Forskningen hittills tyder på att sex av nio av jordens hållbara gränser har överskridits. Det säger forskaren Johan Rockström i en intervju.
Första gången forskning om de planetära gränserna publicerades var 2009 och en uppdatering gjordes 2015.
2015 konstaterades att fyra av de nio gränserna överskridits: Klimatförändring, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning samt förändrade biogeokemiska flöden av kväve och fosfor.
När en gräns, eller tröskel, passerats kan det destabilisera de komplexa sambanden mellan mark, hav, atmosfär, inlandsisar, biologisk mångfald och människor, enligt Stockholm resilience center (SRC).
– I planetary boundrary-forskningen jobbar vi just nu med den tredje uppdateringen, där alla indikationer är, hittills, […], att vi kommer att landa i att sex av nio boundaries är över den säkra gränsen, säger Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet och professor i jordsystemforskning vid universitetet i Potsdam samt chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning, i Sveriges radios Söndagsintervju.
"Oroväckande riktning"
Uppdateringar av forskningen sker kontinuerligt, och det finns inget datum för när den tredje större uppdateringen kommer att presenteras, enligt SRC.
– Vi rör oss fortfarande i en oroväckande riktning. Allt fokus är på klimat-boundarien, men i verkligheten har vi gått för långt i biologisk mångfald, överutnyttjandet av färskvatten, överutnyttjandet av fosfor och kväve och att vi har en markutarmning, säger Johan Rockström.
Om dessa gränser överskrids riskerar de att förlora sin förmåga att buffra och dämpa klimatstörningen, enligt Johan Rockström, som nämner Amazonas regnskog, de tempererade skogarna och jordarna, haven, våtmarkerna och permafrosten som viktiga för att förhållandena på jorden ska vara stabila.
De planetära gränserna
De nio planetära gränserna ”identifierar nio globala processer relaterade till förändringar i miljön som drivs på av mänsklig aktivitet. Forskningen visar att dessa nio processer reglerar hela jordsystemets stabilitet och resiliens – de reglerar det samspel mellan mark, hav, atmosfär och biologisk mångfald som tillsammans skapar de förutsättningar på Jorden som våra samhällen är beroende av”, enligt Stockholm resilience center.
De nio gränserna är:
1. Klimatförändring
2. Förlust av biologisk mångfald
3. Ozonskiktets uttunning i stratosfären
4. Havsförsurning
5. Biogeokemiska flöden (fosfor- och kvävecykler)
6. Förändrad markanvändning (till exempel avskogning)
7. Färskvattenanvändning
8. Aerosoler i atmosfären (mikroskopiska partiklar i atmosfären som påverkar klimatet och levande organismer)
9. Nya kemiska substanser (”novel entities”: till exempel organiska föroreningar, radioaktivt material, nanomaterial och mikroplaster).
Källa: Stockholms resilience center