Äntligen skulle flickorna utbildas igen.

När talibanerna tog makten över Afghanistan i augusti var utbildningen av landets unga redan satt på is av pandemiskäl. Pojkar och unga män fick däremot snart återgå till skolbänkarna. Och eftersom stora delar av världen, som fördömt den fundamentalistiska extremiströrelsens maktövertagande, krävt bättre villkor för flickor och kvinnor nu än under talibanernas förra tid vid makten (1996–2001) så trodde många att talibanerna helt enkelt inte skulle ha råd att neka flickor rätten att gå i skolan.

Talibanstyret har till exempel sagt att deras kvinnopolitik är ”mjukare” nu, och medan de kampanjat för att omvärlden ska slopa sanktionerna och inte längre hålla afghanska medel frysta så har de även lovat att alla flickor ska få utbildas.

– Senast för några veckor sedan sade representanter från utbildningsdepartementet uttryckligen att alla pojkar och flickor snart ska få gå i skolan igen, säger Bérénice Van Den Driessche, som leder norska välgörenhetsorganisationen Flyktinghjelpens (NRC) påverkansarbete i Kabul, Afghanistan.

Religiöst beslut

Och under onsdagen var det dags. Flickor i stora delar av landet gjorde sig redo för att gå tillbaka till skolan för första gången på flera månader. Vissa hade redan tagit sig till klassrummen när det nedslående beskedet kom. Bara yngre flickor tilläts fortsätta skoldagen. Flickor som går i motsvarande sjätte klass och uppåt skickades hem igen.

– Det var den religiösa ledaren i Kandahar som tog beslutet, säger Yasmine Sherif, chef för FN:s globala fond för utbildning i krissituationer, Education cannot wait.

När Yasmine Sherif var i Kabul i höstas träffade hon företrädare för det talibanstyrda utbildningsdepartementet för att kräva att flickor ska tillåtas ta gymnasieexamen. Hon var optimistisk efter mötet, många talibaner verkade uppriktigt positivt inställda till flickors utbildning. Några hade egna döttrar som de ville skulle utbilda sig.

Men:

– Löftet bröts, säger Sherif nu.

Otydliga direktiv

Vissa skolor, främst de som är belägna i storstadsområden och/eller är knutna till utländska välgörenhetsorganisationer, utbildar fortfarande äldre flickor. Men redan före det nya beskedet om förbud fanns flera hinder för äldre flickors skolgång. Vissa regionala ledare har på eget bevåg vägrat tillåta flickor i skolorna, även när det tidigare varit tillåtet från centralt håll.

Talibanerna vill heller inte att män ska tillåtas utbilda flickor, men antalet kvinnliga lärare är relativt få. För många som jobbar inom det offentliga har lönen dessutom uteblivit ända sedan talibanerna tog makten och afghanska medel frystes utomlands.

Fyra miljoner barn i Afghanistan går inte i skolan, enligt Unicef. En majoritet av dem, 60 procent, är flickor.

– De religiösa ledarna vet inte vad Afghanistan behöver. Fortsätter de på den här vägen kommer ingen regering eller organisation ge stöd, säger Yasmine Sherif.

Bristande migrations- och integrationspolitik har bidragit till en rad problem som Sverige i dag lider av, som parallellsamhällen med kriminalitet, parallella rättskipningssystem och religiös radikalisering, enligt Socialdemokraternas rapport.

Ett annat problem är enligt rapporten att det svenska språkets ställning har försvagats.

– Jag har mött kvinnor som befunnit sig i Sverige i 16 års tid utan att kunna prata svenska. Detta för att man inte möter myndigheter eller människor med svenska som modersmål i vardagen, som ett resultat av segregationen, säger Lawen Redar till Aftonbladet. 

Hon är Socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson och menar att en orsak till att Socialdemokraterna inte har tagit problemen på allvar har varit en rädsla att förknippas med Sverigedemokraterna.

– När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt. Men det duger inte att frågan om integration främst får föras av ett extremnationalistiskt parti, säger Lawen Redar till tidningen.

Rapporten innehåller inte några förslag på ny politik på området integration. Det kommer i del två, som väntas bli klar våren 2024.

En stor andel svenskar vill handla miljö- och klimatvänligt, men många har svårt att se igenom falska reklampåståenden och avslöja ”greenwashing”. Det visar en ny internationell undersökning som Sveriges Konsumenter står bakom.

Greenwashing, eller grönmålning på svenska, innebär falsk eller vilseledande marknadsföring där företag eller organisationer vill ge sken av att de är mer miljövänliga än vad de faktiskt är. Ett allt vanligare fenomen, enligt Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter.

– I den här djungeln är det väldigt svårt för konsumenterna att skilja ut vad som är sant och falskt. Inte minst när det gäller begrepp som klimatneutral och klimatpositiv. som många har svårt att förstå vad det innebär. Vi tycker att det är ytterst tveksamt om de ska få användas, säger han.

Okända märken

Bertoft betonar att konsumenterna inte ska behöva vara detektiver – grundkravet är att det ska gå att lita på reklamen. Samtidigt finns några enkla knep att för att undvika den grönmålade fällan.

Det första är att titta efter godkända miljömärkningar som exempelvis Svanen, Krav eller EU-blomman och vara misstänksam mot märken man inte känner igen.

– Det finns väldigt mycket hittepåmärken på marknaden. Det finns en flora av olika egna märken som ska kunna se ut som någon sorts stämpel.

– Undersökningen visar också att väldigt många konsumenter tror att miljöreklam är godkänd eller förhandskontrollerad av myndigheterna – och så är det inte.

Fundera på bildvalet

Det andra rådet är att se upp med formuleringar som ”hållbart”, ”grönt”, eller ”växtbaserat”

– Speciellt ”hållbart”, ”grönt” och även ”miljövänligt” är väldigt luddiga begrepp som ska ge någon sorts skimmer av att det är bättre än det kanske är. Sedan ska man fundera på bildvalet. Skogar, ängar, grön färg – betyder det verkligen någonting eller är det bara ett trick?

Samma skeptiska hållning bör enligt Jan Bertoft gälla inför begrepp som ”klimatneutralt”, ”klimatkompensation” eller ”klimatpositiv”.

– Det är begrepp som är skapade mycket för att man ska tro att man ska kunna fortsätta konsumera som vanligt.

Kolla siffran

Något annat att vara vaksam på är miljöpåståenden om produkter eller tjänster som i sig är miljöfarliga, som exempelvis flyg, bilar eller cigaretter, samt företag som säger sig vara det bättre alternativet för miljön genom att jämföra sig med andra som är värre, enligt Jan Bertoft.

Han råder vidare att se om det finns siffror eller andra bevis för det företaget säger, exempelvis fotnoter med referenser till forskning.

Men även när det gäller siffror bör man vara uppmärksam. Om ett företag exempelvis lyfter fram att ”50 procent är återvunnet”, kan man fråga sig vad den andra halvan består i och om det handlar om 50 procent av förpackningen eller hela produkten.

Kräver skärpning

Redan 2020 visade en undersökning från EU-kommissionen att hälften av alla gröna påståenden på marknaden var vaga, vilseledande eller ogrundade – och problemet väntas växa ytterligare.

Sveriges Konsumenter vill se en regelskärpning och välkomnar att en ny lagstiftning för att begränsa gröna påståenden och märkningar är på gång i EU.

– Det kommer bli mer och mer miljöreklam i och med att kraven skärps på att företag ska vara mer miljöanpassade. Då får det inte vara vilda västern.