Övertygande men svårtillgängligt om pengars makt över människan

”Pengar är roten till allt ont”. Citatet, som har sitt ursprung i Bibeln, återfinns först på sidan 303 i Alf Hornborgs bok Kannibalernas maskerad – men egentligen kan man säga att hela boken på ett eller annat sätt handlar om detta. Samtidigt citerar Hornborg på samma sida ekonomen Bernard Lietaer som säger att ”pengar är roten till alla möjligheter”. Hur går detta ihop?

Alf Hornborg tar avstamp i Thomas Moores klassiska bok Utopia från 1516. Moore menade där att de växande fårhjordarna i England tvingade bort jordlösa människor, att fåren, med ett metaforiskt språkbruk, hade  börjat ”sluka och svälja människorna själva”. På samma sätt förhåller det sig i dag, hävdar Hornborg, även om det inte längre handlar om får. I USA är det ekologiska fotavtrycket 4,46 hektar högre per capita än vad markresurserna har kapacitet att försörja. För att upprätthålla sin höga materiella standard parasiterar – eller kannibaliserar – USA, och andra västländer, på fattigare länder.

Vårt ”ätande” av andra människor hänger intimt med det ekonomiska systemet – men också med hur pengarna är utformade menar Hornborg. En viktig distinktion han gör är mellan det antropologer brukar kalla för ”allsyftespengar” och ”syftesspecifika pengar”. Allsyftespengarna är det vi använder till vardags, det är pengar som kan bytas mot allt och går att handla med över hela världen. Detta, menar Hornborg, är ett problem eftersom det ofrånkomligen leder till att vi exploaterar andra i syfte att få största möjliga utdelning för pengarna. Han jämför med förmoderna samhällen där vissa saker oftast inte var utbytbara. Fram tills så sent som för tvåhundra år sedan hävdar han att de flesta skulle ha varit tveksamma till att köpa mat för pengar eftersom mat i regel var något man odlade själv.

Från liberalt håll brukar man ofta peka på att ekonomin och den världsomspännande handeln är grunden till den extrema tekniska utvecklingen och det ökade välståndet som har skett under de senaste århundradena. Men Hornborg vänder sig emot detta och framhåller att tekniska landvinningar – tvärtemot vad många framstegsoptimister och ekonomer brukar hävda – vare sig leder till mer effektivitet eller ökat välstånd, om vi ser till hela jordens befolkning. Hans Rosling brukade till exempel hylla diskmaskinen som ett exempel på hur teknik kan spara tid, men som Hornborg skriver verkade Rosling inte alls ha funderat över ”att det krävt väldigt många lågavlönade människors tid att tillverka tvättmaskinerna, bryta metaller till dem och transportera dem till den minoritet av världens befolkning som har råd med dem”.

För att komma bort från den globala ojämlikheten där den rikare delen av världens befolkning ständigt suger ut fattiga länder föreslår Hornborg att staten inför en komplementär valuta, pengar som bara går att handla med inom ett geografiskt begränsat område. På detta sätt skulle vi stärka lokalsamhällena och göra oss mindre sårbara för den globala marknaden. Som ett komplement till detta föreslår han också en basinkomst som ska delas ut i de lokala valutorna. Med detta system skulle pengar kanske verkligen kunna bli ”roten till alla möjligheter”.

Idén är intressant, tyvärr ägnar han ganska lite utrymme av bokens drygt 300 sidor till att redogöra för hur den skulle kunna fungera. Desto mer ägnas åt att diskutera Karl Marx syn på ekonomi eller sociologen Bruno Latours uppdelning mellan samhälle och natur. De här delarna är långt ifrån ointressanta och till viss del säkert helt nödvändiga för den historiska förståelsen och för att nå fram till bokens slutsatser. Men ett problem är att det blir väldigt djupgående och stundtals också väldigt akademiskt. Det är inte heller alltid helt lätt att följa den röda tråden i boken (Hornborg skriver i inledningen att det förekommer en del överlappande och att kapitlen ska kunna läsas fristående från varandra, men jag hade ändå önskat en lite tydligare sammankoppling).

Det här är synd eftersom det riskerar att skrämma bort många läsare. Nu vet jag i och för sig inte vilken läsekrets Hornborg har tänkt sig med boken, men det budskap han vill förmedla förtjänar att läsas av betydligt fler än en snäv akademisk krets.