Klimataktivist får internationellt människorättspris

Juryn motiverar priset med att Anabela Lemos i över 20 år har kämpat för klimaträttvisa i Moçambique:

“Trots hat och hot driver hon en kamp mot multinationella bolag som skövlar och exploaterar småskaliga bönders mark och tvingar bort dem från deras hem. Anabela Lemos arbete visar tydligt att mänskliga rättigheter och klimaträttvisa är tätt sammanlänkade.”

I en intervju med LFT berättar Anabela Lemos om både framgångar och motgångar genom åren.

– En nyvunnen seger var stoppet för prosavana-projektet, som kunde ha resulterat i en av de största markstölderna i Afrika. Projektet involverade japansk finansiering av storskalig brasiliansk jordbruksindustri som skulle drabba 14 miljoner hektar lokal moçambikisk gemenskapsmark (community land).

De lokala samhällena vars mark skulle exploateras rådfrågades inte och gav aldrig sitt samtycke.

– Tillsammans med åtta andra moçambikiska grupper och med hjälp från civilsamhället i Japan och Brasilien lyckades vi stoppa detta projekt.

De arbetar också med att skydda den återstående tropiska skogen i Zambezi i södra Afrika.

– Där stödjer vi lokalsamhället med att upprätthålla det bergiga ekosystemet och att skapa ett community-styrt skogssystem. Skogen där är värdefull, och samhället äger och förvaltar idag 7 000 hektar, även om hela området är 20 000 hektar stort.

Många segrar motarbetas

– Vårt andra projekt, där vi fortfarande inte har många segrar att lyfta fram, är precis lika viktigt. Vi arbetar mot alltifrån den destruktiva kolbrytningen i Tete-provinsen till de förödande gasprojekten i Cabo Delgado-provinsen och kämpar mot markstöld och plantager i Zambezia-provinsen. Klimatkrisen är den gemensamma faktorn här.

– Ibland är segrarna inte så tydliga och av en mer kontinuerlig karaktär där man måste trycka tillbaka samma dåliga projekt om och om igen. I de fallen ligger “segern” i hur länge vi har lyckats förhindra ett dåligt projekt.

Som exempel på miljökämparnas ihärdighet lyfter Anabela Lemos organisationens långvariga arbete mot byggnationen av Mphanda Nkuwa-dammen. Ett arbete som har pågått i över 21 år.

– Vi har lyckats fördröja de många försöken att finansiera och bygga dammen genom att exponera den enorma bredden av miljöpåverkan, särskilt påverkan på det största deltat i Östafrika.

Bland konsekvenserna av en potentiell dammutbyggnad ingår befolkningens förlust av ekonomisk försörjning och omlokalisering av lokala samhällen. Men även risk för jordbävningar, förstörelse av ekosystem, ekonomiska risker och mycket mer.

– I Moçambique är 70 procent av befolkningen beroende av småskaligt jordbruk. Eftersom småskalighet är den idealiska lösningen för klimatförändringar och ett lands suveränitet försöker vi stötta detta så mycket som det går.

"Galna och förhindrar framsteg"

Som svar på frågan om vad som utgör grunden för dagens klimat- och miljösituation säger Anabela Lemos:

– Bristen på förståelse och hur regeringar och företag värdesätter miljön. För om vi förstör miljön, förstör vi oss själva – det är kopplat till vårt liv.

– Vi anklagas för att vara galna och emot framsteg. Det är det som skrämmer mest, för var och en av oss har ett ansvar att bry oss om miljön och människorna. För vi är en del av miljön och kan inte tyst se på när orättvisor begås.

Tidigare i vår kritiserade Anabela Lemos den senaste IPCC rapporten.

– För de 3,3 till 3,6 miljarder människor som bor i mycket klimatutsatta länder – nästan alla i den globala södern – är denna rapport ingen nyhet. De av oss vid klimatkrisens frontlinje har ropat rapportens budskap från hustaken i decennier. Afrika står inför några av klimatförändringarnas värsta effekter, och de varmaste regionerna börjar redan bli outhärdliga, sade hon i ett pressmeddelande.

Enligt hennes organisation, Friends of the Earth arbetade rika länder bakom kulisserna  skamlöst för att försöka urvattna texten om “förlust och skada”, och finansiering för anpassning i utvecklingsländer.

Till svenska ideellt engagerade ger hon följande råd:

– Du måste förstå sammanhanget väl och inte ge upp. Mobilisera och tala om frågan vid varje tillfälle du har, basera din kampanj på fakta och vetenskap och förvänta dig att det kommer att ta år. Så länge som du fortsätter att hålla ut, försenar deras planer och fortfarande står rakryggad – finns det hopp.