Radar

Beredskap högre på landsbygden

Överlevnadsutrustning upphängd på väggen av ett vindskydd i väntan på middag.

Boende på landsbygden har generellt högre beredskap än de i städer, visar ny studie från Mittuniversitetet. – På landsbygden finns en vana av att behöva klara sig själv, säger forskaren Linda Kvarnlöf. 

Linda Kvarnlöf leder ett forskningsprojekt om hemberedskap. Intresset för hemberedskap är stort och många är mer förberedda än de tror.

– Idag ser vi exempelvis hur intresse för stadsodling, självhushållning och självförsörjning ökar. Även om det här är rörelser som kanske främst tar sin utgångspunkt i miljö och hållbarhet så är det absolut initiativ som samtidigt utgör en viktig del av vår samlade beredskap.

Enligt henne har flera mätningar och enkätundersökningar visat att människor på landsbygden är mer krisförberedda än människor i städer.

– I min forskning har jag, med hjälp av intervjuer, försökt förstå vad sådana skillnader kan tänkas bero på. För det första kan man säga att landsbygdens beredskap till stor del kommer ur den livsstil och intressen som är förknippade med landsbygd.

  Linda Kvarnlöf, lektor i sociologi vid Mittuniversitetet
  Linda Kvarnlöf, lektor i sociologi vid Mittuniversitetet. Foto: Mittuniversitetet

Sämre skyddsnät på landsbygden

Utanför storstäderna är folk mer vana vid att behöva planera sina inköp då mataffärer ofta ligger långt bort. Även jakt- och friluftsintressen leder till en högre beredskapsgrad och frekventa strömavbrott gör att många ser till att ha alternativ i hemmet.

– Allt det här innebär en form av krisberedskap även om människor inte nödvändigtvis tänker på det som en form av beredskap. Det kan till exempel handla om att man har ett trangiakök hemma för att man är friluftsintresserad, att man bor i ett gammalt hus med vedeldad spis eller att man har frysen full av älgkött.

Det finns också en väsentlig skillnad mellan landsbygd och städer när det kommer till tillit till samhällets institutioner – på landsbygden finns en annan vana av att behöva klara sig själva, i vardag så väl som i kris. I städer finns det en helt annan förväntan på att samhället ska hjälpa dig om det händer någonting.

– Att vara helt eller delvis självförsörjande inom livsmedel kommer absolut till nytta i händelse av kris, inte minst mot bakgrund av att många spår att vi nu står inför en möjlig livsmedelskris.

Beredskap är enligt Linda Kvarnlöf något som har störst genomslag när det praktiseras gemensamt. Det behöver utvecklas i dialog mellan enskilda medborgare och olika aktörer i samhället. Även lokalt vinner man på beredskapsanpassning tillsammans med vänner, grannar och familj.

Linda tipsar

1: Om man har möjlighet är det inte alls tokigt att tänka i termer av hållbarhet och självförsörjning som en form av beredskap. Du kan exempelvis rusta ditt hem med energikällor som är hållbara och minska beroendet av direktverkande el. 
2: Är det möjligt att skapa förvaring för livsmedel som inte är beroende av el, till exempel jordkällare?
3: Att bli helt självförsörjande på livsmedel är oerhört krävande men kanske kan du till viss del sträva efter att bli det. Går det att skapa kollektiva lösningar, som exempelvis stadsodling, för att maximera effekterna? Tillsammans är vi många gånger starkare.
4: Ett tips är att först och främst fundera på vad som finns hemma och hur det kan användas i händelse av kris. Vad finns hemma som skulle underlätta om vatten, el eller telefoni försvann? Vad behöver man komplettera med?
– Hur kommer jag i kontakt med mina anhöriga om telefon och internet slås ut? Hur kan vi hjälpas åt i grannskapet, trappuppgången eller i byn om en samhällskris inträffar? Har jag någon granne som kan tänkas vara i behov av lite extra stöd? Avslutar Linda Kvarnlöf.