organisering så är det i högsta grad en internationell rörelse genom att de olika städerna som ingår utbyter erfarenheter och skapar allianser med varandra.

Frön som kan växa även i Sverige

Malin Widehammar och Jonathan Korsár är överens om att det i Sverige än så länge inte finns municipalistiska rörelser i samma skala som i exempelvis Spanien, men att förutsättningarna finns även här.

– Många av de problem vi ser i andra länder finns också här i Sverige. Vi har en galloperande segregation, klassklyftor och en helt sjuk bostadsmarknad. Och det finns organisering och kamp mot detta. Om man tittar på lokalpolitiken så finns det rörelser som jobbar för att skapa en inkluderande offentlighet för att lösa lokala problem, till exempel Ortenrörelsen. Och på landsbygden finns en lång tradition av att mobilisera i det demokratiska tomrum som centraliseringen av kommunerna har inneburit, säger Jonathan Korsár.

Han nämner också att det blir alltfler lokala partier som ställer upp i kommunvalen för varje val som går, och att vissa av dem liknar medborgarrörelserna i Spanien. 
– Jag tror att det finns frön här som kan växa, Många känner en uppgivenhet över hur partipolitiken fungerar. Jag bor och jobbar själv i Bergsjön (en av Göteborgs fattigare stadsdelar reds. anm.) och där upplever många att partierna inte representerar dem och att politiken går över deras huvuden. Glappet mellan politiker och vanliga medborgare blir allt större. Så vi har allt att vinna på att vitalisera politiken, och allt att förlora på att inte göra det, säger Malin Widehammar.

Rädda städer

Hon menar att risken om vi inte tar tag i det demokratiska problemet är att vi får rädda städer, istället för de orädda städer som beskrivs i boken. Om man känner att man inte har någon plats i politiken och att det man säger inte har någon betydelse börjar man istället att se om sitt eget hus, och det riskerar att skapa en ond spiral.

Trots den starka framgången i de spanska lokalvalen 2015 så har många medborgarplattformar efter det backat. Jonathan Korsár och Malin Widehammar menar att det kan finnas många olika orsaker till det.
– Efter att man vann valen så mötte man ett stort motstånd från bland annat media. En del plattformar har också fallit sönder för att man inte hade byggt en tillräckligt solid grund för att hålla ihop. Men så finns det också andra som har överlevt, säger Jonathan Korsár.

Även pandemin har inneburit en del svårigheter för rörelserna.
– Det här är rörelser som har byggt sin praktik på stormöten i olika stadsdelar och att skapa allianser mellan olika grupper, det är klart att det blir svårare när man inte kan ses.

Samtidigt som det har bakåt i en del spanska städer, så har intresset ökat i många andra länder, till exempel Frankrike. Där ställde över 400 medborgarplattformar upp i de senaste lokalvalen, några av dem är Grenoble en Commun och  Le Printemps Marseillais.

"Säger ja först och oroar oss sen"

När de väl lyckas ta sig in i kommunerna har medborgarplattformarna också på allvar fått brottas med frågan om vad man ska göra med den nyvunna makten. Jonathan Korsár menar att det är en ständigt pågående diskussion, som också speglas i boken. Världen över kan man dock se många exempel på hur gemenskapen och tilliten i städerna har ökat efter att de municipalistiska rörelserna har tagit över.

Ett exempel är den lilla staden Frome i Storbritannien där Peter Macfayden har varit borgmästare i åtta år. I Frome har man bland annat skapat fritidsbanker, utökat torghandeln, köpt upp fält runt staden där man har gjort koloniträdgårdar och hållit medborgarpaneler där folk bjuds in för att diskutera och komma med förslag i olika frågor.   
– Vi arbetar mycket med att säga ja först och oroa oss över bekymren sen, på så sätt vill vi få bort den förlamande rädslan i politiken, säger han.

Den orädda hållningen syns också i många andra städer. Många som inte har någon tidigare erfarenhet av kommunpolitik väljer ändå att gå in i politiken eftersom de har någonting som de tror på väldigt starkt. På så sätt gestaltar de det som Fearless Cities-nätverket beskriver som sitt motto: ”I en värld där rädsla och ojämlikhet omsätts till hat söker orädda orädda orter och städer stå upp för att försvara mänskliga rättigheter, demokrati och gemensam nytta. Målet är att radikalisera demokratin, feminisera politiken och stå upp mot extremhögern.”