Förekommer etnisk profilering inom polisen och är den i så fall diskriminerande? Frågan ska nu utredas.
En studie från människorättsorganisationen Civil rights defenders 2017 slår fast att personer med utländsk bakgrund blir misstänkta för brott och kroppsvisiterade på lösare grunder än personer med svensk bakgrund. Poliser som intervjuades i samma studie förklarade å sin sida eventuella övertramp med att det rörde sig om mänskliga misstag eller enstaka rötägg inom kåren.
På uppdrag av Polismyndigheten ska nu Brottsförebyggande rådet (Brå) genomföra en utvärdering av hur polisen arbetar med och hanterar frågan om etnisk profilering i verksamheten, skriver Polistidningen.
– Bakgrunden är att det finns de som tycker att polisen använder metoder som liknar etnisk profilering, även om myndigheten själv inte anser att man gör det generellt. Brå går inte in i det här med några förutfattade meningar utan vi vill ta reda på hur det faktiskt ser ut, säger Anna Hansson, enhetschef på Brå, till tidningen.
Ett strukturellt problem
Att Brå bör få i uppdrag att utreda frågan är något som Civil rights defenders sedan lång tid tillbaka påtalat för regeringen.
– Vi vill se att Brå undersöker i vilka situationer som etnisk rasprofilering är som mest vanligt förekommande, vilka skäl som ligger bakom profileringen och vilka brister i rutiner och arbetssätt det är som möjliggör rasprofilering från polisens sida, säger Aida Samani, jurist på organisationen.
TT: Är profilering baserad på etnicitet eller ras ett strukturellt problem inom den svenska polisen?
– Vi vet att etnisk profilering och rasprofilering förekommer i hela samhället och också i polisens arbete. Skillnaden är att polisen har ett våldsmonopol och får, till skillnad från andra myndigheter, lov att använda tvångsmedel. Det gör det än mer angeläget att polisen inte arbetar på ett diskriminerande sätt, säger Aida Samani.
Kan vara motiverat
I Brås projektdirektiv används begreppet ”omotiverad etnisk profilering” och knäckfrågan att bena ut är när etnisk profilering övergår i diskriminering.
– Gränsen behöver bli tydlig så att polisen varken går över den eller blir så försiktig att man avstår från att använda metoder som är tillåtna och effektiva i brottsbekämpningen, säger Anna Hansson till Polistidningen.
Enligt henne kan det finnas fall där etnisk profilering är motiverad.
– Det kan vara en situation där man har stöldligor från vissa länder som härjar i en del av landet. Då kan man behöva definiera vad det är för människor man letar efter och vad som kategoriserar dem, till exempel att det företrädesvis är unga män i åldern 25 till 35 år från Latinamerika eller Östeuropa. I den meningen är det ju klart att polisen jobbar med etnisk profilering, säger hon.
Ineffektiv metod
Det är ett resonemanget som Aida Samani inte helt ställer sig bakom:
– Vår uppfattning är att etnicitet aldrig ensamt får utgöra en faktor för att genomföra en kontrollåtgärd mot en person. I stället ska det vara objektivt identifierbara faktorer som till exempel beteende, tid, plats eller tidigare förvärvad kunskap om en person som ska motivera ett ingripande, säger hon till TT.
Enligt Civil rights defenders har risken för rasprofiliering ökat i takt med att polisen enligt regeringens direktiv ökat sin närvaro i socialt utsatta områden och där genomför kontrollåtgärder i högre utsträckning än tidigare.
– Internationell forskning har visat att etnisk rasprofilering är ineffektivt som brottsbekämpande metod, inte minst för att många oskyldiga människor drabbas av omotiverade kontroller från polisens sida. I ett större perspektiv leder det till ett minskat förtroende till polisens arbete, säger Aida Samani.
Brås rapport ska vara klar före sommaren 2023.
