Flera aktörer vill se ett större statligt ansvar för klimatanpassningen

Översvämningar, jordskred, torka, bränder och extrema regnmängder. Det är några exempel på saker som vi förmodligen kommer få se allt mer av i Sverige under de kommande decennierna, i takt med ett allt varmare klimat.

Som den stora torkan 2018 eller skyfallet i Gävle förra sommaren visade så är klimatförändringarna redan här. Parallellt med att minska utsläppen behöver vi alltså också jobba med att anpassa vårt nuvarande samhälle och bebyggelse.

I den nya rapport som Nationella Expertrådet för Klimatanpassning tagit fram pekar man särskilt ut fysisk säkerhet och markanvändning, vattensäkerhet samt matsäkerhet som tre prioriterade utmaningar. I detta ryms till exempel ökad växtlighet i stadsmiljö – vilket både kan stötta skyfallshanteringen och göra att städerna inte värms upp lika mycket -, att kommunerna tar fram planer för en långsiktigt tryggad vattenförsörjning och att det inrättas ett varningssystem för störningar i matproduktion och mattransporter. Totalt finns över 100 olika förslag på åtgärder i rapporten.

Från planering till genomförande

Den klimatanpassning som behöver ske är av gigantiska mått, och kommer att kosta därefter. I Klimatanpassningsutredningen som kom 2017 uppskattade man kostnaden för att genomföra nödvändiga åtgärder till någonstans mellan 1,7 till 2,6 miljarder kronor per år fram till år 2100. Som Klimatanpassningsrådet konstaterar så är dessa siffror att betrakta som högst osäkra, men de ger ändå en uppfattning om magnituden.

Samtidigt som det är hisnande dyrt är arbetet också komplext. Staten, regionerna, kommunerna, länsstyrelserna, myndigheterna och näringslivet ska alla samspela – och det är inte alltid helt tydligt vem som har huvudansvar för vilka delar. Klimatanpassningsrådet menar också att Sveriges position behöver flyttas fram och att vi måste gå ”från problem till lösningar och från planering till genomförande”.

När det gäller kommunernas klimatanpassning så kartlägger Svenska miljöinstitutet – IVL kontinuerligt hur långt kommunerna har kommit. I deras senaste kartläggning, som publicerades i juni 2021, konstateras att de allra flesta kommuner i dag arbetar med klimatanpassning på något sätt. Det är dock bara fyra av tio kommuner som har formulerat specifika mål för arbetet, och lika få har avsatt personella och finansiella resurser.

Norrköping — i framkant

En av de kommuner som har kommit längst och som ofta lyfts fram som ett framgångsexempel är Norrköpings kommun, där Merja Willman arbetar som miljö- och klimatstrateg. Hon menar att deras framgång i hög grad bygger på att de har en bra struktur, med en grupp bestående av personer från olika förvaltningar och bolag som har arbetat länge med frågan. Hon lyfter också fram att de var relativt tidigt ute med att se problemen.

– 2014 var det en politiker som skrev en motion om att vi borde ta fram ett styrdokument om klimatanpassning. Det gjorde vi och det bidrog till att vi kunde komma igång med arbetet redan 2015. Vi påbörjade också ett samarbete med Centrum för klimatvetenskaplig forskning vid Linköpings universitet och med SMHI, vilket har varit väldigt viktig för oss, säger hon.

Som exempel på saker de har arbetat med nämner hon en värmekartläggning för att se hur olika verksamheter drabbas av extrem värme. Eftersom äldre är särskilt sårbara för värme har man sett till så att det finns bra kylsystem inom alla nybyggnationer inom äldreomsorgen och att det finns inarbetade rutiner hos personalen för hur de ska agera vid en värmebölja. De har också undersökt hur stadens byggnader skulle drabbas vid extrema regnmängder.

– När vi bygger Inre hamnen nu har vi tagit höjd för en förhöjd havsnivå. Det finns också förslag i kommunens översiktsplan på att bygga en barriär vid Bråviken som man kan stänga igen om vattennivån höjer sig väldigt mycket så att man inte får in vatten i staden. Men det finns idag ingen plan för när den ska byggas.

Även om Norrköping har kommit långt så ser Merja Willman flera stora utmaningar:

– Den största utmaningen är att det här är en så ny fråga i Sverige vilket gör att lagstiftningen inte riktigt har hängt med. En annan utmaning är ansvarsfördelningen, det är svårt att veta ibland om staten ska gå in, för klimatet bryr sig ju inte om kommungränser, eller om det är ett kommunalt åtagande. Och då kommer vi till den tredje utmaningen: Finansieringen, vem ska betala? Nu lägger man ett stort ansvar på kommunerna – de ska både kartlägga svårigheterna och genomföra åtgärder.

Merja Willman säger att hon inte har något svar på exakt hur ansvarsfördelningen ska se ut, men hon menar att frågan behöver lyftas på nytt. 2017 kom en offentlig utredning på över 400 sidor som hade just titeln ”Vem har ansvaret?”. Där konstateras att fastighetsägarna har det juridiska ansvaret för befintlig bebyggelse, medan kommunerna har ansvar för att ny bebyggelse lokaliseras till mark där de inte utsätts för till exempel erosion eller översvämningar. Det står också att ”statens ansvar för ny och befintlig bebyggelse är vagt, det finns någon form av övergripande ansvar, men det saknas möjlighet för fastighetsägare att utkräva detta ansvar”.

Utökat bidrag

I Klimatanpassningsrådets nya rapport lyfter man också att ansvarsfrågan behöver tydliggöras. Till exempel föreslår man att det etableras en nationell offentlig-privat samverkansplattform och skärpta formuleringar för hur ansvaret för ny bebyggelse ska fördelas mellan kommuner och byggföretag.

Man vill också säkerställa finansieringen genom att det bidrag för klimatanpassningsåtgärder som handhas av MSB breddas och utökas kraftfullt.

– Klimatanpassningsåtgärder kan inte skjutas på framtiden, vi behöver vidta åtgärder nu för att på allvar skapa ett robust samhälle anpassat till ett klimat i förändring och därigenom undvika stora framtida kostnader, säger Lisbeth Schultze, ordförande i Nationella expertrådet för klimatanpassning, i ett pressmeddelande.

Även SKR, Sveriges kommuner och regioner, är kritiska till hur ansvarsfördelningen ser ut i dag. I höstas skrev SKR:s ordförande Anders Knape en debattartikel där han menade att kommunerna får dra ett alldeles för stort lass i dag och att regeringen borde bidra med utvecklad lagstiftning, tydligare ansvarsfördelning och mer statligt expertstöd.

– I dag ligger det på kommunerna att göra egna analyser av klimatförändringarna och för att kunna göra det behöver de köpa in konsultation från SMHI. Det här menar vi att SMHI skulle kunna göra ändå, varje kommun ska inte behöva ha expertkunskap när de ska beställa, förklarar Ann-Sofie Eriksson, sektionschef på SKR.

SKR anser också att staten måste utöka de medel som man ger till kommunerna årligen för att klara klimatanpassningen. I dag måste de förebyggande insatserna till 40 procent finansieras av kommunerna själva, något som kan bli väldigt kostsamt, i synnerhet för kommuner med en liten befolkning.

“Staten måste göra mer för att underlätta kommunernas förebyggande insatser. Rikspolitikerna kan inte lämna åt invånarna i Göteborg, Sundsvall och Norrköping att bära ansvaret för att klimatanpassa Sverige”, skriver SKR:s ordförande Anders Knape.